“
Välkommen hit!
Tackar! :)
Sara Bergman
Nacka
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Är du intresserad?
Jag tvekar. Mitt ena pekfinger dansar lätt över pekplattan medan jag funderar. I bakgrunden flabbar en publik åt något uträknat tråkigt på TV:n. Mitt finger stannar till. Klicka, eller inte klicka? Skicka, eller inte skicka? Publiken tystnar för att sedan dra efter andan. Jag klickar. Jag skickar.
Sedan, ett mejl tillbaka. Ja, de gillade min text och ja, de kommer lägga upp den som ett gästblogginlägg på Svampriket. Ett leende brer ut sig över mina läppar, och det pirrar i magen lite så där skönt. Bekräftelse. Plus, det kommer bli första gången någonsin jag publicerar något under mitt eget namn. Som ju bara råkar vara två av Sveriges vanligaste namn. Men ändå.
Alltid denna dåliga självkänsla. Alltid. Jag har oräkneliga dokument liggandes både på datorn och online på Google Docs, fyllda med ord. Ett ord, fem ord, 25 000 ord. De kommer aldrig se dagens ljus. Hellre tystnad än hån, tänker jag. Men nu...
Runt klockan 10:00, två veckor senare, publiceras inlägget på Svampriket.se. Klockan 10:58 skickar Elin Ekberg på Loading ett PM till mig. Det börjar så här;
“Hej! Jag har en väldigt konkret och precis fråga. Jag har läst din gästblogg på Svampriket (gillade den väldigt mycket) och jag vill jättegärna ha dig här, i vår redaktion, på Loading.
Är du intresserad?”
Är jag intresserad?
Ja, jag är intresserad. Någon timme och några PM med Elin Ekberg och Oskar Skog senare heter jag inte längre Emira här på Loading, utan Sara Bergman. Och jag har ett symboliskt L bredvid mina inlägg i Forumet (note to self: dags att bli lite aktivare på forumet kanske?). Pinsamt nog har jag inte insett att symbolen är ett L förrän idag, efter mina tre år på Loading.
Ja, nu kanske man ska presentera sig. Jag heter då Sara Bergman och kommer blogga här på Loading. Nu kommer några lite så där stela och tråkiga uppgifter man alltid går igenom när man presenterar sig. Så varsågod att fly. No? Då så.
Jag är 18 år och går sista året (yes!) på gymnasiet, samhällsvetenskaplig linje. Jag bor i Nacka kommun strax utanför Stockholm. Har familj och husdjur, som de flesta andra. Jag älskar att läsa, skriva och, så klart, spela TV-spel. Intresset föddes med familjens NES. Men den stora kärleken kom först i och med Nintendo 64. Jag knarkade Super Mario 64 och The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Och det gör jag fortfarande. De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, då de fick upp mina ögon för den underbara sak som är TV-spel. Detta ämne kommer nog återkomma senare. Ofta.
Här på bloggen kommer jag skriva om spel jag spelar just nu, spelat nyligen eller under min barndom, kommentarer runt det som händer just nu i spelvärlden och annat kul som handlar om spel. Vet du hur många gånger jag använde mig av ”spel” i förra meningen? Fem gånger.
En varning till potentiella läsare: Det kommer mest vara spel som kommit till Nintendo-konsoler, då jag bara äger sådana plus ett PS2 och en PSP. Man är ju, trots allt, en fattig student. Det, och att Nintendo var min barndom, och därför ligger mig nära om hjärtat.
En annan varning: Jag överanvänder mig av komman i mina texter. Och jag är inte direkt fullt utvecklad som skribent. Men, när man tänker på det, är man någonsin det? Så ha lite tålamod med mig är ni snälla.
Så, jag hoppas och tror att det kommer vara roligt att skriva här på Loading. Ett stort tack till Elin Ekberg och Oskar Skog som gav mig denna chans. Jag har redan planer på att skriva inlägg om min ärkefiende, det allra första jag gör när jag startar ett nytt spel, det bästa och det sämsta introt jag vet om, och mer!
Avslutningsvis, en hedersam poäng till den som kan säga varifrån min bild till bloggen kommer. Rätt serie räcker, inte vilket specifikt spel. Så elak är jag inte. Ni kan räkna med att jag kommer tjata om just denna serie senare, eftersom det är ett av mina största hjärtebarn.
Tack och hej!![[love]](/gfx/smilies/love.gif)
Sedan, ett mejl tillbaka. Ja, de gillade min text och ja, de kommer lägga upp den som ett gästblogginlägg på Svampriket. Ett leende brer ut sig över mina läppar, och det pirrar i magen lite så där skönt. Bekräftelse. Plus, det kommer bli första gången någonsin jag publicerar något under mitt eget namn. Som ju bara råkar vara två av Sveriges vanligaste namn. Men ändå.
