
Eric Lindholm
Trollhättan http://www.ericlindholm.blogspot.com Thundrin
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Varför jag inte bryr mig om E3
Återigen har vi fått svar på vad vi till viss del ska, och inte ska, spela det kommande året. Kommande titlar, både när det gäller hård- och mjukvara har presenterats av slipade PR-människor på välpolerade presskonferenser och världens spelskribenter och en stor del av spelarna själva har slaviskt följt nyhetsflödet.
Jag är inte en av dem. E3 intresserar mig i princip inte alls. Jag ska försöka förklara varför.
Tidsaspekten:
I vissa fall blir det ju rent löjligt när ett spel utannonseras långt innan det överhuvudtaget finns i spelbar form. Låt mig ta ett exempel: Far Cry 3. Under förra årets mässa presenterades det med en svulstig trailer. Innan titeln framträdde i slutet av den, var det många som spekulerade vilket spel det kunde vara fråga om.
Har Far Cry 3 släppts ännu? Precis. Om jag inte minns helt fel kommer det i början av september. Det hade med andra ord lika gärna kunnat visas på årets mässa. Om jag inte minns helt fel så kom det första spelet i serien lite från ingenstans och fick mycket uppmärksamhet för sin grafik. Alla har ju liksom vetat att en tredje del i serien är under produktion, så varför visa en trailer som egentligen inte säger mer än att så faktiskt är fallet mer än ett år innan planerad release (jag förstår ju givetvis att det är för att öka intresset och aktievärdet för företaget som helhet, frågan var retorisk)?
Jag behöver väl inte ens nämna Bioshock Infinite.....?
Innovationsaspekten:
Eller snarare brist-på-innovationsaspekten. Blir någon förvånad över att Nintendo kommer att fortsätta mjölka pengar ur gamla varumärken genom att fortsätta med re-releaser? Är det värt min uppmärksamhet? Knappast. Eller att ett nytt Star Wars/COD/MW/BF-spel är under utveckling? Precis som att vi inte redan förstod det. När är det inte så? Och innovation är inte att du kan ladda om ett vapen genom att vifta framför din Kinect. Det är helt enkelt tråkigt att alla förhållandevis irrelevanta dussintitlar, som vi vet kommer och som vi vet att fansen kommer att köpa oavsett, vattnar ur intresset för de verkligt intressanta nya titlarna.
Tydligen visade Nintendo lite mer av Wii-U. Jag hoppas att det var matigare information än vilka färger den kommer i och att man kommer att kunna surfa och twittra på den. Som spelare kunde jag dock inte bry mig mindre om vilka funktioner som kommer till den om det inte samtidigt presenteras en fet mängd intressanta spel. Gärna nyutvecklade sådana. Att det finna alla tänkbara och otänkbara sociala medier och obskyra nätverk som får mig att kunna levla en Mii genom att registrera mitt Ica-kort och få erfarenhetspoäng när jag handlar spelar ingen roll. Så länge spelen inte finns där är resten helt ointressant.
PR-aspekten:
E3 är en mässa för branschen, och det är inget fel i det. Alla branscher har ju sina tillställningar som syftar till att tillfredsställa aktieägare/investerare och sätta PR-maskineriet i rullning. Men hur det ska få mig som spelare att bry mig har jag faktiskt i många fall svårt att se. Det mesta (allt?) som sägs under presskonferenserna har ju ingenting med objektiv och saklig information att göra. Det är ju snarare Nintendoklubbens medlemsblad i modern tappning. Om inte annat torde ju de som förra året stod på scen och lovordade Star Wars-spelet till Kinect bekräfta argumentet att det som sägs under presskonferenserna skall tas med en grävskopa salt. Jag tror helt enkelt att mitt PR-filter sätter stopp för min förmåga att faktiskt bry mig så mycket om det som sägs då det ändå bara är reklam. Intressant för branschen, inte lika intressant för mig eftersom mitt skitsnacksfilter är bättre.
Jag är alltså måttlig intresserad av det som händer på E3. Det betyder dock inte att jag anser att E3 är överflödig eller att jag egentligen har något emot dess existens. Alla branscher behöver sina stora sammankomster och skulle jag få möjlighet att åka dit så skulle jag ju självklart göra det, det är säkert en riktigt häftig upplevelse. Min poäng är att jag som enskild spelare har väldigt svårt att se dessa dagar som något av en spelmässig julafton eftersom det på flera plan ligger väldigt långt ifrån mig. Om du inte håller med mig är det helt ok, tycker du att E3 är spelårets absoluta höjdpunkt, då du inte gör annat än att äta, sova och följa presskonferenser så vill jag vara den förste att gratulera. Själv bryr mig helt enkelt mer när spelen börjar närma sig min vardag,och då jag vet att jag snart kommer att kunna lukta på instruktionsboken. För visst finns det få saker som luktar godare än en instruktionsbok från ett nyöppnat spel?
