“
förklaring
Hade ingen aning om att det fanns ett sånt tillstånd. Någon aning om vad det heter? :/
Marow
http://animeviking.wordpress.com/
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Jag ser spöken
Denna natt måste ha varit en av dom mest skrämmande nätterna i mitt liv, mildt sagt.
Jag vaknar upp ungefär vid 04:00 och stirrar på någon vit klump som ser ut en ihopkurad människa inte långt ifrån den nedre kanten av sängen (alltså vid mina fötter). Den har svaga konturer och en ganska så stark, nästan lysande, vit färg. Klumpen tittar bort från mig, det ser ut som att den tittar ut genom balkongen.
Plötsligt så reser den sig upp och min förundran byts ut mot rädsla och skräck, extrem sådan. Jag vågar inte röra mig, inte ens blunda för att slippa se det. Den vita klumpen står nu upp och påminner inte riktigt längre om en människa men den har samma form, dock så har den en smått triangulär underkropp som påminner om en längre kjol. Klumpen, efter att ha stått upp en kort stund, börjar gå mot min balkong, bara för att sekunden senare försvinna. Och kvar ligger jag, vettskrämd till det extrema och får t.o.m. tårar i ögonen. Jag känner mig verkligen inte som mig själv för en kort sekund.
För att klargöra är jag inte en spirituell person, jag tror varken på spöken eller ett liv efter döden. Dom gånger tillsynes oförklarliga saker har hänt så har jag alltid lyckats komma på en anledning till varför det har hänt, men inte denna. Denna gång var speciell. Det är också den första gången jag börjat gråta av en annan anledning än döden.
Ni kanske säger att det är en dröm, men jag tvivlar, har aldrig upplevt en dröm på detta vis förut. Jag kände mig vaken, jag kunde tänka klart, jag minns händelsen som natt och dag.
Jag är rädd. Seriöst.
Jag vaknar upp ungefär vid 04:00 och stirrar på någon vit klump som ser ut en ihopkurad människa inte långt ifrån den nedre kanten av sängen (alltså vid mina fötter). Den har svaga konturer och en ganska så stark, nästan lysande, vit färg. Klumpen tittar bort från mig, det ser ut som att den tittar ut genom balkongen.
Plötsligt så reser den sig upp och min förundran byts ut mot rädsla och skräck, extrem sådan. Jag vågar inte röra mig, inte ens blunda för att slippa se det. Den vita klumpen står nu upp och påminner inte riktigt längre om en människa men den har samma form, dock så har den en smått triangulär underkropp som påminner om en längre kjol. Klumpen, efter att ha stått upp en kort stund, börjar gå mot min balkong, bara för att sekunden senare försvinna. Och kvar ligger jag, vettskrämd till det extrema och får t.o.m. tårar i ögonen. Jag känner mig verkligen inte som mig själv för en kort sekund.
För att klargöra är jag inte en spirituell person, jag tror varken på spöken eller ett liv efter döden. Dom gånger tillsynes oförklarliga saker har hänt så har jag alltid lyckats komma på en anledning till varför det har hänt, men inte denna. Denna gång var speciell. Det är också den första gången jag börjat gråta av en annan anledning än döden.
Ni kanske säger att det är en dröm, men jag tvivlar, har aldrig upplevt en dröm på detta vis förut. Jag kände mig vaken, jag kunde tänka klart, jag minns händelsen som natt och dag.
Jag är rädd. Seriöst.
Kommentarer
Shankoq
Kallas sömnparalys. Jag har det själv, har sett en jäkla massa weird shit när man ska sova eller när man vaknar till på natten. Allt ifrån läskiga typer som den du beskriver ovan till vilket jag sett nu i tre nätter) tentakler som sträcker sig efter mig och mitt täcke. Kompisar som hälsar på mitt i natten är inte heller ovanligt.
Det kan vara sjukt obehagligt, särskilt innan man vant sig och lär sig tänka "jaha men vänta nu, det här måste vara sömnparalysen som spökar". Ta det lugnt.