Alltid denna dåliga självkänsla. Alltid. Jag har oräkneliga dokument liggandes både på datorn och online på Google Docs, fyllda med ord. Ett ord, fem ord, 25 000 ord. De kommer aldrig se dagens ljus. Hellre tystnad än hån, tänker jag. Men nu...
Runt klockan 10:00, två veckor senare, publiceras inlägget på Svampriket.se. Klockan 10:58 skickar Elin Ekberg på Loading ett PM till mig. Det börjar så här;
“Hej! Jag har en väldigt konkret och precis fråga. Jag har läst din gästblogg på Svampriket (gillade den väldigt mycket) och jag vill jättegärna ha dig här, i vår redaktion, på Loading.
Är du intresserad?”
Är jag intresserad?
Ja, jag är intresserad. Någon timme och några PM med Elin Ekberg och Oskar Skog senare heter jag inte längre Emira här på Loading, utan Sara Bergman. Och jag har ett symboliskt L bredvid mina inlägg i Forumet (note to self: dags att bli lite aktivare på forumet kanske?). Pinsamt nog har jag inte insett att symbolen är ett L förrän idag, efter mina tre år på Loading.
Ja, nu kanske man ska presentera sig. Jag heter då Sara Bergman och kommer blogga här på Loading. Nu kommer några lite så där stela och tråkiga uppgifter man alltid går igenom när man presenterar sig. Så varsågod att fly. No? Då så.
Jag är 18 år och går sista året (yes!) på gymnasiet, samhällsvetenskaplig linje. Jag bor i Nacka kommun strax utanför Stockholm. Har familj och husdjur, som de flesta andra. Jag älskar att läsa, skriva och, så klart, spela TV-spel. Intresset föddes med familjens NES. Men den stora kärleken kom först i och med Nintendo 64. Jag knarkade Super Mario 64 och The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Och det gör jag fortfarande. De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, då de fick upp mina ögon för den underbara sak som är TV-spel. Detta ämne kommer nog återkomma senare. Ofta.
Här på bloggen kommer jag skriva om spel jag spelar just nu, spelat nyligen eller under min barndom, kommentarer runt det som händer just nu i spelvärlden och annat kul som handlar om spel. Vet du hur många gånger jag använde mig av ”spel” i förra meningen? Fem gånger.
En varning till potentiella läsare: Det kommer mest vara spel som kommit till Nintendo-konsoler, då jag bara äger sådana plus ett PS2 och en PSP. Man är ju, trots allt, en fattig student. Det, och att Nintendo var min barndom, och därför ligger mig nära om hjärtat.
En annan varning: Jag överanvänder mig av komman i mina texter. Och jag är inte direkt fullt utvecklad som skribent. Men, när man tänker på det, är man någonsin det? Så ha lite tålamod med mig är ni snälla.
Så, jag hoppas och tror att det kommer vara roligt att skriva här på Loading. Ett stort tack till Elin Ekberg och Oskar Skog som gav mig denna chans. Jag har redan planer på att skriva inlägg om min ärkefiende, det allra första jag gör när jag startar ett nytt spel, det bästa och det sämsta introt jag vet om, och mer!
Avslutningsvis, en hedersam poäng till den som kan säga varifrån min bild till bloggen kommer. Rätt serie räcker, inte vilket specifikt spel. Så elak är jag inte. Ni kan räkna med att jag kommer tjata om just denna serie senare, eftersom det är ett av mina största hjärtebarn.
Tack och hej!
Kommentarer
Sara Bergmanq
“
Dig har jag sett smyga förbi på forumet. Ska bli kul att följa din blogg!
Ja, måste erkänna att jag mest varit en lurker här på Loading. Men det ska det bli ändring på, förhoppningsvis! :D
Elin Ekbergq
Åh jag hoppades på att det skulle dyka upp ett första inlägg ifrån dig snart. Fantastiskt <3
Jag minns känslan, stoltheten och alla fjärilar - ja allt som leder en rakt in till att göra en Catherine Heigl. Välkommen till redaktionen. Ska bli riktigt intressant att se vart detta leder.
Jag minns känslan, stoltheten och alla fjärilar - ja allt som leder en rakt in till att göra en Catherine Heigl. Välkommen till redaktionen. Ska bli riktigt intressant att se vart detta leder.
Sara Bergmanq
“
Åh jag hoppades på att det skulle dyka upp ett första inlägg ifrån dig snart. Fantastiskt <3
Jag minns känslan, stoltheten och alla fjärilar - ja allt som leder en rakt in till att göra en Catherine Heigl. Välkommen till redaktionen. Ska bli riktigt intressant att se vart detta leder.
