Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Mörka moln på himlen. Konstaterar att det aldrig kommer att bli någon fotbollsfru av mig. Skyfallet dränker var och en som trotsat sunt förnuft och därigenom inte tagit med sig något paraply. Jag äger inget. Jag har ägt ett sådant. En gång hann jag använda det innan stormbyn slet skaftet från min hand och gjorde processen kort. Kände inget större behov av att springa efter resterna. Du får vad du betalar för antar jag. Grabbarna bryr sig inte det minsta om blåfrusna flickvänner.

Konstaterar att vi alla på läktaren kommer att bli rätt kassa fotbollsfruar. Inte högt, förstås. För ambitionen finns ju där. Men jag kan inte tänka mig att det suckas och stönas över att matchen inte är slut när det ska till att visas stöd. Visserligen är jag ganska ny på det här. Jag var den enda som skrev en liten hejarramsa. Victor förbjöd mig att sjunga den redan i bilen. Jag erbjöd mig till och med att korregrafera några danssteg.

"Det räcker om du minglar", sade han.

Mingla är tydligen ett annat ord för att stå tyst i två gånger fyrtio minuter.

Du får bara prata i pausen.

”Han tycker om dig mer och mer”. Har alltid känt mig lite obekväm i närheten av henne. Hon har ett sätt att titta på mig som jag inte tycker om. Så fort hon säger något är det alltid någon i truppen som instämmer, ibland så pass snabbt att jag tvivlar på att personen uppfattat vad det pratats om från allra första början. De här människorna har känt Victor längre än jag. Gruppens självutnämnde ledare tittar åt mitt håll. Jag är nykomlingen som rör till det lite grann. Folk känner sig lite osäkra på mig. Vi talar inte riktigt samma språk. Väldigt modemedvetna. Jag kan få en fråga om jag föredrar antingen det eller det märket, och vågar jag erkänna att jag inte vet vad de pratar om får jag sitta där och skämmas medan alla andra skrattar. Hon har precis förklarat varför mitt Facebook-konto suger. Hon använde inte de exakta orden, men innebörden i ord som ”oacceptabelt” är ungefär detsamma.

Du förstår, enligt den här bruden tycker min pojkvän om mig mer och mer. Hon är experten liksom, och då fungerar det inte att du inte tar hand om ditt Facebook-konto. Det är som att köpa villa och skita i att sköta trädgården. Och vad ska hans kompisar säga om flickvännen inte har en bra bakgrund eller lagt upp semesterbilderna där du visar upp dig i bikini. På plats tvingas jag adda var och en. Att säga nej är liksom att glömma. På frågan var strandbilderna håller hus blir det tyst när jag svarar att det inte riktigt blev någon strand i sommar.

”Det är ingen fara. Jag har en fotoateljé. Vi fotoshoppar ihop något.”

Victor uppfattar inte riktigt min ”rädda mig”-blick på vägen till duschrummen och det föreslås att vi tjejer skulle bruncha tillsammans. Brunch är typ som lunch. Fast tidigare. En sammanslagning av det och frukost. Det är för människor som inte är koffeinberoende. Hemma, senare på kvällen, loggar Viktor in på datorn medan jag sitter och försöker att inte skära halsar av folk i Dishonored.

”Elin…” börjar han. ”Kan du förklara dem rosa handbojorna för mig?”

"Har jag någonsin sagt att jag tycker om dig mer och mer?"