Jag är inte en av dem. E3 intresserar mig i princip inte alls. Jag ska försöka förklara varför.
Tidsaspekten:
I vissa fall blir det ju rent löjligt när ett spel utannonseras långt innan det överhuvudtaget finns i spelbar form. Låt mig ta ett exempel: Far Cry 3. Under förra årets mässa presenterades det med en svulstig trailer. Innan titeln framträdde i slutet av den, var det många som spekulerade vilket spel det kunde vara fråga om.
Har Far Cry 3 släppts ännu? Precis. Om jag inte minns helt fel kommer det i början av september. Det hade med andra ord lika gärna kunnat visas på årets mässa. Om jag inte minns helt fel så kom det första spelet i serien lite från ingenstans och fick mycket uppmärksamhet för sin grafik. Alla har ju liksom vetat att en tredje del i serien är under produktion, så varför visa en trailer som egentligen inte säger mer än att så faktiskt är fallet mer än ett år innan planerad release (jag förstår ju givetvis att det är för att öka intresset och aktievärdet för företaget som helhet, frågan var retorisk)?
Jag behöver väl inte ens nämna Bioshock Infinite.....?
Innovationsaspekten:
Eller snarare brist-på-innovationsaspekten. Blir någon förvånad över att Nintendo kommer att fortsätta mjölka pengar ur gamla varumärken genom att fortsätta med re-releaser? Är det värt min uppmärksamhet? Knappast. Eller att ett nytt Star Wars/COD/MW/BF-spel är under utveckling? Precis som att vi inte redan förstod det. När är det inte så? Och innovation är inte att du kan ladda om ett vapen genom att vifta framför din Kinect. Det är helt enkelt tråkigt att alla förhållandevis irrelevanta dussintitlar, som vi vet kommer och som vi vet att fansen kommer att köpa oavsett, vattnar ur intresset för de verkligt intressanta nya titlarna.
Tydligen visade Nintendo lite mer av Wii-U. Jag hoppas att det var matigare information än vilka färger den kommer i och att man kommer att kunna surfa och twittra på den. Som spelare kunde jag dock inte bry mig mindre om vilka funktioner som kommer till den om det inte samtidigt presenteras en fet mängd intressanta spel. Gärna nyutvecklade sådana. Att det finna alla tänkbara och otänkbara sociala medier och obskyra nätverk som får mig att kunna levla en Mii genom att registrera mitt Ica-kort och få erfarenhetspoäng när jag handlar spelar ingen roll. Så länge spelen inte finns där är resten helt ointressant.
PR-aspekten:
E3 är en mässa för branschen, och det är inget fel i det. Alla branscher har ju sina tillställningar som syftar till att tillfredsställa aktieägare/investerare och sätta PR-maskineriet i rullning. Men hur det ska få mig som spelare att bry mig har jag faktiskt i många fall svårt att se. Det mesta (allt?) som sägs under presskonferenserna har ju ingenting med objektiv och saklig information att göra. Det är ju snarare Nintendoklubbens medlemsblad i modern tappning. Om inte annat torde ju de som förra året stod på scen och lovordade Star Wars-spelet till Kinect bekräfta argumentet att det som sägs under presskonferenserna skall tas med en grävskopa salt. Jag tror helt enkelt att mitt PR-filter sätter stopp för min förmåga att faktiskt bry mig så mycket om det som sägs då det ändå bara är reklam. Intressant för branschen, inte lika intressant för mig eftersom mitt skitsnacksfilter är bättre.
Jag är alltså måttlig intresserad av det som händer på E3. Det betyder dock inte att jag anser att E3 är överflödig eller att jag egentligen har något emot dess existens. Alla branscher behöver sina stora sammankomster och skulle jag få möjlighet att åka dit så skulle jag ju självklart göra det, det är säkert en riktigt häftig upplevelse. Min poäng är att jag som enskild spelare har väldigt svårt att se dessa dagar som något av en spelmässig julafton eftersom det på flera plan ligger väldigt långt ifrån mig. Om du inte håller med mig är det helt ok, tycker du att E3 är spelårets absoluta höjdpunkt, då du inte gör annat än att äta, sova och följa presskonferenser så vill jag vara den förste att gratulera. Själv bryr mig helt enkelt mer när spelen börjar närma sig min vardag,och då jag vet att jag snart kommer att kunna lukta på instruktionsboken. För visst finns det få saker som luktar godare än en instruktionsbok från ett nyöppnat spel?

Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.