Affärsbiträdet visste verkligen inte vad han/hon talade om för likt Mega Man är det då inte. :)
Jag spelade James Pond 2 flitigt på min A500 och hittade flera fusk som var väldigt användbara, om det inte vore för dem så hade jag förmodligen aldrig lyckats klara av det.
För något år sedan köpte jag JP2 till PS2 och upptäckte nämligen vad svårt det är utan fusk.
Oscar Nygren
Skövde osnyg
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
James Pond - En förklädd Mega Man?
När vi varje vecka väljer ut spel till våra retrospektiva årsbästalistor vänder jag mig inåt, blickar bakåt. Just nu, medan vi behandlar det tidiga 90-talet, är det givetvis mina Mega Drive-dagar som dyker upp för mitt inre öga.
DET, ska ni veta, var bra dagar!
I ett svagt ögonblick övervägde jag att tilldela min nominering för -91 till James Pond 2. Det var tur att jag kom på bättre tankar. Sannolikt hade någon sett till att få mig inlåst annars.
(Hade listan istället avhandlat spelhistoriens bästa undertitlar så hade det vunnit en självklar topplacering: Robocod. Smaka på den!)
Men ändå; James Pond!
Det var plattformsspelet som min mamma var bäst i hela familjen på. Hon kände till alla hemligheter, kunde hantera de vidrigt hala kontrollerna. Det slår mig idag som ytterst osannolikt. Och vi spelade om och om igen, från början till slut, bara för att falla på mållinjen. Den där sista bossen är förhatlig.
James Pond 2 var också ett av mina allra första spel och vore det inte för en märklig slump så hade jag sannolikt fortfarande aldrig hört talas om denna konstiga EA-pärla.
Samma dag som min Mega Drive II kom på posten åkte pappa och jag in till Nordstan, för att vi skulle ha någonting annat än Sonic 2 att spela (jag trodde nog inte då att jag fortfarande, 22 år gammal, inte skulle ha spelat ett bättre spel till formatet än det som kom tillsammans med konsolen).
Jag tror att det var TV-spelsbörsen (eller var det Tradition?) som sålde oss våra första spel. Problemet var förstås att varken pappa eller jag hade någon vidare koll på spelmarknaden. Vad var hett? Vad var, well, inte så hett? Jag hade spelat mycket Nintendo hos mina kusiner. De hade de tre första Super Mario-spelen och Gremlins 2. Och det där Little Nemo som jag fortfarande tycker är lite obehagligt. Ingenting tilltalade mig dock på samma sätt som Mega Man 3 gjorde.
Så självklart ville jag ha någonting som liknade Mega Man.
James Pond 2 var spelet vi refererades till. Som affärsbiträdet genast vände sig till när vi förde Mega Man på tal. Ett amerikanskt plattformsspel med jultema. Fullt av bakverk, presenter och fiender föreställande bassetts-lakrits. I vilket huvudrollsinnehavaren (just det, en robottorsk!) aldrig så mycket som överväger att avfyra ett skjutvapen.
Jag undrar fortfarande över det där:
Hur (HUR?!) är James Pond likt Mega Man?
(Och samtidigt är jag fortfarande tacksam över det där affärsbiträdets okunnighet.)
DET, ska ni veta, var bra dagar!
I ett svagt ögonblick övervägde jag att tilldela min nominering för -91 till James Pond 2. Det var tur att jag kom på bättre tankar. Sannolikt hade någon sett till att få mig inlåst annars.
(Hade listan istället avhandlat spelhistoriens bästa undertitlar så hade det vunnit en självklar topplacering: Robocod. Smaka på den!)
Men ändå; James Pond!
Det var plattformsspelet som min mamma var bäst i hela familjen på. Hon kände till alla hemligheter, kunde hantera de vidrigt hala kontrollerna. Det slår mig idag som ytterst osannolikt. Och vi spelade om och om igen, från början till slut, bara för att falla på mållinjen. Den där sista bossen är förhatlig.
James Pond 2 var också ett av mina allra första spel och vore det inte för en märklig slump så hade jag sannolikt fortfarande aldrig hört talas om denna konstiga EA-pärla.
