Jimmy Håkansson
http://www.blogemup.se
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
När vinden vänder vill alla rida på spelvågen
Från Starship Troopers-inspirerade Outwars till rena spoofar som James Pond 2: Codename Robocod har tv-spel länge försökt tjyvåka på populära filmers renommé. Metal Gear-seriens Solid Snake har sedan 1998 års Playstation-debut klassats som en lika delar plagiat som hyllning till 80-talshjälten Snake Plissken. Men redan innan 90-talets Solid Snake väste ut sina repliker som en annan Kurt Russel lade Konami ett smörpapper på Michael "Terminator 1" Biehn för att göra omslaget till det allra första spelet i serien.
Lika mycket som det var ett försök att casha in var det ett tecken på osäkerhet och spelbranschens lillebrorskomplex till Hollywood. Men under nollnolltalet hände något. Med en orimligt hög omsättning gjorde spelindustrin sig till slut förtjänt av sitt suffix. Lillebror hade växt upp.
Idag är det snarare filmer som snyltar på spelens varumärken än tvärtom. Namn som Grand Theft Auto och Call of Duty har blivit mer än ett varumärke – det har blivit en kvalitetsgaranti. Med det i åtanke kanske det inte är så konstigt att annonser för splatterfarsen Rambo 4 pyntades med kritikercitatet "A nasty, Call of Duty 4 style shoot ’em up! A beautiful, brutal movie!".
När jag i söndags skulle köpa böcker snubblade jag över ännu en milstolpe. På ett bord med prisreducerade pocketböcker hittade jag boken Shadow’s Edge (se toppbild). Utöver namnet, som bär vissa liknelser med svenska parkour-fps:et Mirror’s Edge och lär väcka ett varumärkestrolls uppmärksamhet, sportar omslaget en lönnmördare inte helt olik Altair från Assassin’s Creed.
Shadow’s Edge är inte bara ett exempel på hur långt man kan gå innan man snavar över gränsen till varumärkesintrång utan hur tv-spelens kulturella värde stigit i allmänhetens ögon på bara 10 år.
Vinden har vänt.
Lika mycket som det var ett försök att casha in var det ett tecken på osäkerhet och spelbranschens lillebrorskomplex till Hollywood. Men under nollnolltalet hände något. Med en orimligt hög omsättning gjorde spelindustrin sig till slut förtjänt av sitt suffix. Lillebror hade växt upp.
Idag är det snarare filmer som snyltar på spelens varumärken än tvärtom. Namn som Grand Theft Auto och Call of Duty har blivit mer än ett varumärke – det har blivit en kvalitetsgaranti. Med det i åtanke kanske det inte är så konstigt att annonser för splatterfarsen Rambo 4 pyntades med kritikercitatet "A nasty, Call of Duty 4 style shoot ’em up! A beautiful, brutal movie!".
När jag i söndags skulle köpa böcker snubblade jag över ännu en milstolpe. På ett bord med prisreducerade pocketböcker hittade jag boken Shadow’s Edge (se toppbild). Utöver namnet, som bär vissa liknelser med svenska parkour-fps:et Mirror’s Edge och lär väcka ett varumärkestrolls uppmärksamhet, sportar omslaget en lönnmördare inte helt olik Altair från Assassin’s Creed.
Shadow’s Edge är inte bara ett exempel på hur långt man kan gå innan man snavar över gränsen till varumärkesintrång utan hur tv-spelens kulturella värde stigit i allmänhetens ögon på bara 10 år.
Vinden har vänt.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.