Oscar Nygren
Skövde osnyg
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Skita i allt
Det är det där eviga bruset.
”... du sköter väl skolan?”
Till och med när jag stämplat ut och skolklockan ringt sommarlov finns det där i bakgrunden. Det skriker efter uppmärksamhet, även sedan jag stoppat undan allt vad vardag heter långt ned i källaren. Vänner som tjattrar, TV-apparater som kraxar och föräldrar som tjatar:
”Oscar ... du är ju snart stor!”
I svaga stunder har jag önskat att jag levde ett Animal Crossing-liv. När verkligheten känts för verklig och vardagen för vardaglig har det där framstått som en optimal tillvaro. Nintendos paradis är en plats där ingen plågas av allvarligare orosmoln än borttappade hemnycklar (och det är något slags värsta falls-scenario). Där är betalningsanmärkningar ett främmande begrepp. Och om man mot förmodan skulle hamna i ekonomiska trångmål finner man att lösningen aldrig är längre bort än en halvtimmeslång fisketur.
Men det är klart, ledigheten har sin baksida. Den blir lite trist. Precis som jag sällan lyckas hålla efter mitt digitala samhälle på daglig basis under längre perioder skulle jag sannolikt tröttna på den där avslappnade livsstilen ganska snart.
Numer hälsar jag på mina animaliska grannar bara när jag behöver en paus från vuxenlivets brus. Mitt hus i Animal Crossing har jag förvandlat till en slags sommarstuga – någonstans att rymma när september närmar sig och regnmolnen hotfullt uppmanar mig att stanna inomhus. När semestern eller sommarlovet blivit ett fängelse av framtidsoro och ångest, då är det dit jag tar min tillflykt.
Ingen pratar jobb i Animal Crossing – ingen tycker att jag borde växa upp i Animal Crossing.
Där kan jag göra av min semester precis vad den är avsedd för. Jag kan koppla av.
I Animal Crossing kan jag skita i allt.
”... du sköter väl skolan?”
Till och med när jag stämplat ut och skolklockan ringt sommarlov finns det där i bakgrunden. Det skriker efter uppmärksamhet, även sedan jag stoppat undan allt vad vardag heter långt ned i källaren. Vänner som tjattrar, TV-apparater som kraxar och föräldrar som tjatar:
”Oscar ... du är ju snart stor!”
I svaga stunder har jag önskat att jag levde ett Animal Crossing-liv. När verkligheten känts för verklig och vardagen för vardaglig har det där framstått som en optimal tillvaro. Nintendos paradis är en plats där ingen plågas av allvarligare orosmoln än borttappade hemnycklar (och det är något slags värsta falls-scenario). Där är betalningsanmärkningar ett främmande begrepp. Och om man mot förmodan skulle hamna i ekonomiska trångmål finner man att lösningen aldrig är längre bort än en halvtimmeslång fisketur.
Men det är klart, ledigheten har sin baksida. Den blir lite trist. Precis som jag sällan lyckas hålla efter mitt digitala samhälle på daglig basis under längre perioder skulle jag sannolikt tröttna på den där avslappnade livsstilen ganska snart.
Numer hälsar jag på mina animaliska grannar bara när jag behöver en paus från vuxenlivets brus. Mitt hus i Animal Crossing har jag förvandlat till en slags sommarstuga – någonstans att rymma när september närmar sig och regnmolnen hotfullt uppmanar mig att stanna inomhus. När semestern eller sommarlovet blivit ett fängelse av framtidsoro och ångest, då är det dit jag tar min tillflykt.
Ingen pratar jobb i Animal Crossing – ingen tycker att jag borde växa upp i Animal Crossing.
Där kan jag göra av min semester precis vad den är avsedd för. Jag kan koppla av.
I Animal Crossing kan jag skita i allt.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.