Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

"Jag kommer hem på lördag igen, vad säger du om att ses på torsdag?"

"Men du kommer inte hem förrän på lördag?"

"Jo, från dig hoppas jag? Får jag komma direkt från flygplatsen?"

Det finns liksom ingenting nytt att skriva om kärlek. Alla ord, uttryck och beskrivningar har använts så många gånger under historiens gång att alla känslor/tankar blir klische.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag för att aldrig mer bli densamma. Jag tror det var sättet som han tittade på mig som gjorde att jag frågade till slut. Vi började prata kanske för ett år sedan, han stod i kassan på videobutiken och tittade på en trailer från Ni No Kuni från förra årets E3. Eftersom jag det året hjälpte Loading med nyhetsbevakningen av mässan kunde jag inte hålla mig ifrån att, på ett inte alls särskilt "skrytsamt" sätt, kommentera.

Vi har pratat lite från och till. Ibland är det ju så att det ska till att andra berättar för dig att ni två står och flirtar friskt med varandra. Jag vet inte vad det var den här gången som fick mig att fråga. Det har hänt förr att jag liksom på ett magiskt vis fått mig själv till att göra tokiga saker. Som att ställa mig på scen och sjunga en kärleksballad inför flera hundra personer eller hålla ett tal om min barndom inför flera klasser i gymnasiet.

Det ena ledde till det andra, första dejten blev på en fotbollsplan där jag som enda tjej ställdes i backledet. Jag är ganska awesome på så vis att jag inte är bollrädd. Dock får jag väl tillägga att jag har ett större problem när det gäller personerna som springer efter bollen.

Jag blir så otroligt stressad när folk måste försöka ta någonting ifrån mig. Just den biten tycker jag inte är kul.

Egentligen var det inte mitt fel att jag åkte på en ordentlig stukning. Killarna spelade utan tröjor (jag behöll min, ni behöver inte vara oroliga) och två av dem var rätt lika till utseendet. Han kom emot mig med bollen och jag försökte ta den ifrån honom.

Det är en oskriven regel att om du ställer din date på en fotbollsplan och hon stukar foten ordnar du med mat. Nu vill jag nog inte veta vad som sades om mig i det där duschrummet (jag fick bita i det sura äpplet och halta hem), oavsett är jag ganska glad att det sades.

För jag fick min middag och blev lite ompysslad där på kvällen.

Och så åkte han iväg.

Och så kom han hem.

Hur det gick? Det finns liksom inga nya, unika uttryck att beskriva de bubblande känslor som finns inom mig. Låt mig demonstrera det med en film istället.