Jimmy Håkansson
http://www.blogemup.se
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Shank - eller hur våld övervinner alla hinder
Om du är analytiskt lagd kan du säga att Sylvester Stallones The Expendables och Robert Rodriguez Machete är en jakt på en tid som flytt. Fast du behöver inte vara särskilt analytiskt lagd för att komma fram till att Stallones senaste bidrag till genren rakt-till-dvd-action och Rodriguez 70-talsgrindhouse vill spola tillbaka bandet till en tid då filmers värde stod i proportion med antalet lagerlokals-shootouts. Shank däremot, är lite svårare. Samtidigt som spelvärlden har strävat efter både det allmängiltigt episka och det unikt personliga sitter rötterna fortfarande stadigt i arkadhallarna. Shank är vad som skulle hända om Robert Rodriguez fick göra ett alldeles eget Pacman. Alltså en tre timmar lång Mortal Kombat-fatality.
Du kan, om du vill, anklaga mig för att okritiskt falla handlöst för övervåldsamma maktfantasier. Det vore en rättvis bedömning. Å andra sidan har jag ett fullgott argument varför jag är benägen att göra så: de är frikkin' awesome! Det handlar om att se igenom det oväsentliga för att nå kärnfrågan. Du kan se Machete som ett debattinlägg på hur mexikanska flyktingar (svensk översättning: polska bärplockare) konsekvent skuldbeläggs i USA, men då missar du filmens märg: en man med machete som hugger andra män i bitar.
I Shank hoppar du upp på dina fienders rygg och motorsågar dem i nacken, skjuter dem med hagelgevär i ansiktet, stoppar in en granat i munnen på dem och kastar dem över ett stup. Men Shank är inte så cyniskt som du skulle kunna tro. Tvärtom:
- Ett spel som Shank skulle aldrig fungera som ett vanligt fullprisspel. Vi har inte utgått från minsta gemensamma nämnare, vi försöker inte vara alla till lags – vi vill bara göra det vi älskar, säger Jamie Cheng, en av spelets 16 utvecklare, i en intervju med Wired.
Shank är allt det de stora produktionsbolagens spel önskar att de vore. Det är helt kompromisslöst, har inga nödbromsar, inga filter och ingen i slips som säger “hit men inte längre”. I gravavsnittet av Spelradion ger före detta Level-redaktören Fredrik Schaufelberger den koncisa buljongtärningsversionen av sanningen och kallar spelet för ett "fuck 'em up". Djupare än så ska du inte gräva i Shank, men om du envisas så finns det en dialogväxling i Die Hard 4 som på något vis sätter fingret på Shank. Det är scenen där Expendables-stjärnan Bruce Willis kastar, typ, en bil mot en helikopter vartefter Justin Long säger:
- You just killed a helicopter with a car!
Och Bruce:
- I was out of bullets.
Shank slår, knivhugger, skjuter bakom ryggen, granatkastar, väggspringer och gröper ur tarmarna på sina fiender i en oavbruten ström av händelser. Och i de sekvenser där solnedgångens sista strålar tecknar svarta silhuetter av Shank och en anstormande armé lakejer blir det hela en nästan rörande poetisk upplevelse.
Du kan, om du vill, anklaga mig för att okritiskt falla handlöst för övervåldsamma maktfantasier. Det vore en rättvis bedömning. Å andra sidan har jag ett fullgott argument varför jag är benägen att göra så: de är frikkin' awesome! Det handlar om att se igenom det oväsentliga för att nå kärnfrågan. Du kan se Machete som ett debattinlägg på hur mexikanska flyktingar (svensk översättning: polska bärplockare) konsekvent skuldbeläggs i USA, men då missar du filmens märg: en man med machete som hugger andra män i bitar.
I Shank hoppar du upp på dina fienders rygg och motorsågar dem i nacken, skjuter dem med hagelgevär i ansiktet, stoppar in en granat i munnen på dem och kastar dem över ett stup. Men Shank är inte så cyniskt som du skulle kunna tro. Tvärtom:
- Ett spel som Shank skulle aldrig fungera som ett vanligt fullprisspel. Vi har inte utgått från minsta gemensamma nämnare, vi försöker inte vara alla till lags – vi vill bara göra det vi älskar, säger Jamie Cheng, en av spelets 16 utvecklare, i en intervju med Wired.
Shank är allt det de stora produktionsbolagens spel önskar att de vore. Det är helt kompromisslöst, har inga nödbromsar, inga filter och ingen i slips som säger “hit men inte längre”. I gravavsnittet av Spelradion ger före detta Level-redaktören Fredrik Schaufelberger den koncisa buljongtärningsversionen av sanningen och kallar spelet för ett "fuck 'em up". Djupare än så ska du inte gräva i Shank, men om du envisas så finns det en dialogväxling i Die Hard 4 som på något vis sätter fingret på Shank. Det är scenen där Expendables-stjärnan Bruce Willis kastar, typ, en bil mot en helikopter vartefter Justin Long säger:
- You just killed a helicopter with a car!
Och Bruce:
- I was out of bullets.
Shank slår, knivhugger, skjuter bakom ryggen, granatkastar, väggspringer och gröper ur tarmarna på sina fiender i en oavbruten ström av händelser. Och i de sekvenser där solnedgångens sista strålar tecknar svarta silhuetter av Shank och en anstormande armé lakejer blir det hela en nästan rörande poetisk upplevelse.
Kommentarer
Tobias Söderlundq
Det blir alltid så mycket lättare att acceptera något liknande när de går hela vägen istället för att gå halva vägen.
När de gör vad de vill göra, kompromisslöst, utan att fega ur av en eller annan anledning.
Nu vet jag inte om Shank är spelet som uppfyller allt detta, för jag har varken spelat det eller sett/läst/whatnot speciellt mycket om det, men sett till din text verkar det ju som att det verkar vara precis så som jag vill.
Vilket känns jävligt kul, även om jag personligen är fullständigt ointresserad av något liknande.
En vacker dag kanske vi även slipper allt knusslande kring sex i ett liknande sammanhang, så man i samma veva slipper alla taffliga och pinsamma försök till att sexa till något utan att våga gå hela vägen... när det är uppenbart att det är det man egentligen skulle vilja göra.
När de gör vad de vill göra, kompromisslöst, utan att fega ur av en eller annan anledning.
Nu vet jag inte om Shank är spelet som uppfyller allt detta, för jag har varken spelat det eller sett/läst/whatnot speciellt mycket om det, men sett till din text verkar det ju som att det verkar vara precis så som jag vill.
Vilket känns jävligt kul, även om jag personligen är fullständigt ointresserad av något liknande.
En vacker dag kanske vi även slipper allt knusslande kring sex i ett liknande sammanhang, så man i samma veva slipper alla taffliga och pinsamma försök till att sexa till något utan att våga gå hela vägen... när det är uppenbart att det är det man egentligen skulle vilja göra.
Jimmy Håkanssonq
Klei-studion är ju en hop kvalificerade storspelsutvecklare som fick för sig att göra egna spel istället. spel som de verkligen, verkligen vill göra. kudos till EA som plockade upp dem och lät dem - antar jag - göra det de ville göra.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Linus82 • 7 sep 2010 0q