“
Om ni inte träffats irl men du tycker att det jag skriver känns rätt irrelevant och inte som något du vill, kan eller ser någon som helst anledning att applicera på din tillvaro... ägna det åtminstone en liten tank
Det du skrev kändes väldigt bra att få läsa.
Jag tror nog att man behöver någon annans åsikter ibland för att kunna ta sig in på rätt spår, och du har väldigt mycket rätt i det du skrev.
Jag satt väldigt ofta, under den tiden vi fortfarande pratade med varandra, och fantiserade och drömde om hur underbart det kunde vara men samtidigt var jag väldigt orolig över hur det faktiskt skulle vara. Skulle vi klicka? Skulle det bli pinsamt tyst? Skulle vi passa perfekt? Det var bara en hel del tankar som kom upp, och jag trodde mest att det berodde på min egen osäkerhet som jag tänkte så, och min pessimism för den delen.
Men det du säger låter väldigt, väldigt trovärdigt och något som jag skulle behöva tänka på. Jag blir ofta så som jag beskrev ovan; jag börjar tänka på hur det kommer vara tills den dagen man faktiskt träffas (jag har oturen att alltid träffa anständiga killar utanför Västerås gränser) men sedan direkt efter kommer samma oro. Dem andra gångerna jag dejtat har vi i alla fall träffats, men då har det helt enkelt inte fungerat bara och då är det inte så mycket man kan göra åt saken.
“
reagerar du starkt på något, fråga dig både en och två gånger varför du gör det. Du behöver inte fly fältet eller något, men fråga dig på ett innerligt vis varför du reagerar så starkt som du gör
Det är väldigt bra att tänka på.
Jag kan faktiskt helt ärligt inte beskriva varför jag reagerade på ångesten. Men på något plan gjorde jag det.
Tobias Söderlund • 21 maj 2011 0q
Om det är så, och jag skulle rekommendera något överhuvudtaget, är det att hålla tillbaka den där 'bilden' du målar upp av någon innan ni träffats irl. Det farliga i min värld, med internet eller telefon eller brev (osv) är att man så lätt förlorar sig i bilden man målar upp istället för personen som faktiskt gömmer sig där bakom (och i vissa fall gömmer sig faktiskt en helt annan person bakom det som sägs, skrivs och visas upp... för utan att träffas irl är det väldigt lätt att vara lite mer som man önskar vara än som man faktiskt är).
I absolut värsta fall kan något så trivialt som en distinkt doft från personen man trott att man gått och blivit kär i (utan att ha träffats) få precis ALLT att rasa samman när man väl träffas. Vad är poängen? Att måla upp en bild av hur fantastiskt det skulle kunna bli när man väl träffas och sedan jobba utifrån den bilden? Det är som upplagt för att illusionen skall rasa samman och vips går man omkring där och känner att man förlorat någonting (som man aldrig egentligen haft, annat än i ens fantasier).. även om det såklart också kan bli jättebra, men skulle jag få göra en gissning är det klart mindre vanligt förekommande.
Om jag nu missförstått dig, och ni har träffats irl, skit i allt jag skrivit.
Om ni inte träffats irl men du tycker att det jag skriver känns rätt irrelevant och inte som något du vill, kan eller ser någon som helst anledning att applicera på din tillvaro... ägna det åtminstone en liten tanke, om så bara för att den vägen som är bäst att gå för dig (vilket du och ingen annan måste komma fram till, vi funkar alla olika) kanske blir lite klarare för att du kan säkerställa att din åsikt är av ett helt annat slag.
Bränn inte ut dig på misslyckad kärlek och skapa dig inte större problem än vad du egentligen behöver ha.
Det gjorde jag, och det tog mig närmare 10 år att få ordning på skiten i mitt huvud igen.
Och till sist... reagerar du starkt på något, fråga dig både en och två gånger varför du gör det. Du behöver inte fly fältet eller något, men fråga dig på ett innerligt vis varför du reagerar så starkt som du gör (som exempelvis i fallet med killens ångest)... och omfamna det du kommer fram till istället för att (som vissa gör) vifta bort det i hopp om att det inte är någonting. Om så bara för att göra dig beredd på vad som kan tänkas väntas, oavsett du väljer att fortsätta närma dig personen ifråga eller ej.