Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Synero

18 Registrerad: 20 jul 2008 20:39 Senaste besök: I dag 17:33 Online: Nej

Täby Rememb

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Ännu en otroligt innehållsrik youtube-kanal

Synero 20 aug 2011 00:14219 visningarKommentera: 0 !

http://www.youtube.com/user/LiveOnlineLaners

Ännu en youtube-kanal skall det göras reklam för här! Denna gång handlar det om kanalen Liveonlinelaners (LOL) som består av 8st svenska snubbar som spelar PC-spel ihop. Och gör diverse montage eller live commentary m.m. Medlemmarna gör fler och fler filmer, och härnäst kommer en lets play utav mig i "Call of Cthulhu: Dark corners of the earth" eller något annat gott spel.
Här är ett trevligt smakprov på det som det snart kommer bli en hel del mer utav:



Ni får hemskt gärna kommentera på våra filmer eller prenumerera på kanalen!
Tack och hej!Taggar: Youtube, lol, liveonlinelaners, lets play, commentary

Ett äventyr på Omegle

Synero 13 mar 2011 02:56258 visningarKommentera: 1 !

You: Hello
Stranger: hello
You: You are irish, right?
You: Just got the feeling that you must be!
You: By your silence, I know I was right.
You: Please dont ask me how I know it, cause I didnt know that I knew it.
You: So, how are you today?
You: I wont leave, no matter how silent you are.
You: I can see your every move.
You: Your every thought
You: Your soul.
You: You.
Stranger: w
You: w?
You: Hmm...
You: Gotta think about that one
You: What could a perfect stranger on Omegle mean by only typing ONE letter...?
You: MAYBE
You: You mean the perfectly amazingly awesome word:
You: What
Stranger: y
You: Hmmm.....
You: This one-letter-game again I see...
You: Possibly.....
You: Yes
You: Or...
You: Why
You: But in this particular happening, I believe it is the word:
You: Yes
Stranger: h o r u
You: 4 letters makig the word "horu"? Whatever that might mean...
You: Well, that is not what is important right now. Since I can see the trails that have been walked.
You: Perhaps every letter mean one word?
You: As in...
You: How
Stranger: y
You: Are
You: You
You: ?
Stranger: n
You: Perhaps
You: No?
Stranger: n
You: Hmm... have to think about that one...
You: Home Office Research Unit?
Stranger: n
Stranger: NOOOOOO
You: Perhaps, the individiual spelled wrong....
Stranger: enough!
You: How dare you!?
You: Interrupt me like that?! Who could you possibly think you are?!
Stranger: How Old R U HORU
You: Oh I see...
Stranger: im a king
You: A king of what?
You: A country? A culture? A galaxy?
Stranger: the world
You: Your world, or my world
You: ?
Stranger: earth
You: Well then you dont have any power over me sir!
Stranger: Yes i do
Stranger: i will find u
You: Oh?
You: Well I dont have any single connection to the world you control, sir.
You: This IP, as you probably would call it, doesnt lead anywhere.
Stranger: what world do u live om?
You: A world beyond yours.
You: Think of the universe as layers
You: Your "world" is layer 871234
You: My layer is 907301, therefore, I am superior
Stranger: pretty deep down isnt it
You: Oh hell yeah it is.
Stranger: Now you listen to me. If I ever find you I will do things to you.
You: What sort of things are we talking off here=
You: ?*
You: Make a drawing for me?
You: Or food...
Stranger: Not what you are thinkng of
You: Maybe a present!
You: No? Then what?
Stranger: Hang you from your toe nail
You: NONSENSE
You: I do not have any toenails!
Stranger: Then what do you have?!
You: My limbs are unspeakable by your kind
Stranger: Why did you ask if I was Irish?
Stranger: If you are beyond my planet
You: I thought you were.
You: Irish people are highly respected in my place.
Stranger: Well I hate them!
You: THEN YOU ARE NOTHING BUT A FOOL
Stranger: Ishall have hen killed.
Stranger: them
You: YOU SHALT NOT BE PRAISED IN WHAT YOU CALL HEAVEN.
Stranger: You kind isnt allowed it heavrn
Stranger: heaven*
You: YOU SHALT REGRET YOUR THOUGHTS IN THE REALM OF GRABBAFLUMMDUM.
Stranger: Grabbahubba what?
Stranger: What is that yo spak of
You: Synonyme to something your kind renamed to "hell". It was beyond your understanding, and still is.
Stranger: enough!
Stranger: i shall leave
You: No shalt, yes.
You: With regret
You: You were chosen to speak with me, the one and only. And you decide to leave?!
Stranger: yes!
You: Then you are nothing but a fool.
You: I release you.
Stranger: no
Stranger: i released u
You: Wait....
You: What?
Your conversational partner has disconnected.

Nu känns saknaden

Synero 6 aug 2010 11:10325 visningarKommentera: 8 !

Det 18 januari i år så hände det något som ingen alls kunde glädja sig åt. Något som bara skapade sorg och elände åt hela familjer, familjers vänner, släktingar och arbetskamrater. En väldigt nära vän blev påkörd av ett tåg.

Vid endast fjorton års ålder. Ganska precis en månad innan hans födelsedag.

Den dagen var det värsta jag varit med om.

Vi fick alla beskedet att Linus var död i matsalen. Innan rektorn sade någonting så hade jag o Calle satt sig ner bredvid varandra, lugna. Vi pratade lite allmänt om vadfansomhelst, och en grabb längre fram vänder sig om:
"Är det Linus?"