Det kan vara sjukt obehagligt, särskilt innan man vant sig och lär sig tänka "jaha men vänta nu, det här måste vara sömnparalysen som spökar". Ta det lugnt.
moralpappanq
Är det inte att man vaknar upp ur djupsömnen men resten av kroppen fortfarande är paralyserad? Jag vet iaf att det finns en vetenskaplig förklaring för det. Jag har också upplevt det en gång men jag tror inte jag såg något. Vaknade och låg och kollade på TV:n men kunna inte röra mig alls. Sen somna jag igen och vaknade som vanligt på morgonen.
Mahatma Bambiq
“
Är det inte att man vaknar upp ur djupsömnen men resten av kroppen fortfarande är paralyserad?
Kan stämma, är inte expert.
bleuntq
Jag var med om samma sak när jag var liten, kommer aldrig glömma det. Jag vaknade av att jag kände något på benet, något tungt på täcket. Jag lyfte på huvudet och tittade ner, och såg en enorm spindel gå mot mig. En stor hårig tarantella eller något liknande. Stor som ett tefat.
Jag försökte sprattla bort den med mina ben men den var kvar och närmade sig mig. Jag slängde av mig täcket och flög bort mot andra sidan rummet där jag satt andfådd och med en puls på 300. Där satt jag och stirrade på sängen i en minut eller så, är inte säker.
Jag rusade in till mina föräldrar. De följde med mig till sängen. Ingen spindel nånstans. Men inte fan sov jag i den sängen den natten. :p
Var den en enorm spindel på mitt ben? Kanske. Det är troligare än ett spöka, i alla fall. Men allra troligast är att hjärnan spelar oss spratt, speciellt när den nyligen befunnit sig i REM-sömn. Det här är inget konstigt fenomen, det är relativt väldokumenterat.
Gör mig en tjänst, låt inte din egen hjärna lura dig. I stället för att tro på något osannolikt och obevisat vill jag att du fascineras av något fantastiskt och bevisat - din egen hjärnas förmåga att spela spratt. :)
Jag försökte sprattla bort den med mina ben men den var kvar och närmade sig mig. Jag slängde av mig täcket och flög bort mot andra sidan rummet där jag satt andfådd och med en puls på 300. Där satt jag och stirrade på sängen i en minut eller så, är inte säker.
Jag rusade in till mina föräldrar. De följde med mig till sängen. Ingen spindel nånstans. Men inte fan sov jag i den sängen den natten. :p
Var den en enorm spindel på mitt ben? Kanske. Det är troligare än ett spöka, i alla fall. Men allra troligast är att hjärnan spelar oss spratt, speciellt när den nyligen befunnit sig i REM-sömn. Det här är inget konstigt fenomen, det är relativt väldokumenterat.
Gör mig en tjänst, låt inte din egen hjärna lura dig. I stället för att tro på något osannolikt och obevisat vill jag att du fascineras av något fantastiskt och bevisat - din egen hjärnas förmåga att spela spratt. :)
q
Har också varit med om sömnparalys en gång. Tyckte att jag såg hela min döda släkt (som jag kände igen från ett fotografi från köket på dem sittandes tillsammans) sitta på en bänk. Låg och tittade ett bra tag och var helt övertygad om att det hände på riktigt.
Swedish Danteq
Jag kan ta och berätta vad som hände när jag låg på sjukhuset. Dock så hade jag då fått en väldigt stark tablett/smärtstillande och jag kunde inte skilja på dröm eller verklighet och jag trodde mig höra personalen säga att jag kunde lika gärna dö. Och hur en av dem sa att hon skulle ta en köks kniv och döda mig. Och det var så att jag fick inte gå upp ur sängen (opererad). Och sedan fick jag panik ångest av en dröm och de fick lov att intala mig att det var en hallucination och en sjuksköterska stannande hos mig en hel natt för att jag kunde inte somna om, jag var rädd för att somna igen...
Men som tur var så hade jag fått i mig en tablett och var inte mig själv. Låter jäkligt hemskt det som du var med om... vet inte riktigt vad jag ska tro... =/
Men som tur var så hade jag fått i mig en tablett och var inte mig själv. Låter jäkligt hemskt det som du var med om... vet inte riktigt vad jag ska tro... =/
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Mahatma Bambi • 8 maj 2009 0q
Förhoppningsvis och troligtvis är det förklaringen. Vill jag tro iallafall och värt att tillägga är att jag är en spirituell person med tro på efterlivet.
Hoppas du inte behöver uppleva det igen samt kan komma över det, kan förstå att det måste varit en chock.