Ja, jag var ivrig att få ut ett första inlägg, så jag har skrivit för fullt under kvällen. :) Och du har rätt om känslan. Nervositeten. Men nu är jag betydligt lugnare då jag har blivit så trevligt bemött av dig, Oskar och alla andra. Så mysigt.
Och tack, igen, för att du rekommenderade mig! Detta ska bli spännande och roligt. Och, som du sa, intressant att se vart det leder.
Ha en bra kväll!
Sara Bergmanq
“
så fångade du mitt intresse.
Skönt flyt i texten hade du också. Ser fram emot mer.
Hej
Roligt att höra! Och tackar. :)
Sara Bergmanq
“
Välkommen! Jag ser fram emot att få ta del av dina ord.
Tack så mycket! Mer kommer snart. :)
Sara Bergmanq
“
Ser fram emot att läsa
Tack!
“
och jag använder också, liksom du, allt för många kommatecken, när jag skriver.
Aha! En till komma-skadad. :)
Kindoq
“
Ser fram emot att läsa, och jag använder också, liksom du, allt för många kommatecken, när jag skriver.
Gör väl inget om det är många kommatecken, när de är rätt placerade. :P
“
Aha! En till komma-skadad. :)
Själv älskar jag semikolon. Jag önskar att fler personer insåg nyttan i detta förbisedda skiljetecken. Samtliga på LEVEL-redaktionen verkar vara osunt förälskade i hårda punkter istället, och att påbörja meningar med orden "men" eller "och". Det ger mig ett väldigt styltigt intryck, och jag fantiserar ofta när jag läser artiklar och recensioner i tidningen; hur mycket bättre flyt hade texten haft om författaren i fråga hade lärt sig fler skiljetecken? Å andra sidan: vad vet jag? De har ju förmodligen journalistutbildningar och många års erfarenhet av just skrift och grammatik; kanske det är jag som har lärt mig fel?
![[surprised]](/gfx/smilies/surprised.gif){kind=small}
Ursäkta sidospåret.
Sara Bergmanq
“
Gör väl inget om det är många kommatecken, när de är rätt placerade. :P
Ja, det är så jag försöker trösta mig själv. ;)
“
Å andra sidan: vad vet jag?
Personligen tror jag att det finns väldigt lite rätt och fel när det kommer till skrivandet. Tror det mer handlar om vilken stil man har och föredrar. Själv gillar jag att blanda långa meningar med kommatecken och korta meningar med punkt. Det beror lite på vilken känsla man är ute efter i sitt skrivande, såklart.
“
Ursäkta sidospåret.
No problem. Det är en intressant diskussion. :)
Kindoq
“
Tror det mer handlar om vilken stil man har och föredrar.
Ja, det stämmer så klart. Herr Söderlund förklarade för en tid sedan varför han (likt Oskar Skog) har så enormt många radbyten i sina texter, och att det har att göra med hur han vill på något vis kontrollera tempot i läsningen. Det är förstås inte fel, och personlig stil går inte att argumentera emot, men anledningen till att jag reagerat på texterna i LEVEL, är att så gott som alla verkar ha samma stil, och då börjar jag fundera på vad det kan bero på. Möjligen något slags redaktionellt beslut om att det ska se ut ungefär likadant, oavsett vem som författat texten, eller så sker det kanske ändringar under korrekturläsningen, som sköts av samma person till varje nummer. Eller så... Ja, jag vet inte. Har övervägt ett tag nu att vara dryg nog att skriva dem för att ställa dessa frågor. Språkbruk i skrift intresserar mig väldigt mycket, så det hade varit av ren nyfikenhet och för att kanske lära mig något nytt.
Sara Bergmanq
“
RIktigt klokt av dem att snappa upp dig! Det märks att du har bra koll på skrivandet. Kul att vi kunde spela en liten roll i upptäckandet av dig, och kul att Loading kollar hos oss för färska talanger. ;)
Ser fram emot att läsa mer av dig!
Aha, så du jobbar med Svampriket alltså? :) Ja, ni spelade ju en ganska stor roll i att jag blev "upptäckt", något jag är otroligt glad över. Så, tack för det. :D
Sara Bergmanq
“
Ah, kanske skulle förklarat att det var mig du mailade med innan vi publicerade det. Det var jag som tjatade om bild och lite info om dig. :p
Aha, där ser man. ^_^ Som sagt; tack igen! Var kul att bli publicerad där och det var kul att få en chans att skriva här. :)
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Maria Myhr • 25 aug 2012 0q