Han visste förstås att vi var nära vänner till honom, och den jäveln sitter och ler.
Sedan fick vi beskedet.

Jag grät inte i skolan, jag bara gick och stirrade ner i marken. Fick inte fram ett ord. Det var inte förrän jag ringde kära mor min som jag grät, när jag själv var tvungen att berätta vad som hade hänt. Hon hämtade mig och vi for hemåt.

Jag grät, hon grät, ett okänt antal människor gråter än, såsom jag gjorde igår kväll.

Vi pratade om alla sköna minnen vi haft tillsammans; jag o Linus.
Vi spelade in sköna filmer tillsammans, om Ivar den allsmäktige, Ninja Egot, Sagan om den försvinnande mackan.
Vi hade skit kul.

Jag, Calle, Jacke o Love träffades för att gå till Linus "minnes plats" samma dag som det hände. Vi alla kände honom väl. Han kände oss väl.
Det låg en bok på ett bord, vid ett foto utav honom. I boken skulle man skriva någonting om Linus, någonting som hans föräldrar, farföräldrar, morföräldrar, kusiner o två stora-systrar skulle få läsa.

Jag var tvungen att tänka länge, som vanligt. Men när jag väl kom på något så fyllde jag ungefär 2 sidor. Inte det vanliga tramset som: "Linus var snäll, kram".

Jag skrev om sanningen.

Alla tycker att någon är en skit. Jag tycker t.ex en störande grabb i klassen är en skit, fast ingen annan tycker det, troligen. Den störande grabben tycker jag är en skit.
Någon tyckte att Linus var en skit, såsom att han måste ha tyckt att någon annan var det. Denna skit var förstås den värsta skit man kan tänka sig. Spred en massa osanna rykten om Linus, utan anledning alls. Bara för att han störde sig på honom. Men Linus sket fullständigt i det, jag vet inte ens om han visste om det.

Han var snäll mot alla, var inte blyg för att prata med någon, lära känna nya människor. Många har lärt sig utav honom, speciellt jag.

I går kväll läste jag Martins (Linus pappas) blogg som han har, och allt han skrivit. Hur han har deppat ihop helt, men att folket som skickat brev, kommit på besök, skickat bilder/filmer har hjälpt honom. Han är en riktigt skön gubbe.

När jag läste alla hans tankar och funderingar så började jag gråta. Jag grät mer än vad jag någonsin gjort. (Jag börjar gråta nu också...)
Att tänka igenom hur jävla mycket skit något sånt här kan åstadkomma, bara det är förjävligt. Men att vara med om det själv, är obeskrivligt.

Här något från hans blogg som rörde mig rejält:

Kvällarna blir tyngre och tyngre tyvärr. Igår började hjärnan släppa in sekundsnabb information av vad som väntar när jag till slut begriper omfattningen av det här.

Att Linus aldrig blir äldre än 14 år till exempel. Att tiden stannat för honom, men inte för mig. Hur kommer jag att reagera när jag ser hans kompisar växa upp, skaffa jobb och familj? När mina kommande barnbarn fyller 14? När jag själv är 70 men har en son som fortfarande är 14?

Sådana tankar. Men bara en blixtsnabb glimt av dom, snabb svindel och ett djupt hugg i hjärtat, sedan försvinner dom fort, fort och jag kan andas igen. Som om hjärnan sa "bara så du vet". Riktigt jävla läskigt.

Sedan tänker jag på det Ida skrev tidigare, och som hennes mamma också skrivit i en kommentar. Calles brev, och allt som Henke berättar när han hälsar på.

Och så läser jag det här, och inser att jag kommer att klara precis vad som helst.


När jag är 70 så kommer jag ha en bästa vän som är 14. Jag har en son som är 30-40, men en bästa vän som är 14. Linus kommer inte komma längre.

Linus är död. Har varit det i snart 7 månader. Men det är nu jag gråter som mest.

Har aldrig garvat så mycket!

Synero 20 jul 2010 22:26409 visningarKommentera: 4 !

Tidigare inlägg

<script><script>IF_HTML_FUNCTION?

4 jul 2010 14:312

youtube.com kolla på några videos så fattar ni......

Ett nytt spel - APB

29 maj 2010 13:234

HELVETE DÅ! Efter ett bra tag så har man tröttnat på det enda spelet...

En riffifikupp.

23 dec 2009 14:170

[url=http://img97.imageshack.us/img97/3677/riffifikupp.jpg][img]http:/...

Snö och Fleet Foxes

15 dec 2009 15:252

Äntligen. Snö. Fan vilken tid det skulle ta, hoppas det hänger kvar...

World (<) 3

26 nov 2009 19:352

Brad Borne är ett geni! Han gör de bästa flashspelen, dvs Fancy Pants...

Remember remember...

5 nov 2009 23:030

the fifth of november, the gun powder treason and plot. I can think...

2 veckor

3 nov 2009 18:082

2 veckor kvar tills L4D2 släpps! Är jag den ända som lyckats hålla...

Fredag än en gång... eller?

23 okt 2009 10:292

Idag är det fredag, jag själv har inte direkt märkt det eftersom jag...

*saknar*

18 okt 2009 14:340

Jag åker till Piteå under höstlovet (Om 8 dagar). Har saknat allla...

Man tänker

13 okt 2009 16:383

Det är så mycket som man tänker, så mycket som är bra. Men minnet är...

En annan blogg.

8 okt 2009 16:570

Vem är jag? Ytterligare en person som ska börja blogga... fan, inte...