Samma dag som min Mega Drive II kom på posten åkte pappa och jag in till Nordstan, för att vi skulle ha någonting annat än Sonic 2 att spela (jag trodde nog inte då att jag fortfarande, 22 år gammal, inte skulle ha spelat ett bättre spel till formatet än det som kom tillsammans med konsolen).
Jag tror att det var TV-spelsbörsen (eller var det Tradition?) som sålde oss våra första spel. Problemet var förstås att varken pappa eller jag hade någon vidare koll på spelmarknaden. Vad var hett? Vad var, well, inte så hett? Jag hade spelat mycket Nintendo hos mina kusiner. De hade de tre första Super Mario-spelen och Gremlins 2. Och det där Little Nemo som jag fortfarande tycker är lite obehagligt. Ingenting tilltalade mig dock på samma sätt som Mega Man 3 gjorde.
Så självklart ville jag ha någonting som liknade Mega Man.
James Pond 2 var spelet vi refererades till. Som affärsbiträdet genast vände sig till när vi förde Mega Man på tal. Ett amerikanskt plattformsspel med jultema. Fullt av bakverk, presenter och fiender föreställande bassetts-lakrits. I vilket huvudrollsinnehavaren (just det, en robottorsk!) aldrig så mycket som överväger att avfyra ett skjutvapen.
Jag undrar fortfarande över det där:
Hur (HUR?!) är James Pond likt Mega Man?
(Och samtidigt är jag fortfarande tacksam över det där affärsbiträdets okunnighet.)
Kommentarer
Oscar Nygrenq
“
Lustigt nog var min mamma den som var bäst på spelet i vårt hus också.
Men... Fan vad märkligt. Jag kan inte riktigt se vad det är som vore speciellt mamma-kompatibelt med det egentligen. Men kul var det i alla fall.
Förmodligen det min mamma spelat mest någonsin också. Möjligen med undantag för Dr Mario då.
“
om det inte vore för dem så hade jag förmodligen aldrig lyckats klara av det.
Jag tog mig igenom det för några år sedan på emulator, med flitigt användande av save state/load state-funktionen. Utan fusk är det dock riktigt marigt - är faktiskt rätt imponerad av att mor min klarade att komma så långt i det när jag var liten.
Tobias Söderlundq
Äger James Pond 1, 2 samt 3 till Amiga.
Har James Pond 2 samt 3 på ingående till Mega Drive.
Har ägt James Pond 2 till andra format också (Master System).
Att säga att jag tycker att James Pond 2 är fantastiskt, det är en underdrift, och har jag råkat slarva bort det bland mina bubblare i årslistan vi pubbade så måste jag skämmas.
Edit: just, ja, jag medverkade inte förra veckan... jag postade en lista som ett vanligt meddelande.
Har James Pond 2 samt 3 på ingående till Mega Drive.
Har ägt James Pond 2 till andra format också (Master System).
Att säga att jag tycker att James Pond 2 är fantastiskt, det är en underdrift, och har jag råkat slarva bort det bland mina bubblare i årslistan vi pubbade så måste jag skämmas.
Edit: just, ja, jag medverkade inte förra veckan... jag postade en lista som ett vanligt meddelande.
Oscar Nygrenq
“
fantastiskt
“
Mystigt
Det gläder mig att James Pond-entusiasmen är så stor här. Det hade jag faktiskt inte väntat mig. :)
Och vi får ju inte glömma musiken! Många härliga minnen.
Silencerno1q
Lirade James Pond lite men James Pond :aquatic games föll mig mer i smaken när jag var liten. Tittade på det nu och det såg inte alls kul ut
Tobias Söderlundq
“
Möjligen med undantag för Dr Mario då.
Missade det här senast.
Vad är det med Dr. Mario och mammor? Morsan har spelat sönder Dr. Mario. Suttit och nött nivåer så höga att man undrar ifall man överhuvudtaget hinner justera positionen på en tablett innan den landat. Fattar inte.
Oscar Nygrenq
“
Fattar inte.
Eller hur! Mamma var rent orimligt bra på det (tyckte jag då i alla fall). Och hon spelade ju ingenting förutom James Pond och Dr Mario. Mycket märkligt.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Albin • 1 jul 2012 0q
( kan varit uppföljaren vi spelade)