Oscar Nygren
Skövde osnyg
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Fem minuter med Journey: Extas
Loading,
Journey är en fantastisk spelupplevelse. Jag behöver knappast dröja vid det faktumet. Ni vet vid det här laget – antingen har ni redan hunnit göra resan själva, eller så har vänner och ovänner liksom naglat in detta som en sanning i era hjärnor. Men hur omvälvande Journey än må vara så är det inte guld rakt igenom. Såklart. Under en imponerande stor del av spelets två timmar når det visserligen upp till höjder som får mig att mima fram stumma ”wow”, men i stunder skulle jag beskriva det som bara ”bra” eller ”okej”. Och vid några enstaka tillfällen dippar kvaliteten och jag blir irriterad. Less.
Men STRUNT i det. Det år tråkigt att tala om. Nej, vad jag bär med mig från Journey är några korta minuter då utvecklarna på That Game Company åstadkommer någonting verkligt ovanligt. När andra minnen från min resa börjar blekna och flagna bort är det detta flyktiga ögonblick som kommer att bestå inom mig; fem perfekta minuter.
Fem minuter av vind i ryggen. Av att kasta sig ut för branten. Av eftermiddagssol över glittrande sanddyner. Fem minuter av frihet, svindel.
Jag svävar.
Glider.
Det är en sällsam upplevelse, när musik, grafik och mekanik samverkar så sömlöst att de manifesterar sig i en nästan fysisk sensation. Ett surrande som vandrar upp längs armarna. En kittlande känsla i bröstet. Och i huvudet bara snurrar det.
Även om Journey inte hade varit så bra som det är så hade de där korta minuterna gjort det värt både mina pengar och min tid. För när jag kastar mig ut i backarna av gyllene sand – när jag glider – då sållar sig Journey till ett mycket glest sällskap. Då rör det vid solen.
Det blir ett spel som uppnått perfektion.
Journey är en fantastisk spelupplevelse. Jag behöver knappast dröja vid det faktumet. Ni vet vid det här laget – antingen har ni redan hunnit göra resan själva, eller så har vänner och ovänner liksom naglat in detta som en sanning i era hjärnor. Men hur omvälvande Journey än må vara så är det inte guld rakt igenom. Såklart. Under en imponerande stor del av spelets två timmar når det visserligen upp till höjder som får mig att mima fram stumma ”wow”, men i stunder skulle jag beskriva det som bara ”bra” eller ”okej”. Och vid några enstaka tillfällen dippar kvaliteten och jag blir irriterad. Less.
Men STRUNT i det. Det år tråkigt att tala om. Nej, vad jag bär med mig från Journey är några korta minuter då utvecklarna på That Game Company åstadkommer någonting verkligt ovanligt. När andra minnen från min resa börjar blekna och flagna bort är det detta flyktiga ögonblick som kommer att bestå inom mig; fem perfekta minuter.
Fem minuter av vind i ryggen. Av att kasta sig ut för branten. Av eftermiddagssol över glittrande sanddyner. Fem minuter av frihet, svindel.
Jag svävar.
Glider.
Det är en sällsam upplevelse, när musik, grafik och mekanik samverkar så sömlöst att de manifesterar sig i en nästan fysisk sensation. Ett surrande som vandrar upp längs armarna. En kittlande känsla i bröstet. Och i huvudet bara snurrar det.
Även om Journey inte hade varit så bra som det är så hade de där korta minuterna gjort det värt både mina pengar och min tid. För när jag kastar mig ut i backarna av gyllene sand – när jag glider – då sållar sig Journey till ett mycket glest sällskap. Då rör det vid solen.
Det blir ett spel som uppnått perfektion.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.