Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

För ett tag sedan publicerade jag en lista över töntiga spelfeatures. Texten var en tidigare opublicerad kvarleva från den nu nedlagda speltidningen Super Play. En annan artikel som jag skrev åt Super Play men som aldrig hann tryckas handlade om tv-spel och litteratur. I samband med att jag publicerar artikeln på Blog ’em up passar jag på att dela med mig av artikelns faktarutor till er. Så där härligt ur kontext.

Fallout 3 - ett familjedrama
Cormac McCarthys bok Vägen är inte bara 00-talets bästa roman, det var också en av Bethesdas huvudsakliga inspirationskällor när de gjorde Fallout 3. Bilden av ett söndertuggat Nordamerika är direkt jämförbar med det askgrå skithål till värld som McCarthy målar upp i sin bok. Likaså har Bethesda försökt bygga upp en relation mellan en far och en son, liknande den i Vägen. Men det är tyvärr där, i samspelet mellan karaktärerna, som man inser att spelens manus inte har växt i takt med tekniken.

Anagram – istället för licens
Om man inte har köpt loss en boklicens men ändå vill vara tydlig med sina litterära referenser fungerar det alldeles utmärkt att strö namn. I Irrational Games Bioshock heter storskurken Andrew Ryan och ens radiokompanjon går under namnet Atlas. Kasta om och stryk i Andrew Ryan och du får Ayn Rand, och Atlas är en hänvisning till Rands mest kända bok: Atlas Shrugged (Och Världen Skälvde). En av flera böcker som Ken Levine läste när han studerade fria konstformer.

I Pulse Entertainments Bad Mojo heter huvudrollen Roger Samms, en omskrivning av Förvandlingens Gregor Samsa (en novell skriven av Franz Kafka). Och vad heter katten som vill äta upp honom när han har blivit en kackerlacka? Franz, såklart!

Gud ur maskinen – eller Bobby Ewing ur duschen
Deus ex machina (gud ur maskinen) är det billigaste och äldsta storytricket genom tiderna. En plötslig plotvändning som strider mot all rim och reson (se Bobby Ewing). Begreppet härstammar från den antika teatertekniken där man i vissa pjäser kastade in gud på scenen för att reda ut en hopplös situation. Oftast sänktes guden ned på scenen med hjälp av någon slags maskin, därför Deus ex machina.

När Warren Spector namngav sitt storytunga Deus Ex så var det med en ironisk blink till datorspelens ofta icke-existerande handling. Deus Ex innehåller förstås en drös med litterära referenser men också direkta utklipp ur verk som Art of War, Richard den Tredje och Mannen som var Torsdag.

Inte alltid ett framgångsrecept
När familjeägda spelstudion Headfirst köpte licensen till Lovecrafts Cthulhu-mytologi såg de det som ett billigt sätt att klättra upp i den populärkulturella näringskedjan, och om det så betydde att de sålde ett par extra exemplar av spelet Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth så var det något de kunde leva med. Men det exceptionellt långa och dyra projektet blev Headfirsts fall, oavsett licens. Även om det inte fungerade för Headfirst så har boklicenser visat sig vara ett framgångsrecept för flera andra. Ubisoft har sedan de köpte upp Red Storm Entertainment gjort stora affärer genom att Tom Clancy-branda större delen av sin produktkatalog. Likaså är Discworld idag lika förknippad med Psygnosis peka och klicka-spel som med Terry Pratchets romansvit.