“
Fast man kan väl åtminstone ta med PS sig Vita + Gravity Rush till stranden?
Förvisso, men hur reflekterar solen sig mot skärmen? Vill inte förvandla undersköna Gravity Rush till en mörk, svårtydlig soppa.
Benjamin Knopman
Åbo, Finland Benjamin Knopman
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Kampen mot post-E3-depressionen
Varje år slår den till. Varje år när dammet efter det gigantiska mediaspektakel som är E3 har lagt sig sipprar känslan in genom mina porer och nästlar sig kring hjärnbarken.
Jag tröttnar på spelmediet.
Det spelar egentligen ingen roll hur bra titlarna som har visats upp är. Efter årets nästintill parodiska actionfloskelfiasko är det givetvis inte konstigt att en viss letargi infinner sig. Men också efter ett enligt konstens alla regler fantastiskt år som 2010, då tre av mina favoritserier defibrillerades – Donkey Kong Country, Golden Sun och Rayman – kände jag mig bara ... trött. Mätt.
Kanske handlar det om att solen skiner utomhus, att stranden och joggingspåret och uteserveringen lockar mer än en unken soffa i en ännu unknare lägenhet. Kanske handlar det om att de bästa av utannonseringar aldrig är riktigt så där hjärntvinnande ljuva som i fantasin, dagarna innan syndafloden från Änglarnas stad, Los Angeles, kommer och spolar bort drömmarna.
Jag vet inte.
Lyckligtvis vet jag hur mitt känsloliv fungerar, så den här gången är jag förberedd. Jag har laddat upp med Terranigma, Xenoblade Chronicles och nästa vecka kommer brevbäraren att andäktigt överlämna ett splitternytt PS Vita med Gravity Rush.
Spelsoffan mot Beach 2012.
Tre digitala solar mot en riktig.
Det kommer att bli en stenhård strid.
Jag tröttnar på spelmediet.
Det spelar egentligen ingen roll hur bra titlarna som har visats upp är. Efter årets nästintill parodiska actionfloskelfiasko är det givetvis inte konstigt att en viss letargi infinner sig. Men också efter ett enligt konstens alla regler fantastiskt år som 2010, då tre av mina favoritserier defibrillerades – Donkey Kong Country, Golden Sun och Rayman – kände jag mig bara ... trött. Mätt.
Kanske handlar det om att solen skiner utomhus, att stranden och joggingspåret och uteserveringen lockar mer än en unken soffa i en ännu unknare lägenhet. Kanske handlar det om att de bästa av utannonseringar aldrig är riktigt så där hjärntvinnande ljuva som i fantasin, dagarna innan syndafloden från Änglarnas stad, Los Angeles, kommer och spolar bort drömmarna.
Jag vet inte.
Lyckligtvis vet jag hur mitt känsloliv fungerar, så den här gången är jag förberedd. Jag har laddat upp med Terranigma, Xenoblade Chronicles och nästa vecka kommer brevbäraren att andäktigt överlämna ett splitternytt PS Vita med Gravity Rush.
Spelsoffan mot Beach 2012.
Tre digitala solar mot en riktig.
Det kommer att bli en stenhård strid.
Kommentarer
Benjamin Knopmanq
Förvisso, men hur reflekterar solen sig mot skärmen? Vill inte förvandla undersköna Gravity Rush till en mörk, svårtydlig soppa.
JayTheBestManq
“
Förvisso, men hur reflekterar solen sig mot skärmen? Vill inte förvandla undersköna Gravity Rush till en mörk, svårtydlig soppa.
Man behöver ju inte sitta i direkt solljus: hitta bara en bra skugga att sitta i, till exempel givet av ett träd eller ett parasoll.
Fast jag har ingen aning om hur en Vita reflekterar solljus.
hoaBoaq
“
Förvisso, men hur reflekterar solen sig mot skärmen? Vill inte förvandla undersköna Gravity Rush till en mörk, svårtydlig soppa.
Spelet är grymt färgstarkt, ett av få spel som jag faktiskt kan spela när solen är i ryggen och fortfarande kunna se. Men rekommenderar såklart att alltid spela i skuggan.
Benjamin Knopmanq
Njae, Monster Hunter är inte riktigt min grej. Jag testade Tri, men det synkade inte alls. Kanske jag är mätt på dylika titlar efter alldeles för många hundratals timmar i Phantasy Star Online.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
JayTheBestMan • 16 jun 2012 0q
Bara en tanke...