Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Jag är en person som brukar vara djupt skeptisk när det kommer till kulturyttringar som gjorts om till något de inte var meningen att vara från början. Det är väldigt sällan jag ser på en film som baserats på en bok jag tidigare läst. Anledningarna är flera, men en av de stora är att man oftast vet att det inte var meningen med boken att den skulle blir film, utan att det bara hittats på i efterhand eftersom den sålde bra. En annan anledning är att det är svårt att tolka om något till ett helt annan form. En bok blir alltid, alltid bantad när den görs om. Och det är alltid lika sorgligt att se.

Man blir för det mesta besviken.

Att en bok görs till film är vi vana att se, bara boken säljer tillräckligt bra. Något annat vi är mycket vana med att se är film som blir spel. Detta är nästan obligatoriskt verkar det som, även om resultaten oftast är mycket varierande. Ibland blir resultatet bra, men oftast är det ett enda stort hån mot originalet. Att spel blir film händer dock mer sällan, men är inte helt ovanligt för det.

Den 22 augusti släpptes Gyakuten Saiban på DVD i Japan. Det är då en film baserad på Phoenix Wright: Ace Attorney. Min första tanke var utan tvekan: “Det är så mycket som kan gå fel med det här.”

Och det är mycket som kan gå fel. Riktiga skådespelare ska tolka tecknade, icke-animerade bilder på karaktärer. Lycka till, liksom.

Trots allt som kan gå fel är det inte mycket som gör det.



Skådespelarna är, överlag, trogna rollerna men gör samtidigt egna tolkningar. Humor blandas med seriösa inslag, precis som i spelet. Den har en del brister, men samtidigt är den absolut sevärd. Den är värdig den underbara spelserien den är baserad på.

Om man av någon anledning inte charmas direkt (vilket inte jag gjorde, eftersom början var lite tveksamt överseriös), så smälter man utan tvivel när det första målet vinns (alltså när den åtalade blir friad som vanligt) och massvis med konfetti faller från taket, troget originalet. Fast betydligt löjligare då, eftersom det sker “på riktigt”.

Eftersom spelet satsar på en smula mer realism än spelet så får man senare se flera städare sopa upp allt skräp från golvet. Bara som för att visa att de minsann är mer verklighetstrogna och seriösa än spelet i fråga.

Vilket är lätt tveksamt.

Men om man inte blir charmad av de genuina försök att efterleva spelet i och med konfettin så myser man antagligen åt någon av alla de andra referenserna till spelet, så som Steel Samurai, Phoenix, Miles och Larrys barndom, Blue Badger eller massvis med andra, trevliga saker hämtade från spelet.

Sedan är det några saker som man stör sig på, såklart. Den nästan löjligt futuristiska tekniken, till exempel. Eller att de tagit bort vissa detaljer, så som att von Karma är Miles fosterfar, något som är ett väldigt emotionell och viktig del av spelet, enligt mig. Och min älskling Gumshoe är inte längre är en babblande, charmig idiot utan är nu en ganska kompetent polis. Plåstret på kinden sitter där det ska i alla fall. En liten tröst. Även vår kära domare verkar har fått lite mer intelligens.

Det är dock absolut värt att ge filmen en chans om du gillar spelserien. Här kan du se en trailer:

Taggar: I rättssalen, Gyakuten Saiban, Phoenix Wright: Ace Attorney