Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

... och just därför har jag många gånger funderat eller grubblat över att börja skriva som journalist eller liknande.

-

Allt började när jag var liten, då jag brukade sitta och skriva sagor på tre-fyra sidor som handlade om kanske två katter som bråkade, blev vänner och så var det slut. Det evolverade genom åren, och jag var alltid den som skrev mest på prov eller tester eller vad ni nu vill kalla det i skolan - alltid!

Innan man började högstadiet fick man inte betyg, man fick omdömen, och jag har alltid haft bra omdömen i svenskan och engelskan, men inte matematiken förens på senare år. Men, i alla fall, det stod ofta att jag skriver mycket och gladeligen, men på egna villkor. Så är det. Egna villkor. Jag kan inte skriva på befäl eller order.

Jag behöver frihet och jag behöver framför allt ett ömne som jag finner intressant, annars blir det bara att jag ordbajsar och det kan bli världens skittext/artikel/recension et cetera. Genom att jag finner ett ämne som är intressant och känner peppen inför att skriva så får jag automatiskt inspiration när jag skriver. Jag får inte inspiration från texter jag läser eller information; jag får min inspiration när jag skriver.

Men, den kan försvinna lika lätt. Tar jag en toalettpaus så kan allting vara över. Då kan allt vara borta och det resulterar i att jag ofta inte blir klar.

-

Fr.o.m. att jag började högstadiet och fick betyg så stämde de alltid överrens med mina omdömen från låg- och mellanstadiet; VG eller MVG på det mesta. Jag kunde skriva ihop en MVG-kvalificerad text på cirka tjugo minuter, vilket ofta resulterade i att mina vänner blev arga. Jag har alltid varit sådan att när jag får VG eller MVG på en uppsats/kurs/whatever så blir jag glad; jag blir lycklig! Och, när jag blir så glad/lycklig så vill jag berätta det för alla - inte för att skryta eller för att få dem att bli irriterade, men för att jag vill dela den glädjen eller lyckan med dem. Det har varit många bråk pga. just detta, och jag var nära på att mista en vän ganska nyligen för att jag varit just det; glad.

-

Rollspel, då? FRPGs.
Jag älskar dem! Jag älskar att skriva historier, berättelser eller liknande om sådant jag finner intressant! Jag älskar att starta upp FRPGs som handlar om spel eller liknande, och jag är oftast bland dem som skriver längst. Innehållet kanske är litet, men jag har alltid en tendens att utveckla det, slänga in adjektiv eller liknande och bara få det att bli långt. Men, ibland inte. Ibland kan jag skriva ca trehundra ord och inte få fram mer.

Som jag nämnde tidigare; det handlar om min inspiration. Försvinner den försvinner viljan att skriva.

Så, varför har jag inte anmält mig till ett jobb som journalist eller liknande? Jo, för den anledningen att jag tappar inspiration väldigt lätt. Får jag en deadline är det inte hundra procent säkert att jag håller den, för är inspirationen borta så är den.
Jag skulle älska att få skriva om allt som gör mig glad och det jag håller kärt om hjärtat, men jag vet att jag antagligen skulle misslyckas ganska så stort.

Hur mycket jag än skulle älska det tror jag inte att jag är kapabel till det. Jag kanske har fel, eftersom att jag aldrig riktigt varit med om situationer där jag skrivit till en tidning eller liknande, men det är av mina erfarenheter till skoluppsatser/artiklar som jag kan bilda min uppfattning.

Har jag fel, tja, då är det min egen förlust.

Jag märkte även här att jag skrivit väldigt mycket. Min inspiration har bara flödat nu när jag skrivit det här, för jag älskar att skriva av mig mina tankar och sådant, och i skolan när vi kanske ska skriva loggar till projektarbeten eller i UF så är jag alltid den som skriver mest, mest för att jag utvecklar det mesta och jag har en tendens att skriva mer än man får. Får man skriva fem sidor max kan jag skriva sju, men så länge de inte klagar så är det inget problem, right?

Nu ska jag väl försöka runda av...
Men det har jag aldrig varit bra på.

Kanske ska gå och fylla på tallriken med mat; jag lagade trots allt den godaste fläskfilégrytan ever, med svamp och vitlök. Mumma.