Hej Fredrik,
Jag har sett ditt mail, inte hunnit svara än. Tyvärr inte hunnit läsa ditt inlägg heller. Been bizi =(
Men ser att du har skrivit om 80-talsfilmaction också.
Jimmy Håkansson
http://www.blogemup.se
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Sista anhalten för direkt-till-vhs-action
“There is life on mars” står det på omslaget till “Red faction: Armageddon”. Det är en, tycker jag, rolig parafras av Bowie-låten då spelet handlar om en gubbe som upptäcker liv på mars. Och slår ihjäl det. Vidare poänger med spelet är att du kan förstöra allting omkring dig samtidigt som du tar död på allt liv på mars. Tv-spel av den här modellen får ofta kritik för att vara korkade, på gränsen till poänglösa. Men spel som “Red faction: Armageddon” fyller bara det stora vakuum som 80- och tidiga 90-talets banala scifi-actionrullar lämnade efter sig.
Ett briljant exempel på en sådan film är “Total recall”, som också utspelar sig på mars, där galna scener och schyssta miljöer alltid går före ramhandlingen. Manus och dialog fungerar i bästa fall som en segway mellan alla scener där Schwarzenegger gör skurkpuré. Manushålen är lika stora och många som skotthålen i dem på mottagarsidan av the Governator.
Sedan hände något. Vi kan kalla det “Terminator 2″.
Därefter räckte det inte med att high-concept-pitcha manus med ”blowing people up – in space!”. Till och med Sylvester Stallones praktkalkon “Demolition man” är en tolkning, om än med stora friheter, av Aldous Huxleys klassiker “Brave new world”. Det var inte längre tillräckligt att bara spränga skit i luften. Inte ens i rymden!
Även om “Machete” (”Ma-hette”), och till viss mån “Expendables”, försöker tappa blod från samma ådra så lyckas de inte återskapa samma känsla. Antagligen eftersom de gör en medveten dekonstruktion och gärna med ursäktande släng av ironi (”Jag menar, vi gör ju inte det här på allvar”). De vågar aldrig gå “Timecop” – en film där Jean-Claude Van Damme är en tidsresarsnut som bryter rum-tid-kontinuiteten mest för att sparka folk i ansiktet.
De generiska actionspelen är i sin råa dumhet det närmsta du kan komma en direkt-till-vhs-rulle idag. I “Red faction: Armageddon” är mellansekvenser och replikutbyten bara där för att brygga scener där du med magnetgevär välter byggnader över marsianska skalbaggar. Marsmiljön och rymdinsekterna är bara en backdrop för mig att – sjupp – spränga skit i luften.
Och först när jag släpper fingret från avtryckaren kommer jag att väsa “There was life on mars”.
Ett briljant exempel på en sådan film är “Total recall”, som också utspelar sig på mars, där galna scener och schyssta miljöer alltid går före ramhandlingen. Manus och dialog fungerar i bästa fall som en segway mellan alla scener där Schwarzenegger gör skurkpuré. Manushålen är lika stora och många som skotthålen i dem på mottagarsidan av the Governator.
Sedan hände något. Vi kan kalla det “Terminator 2″.
Därefter räckte det inte med att high-concept-pitcha manus med ”blowing people up – in space!”. Till och med Sylvester Stallones praktkalkon “Demolition man” är en tolkning, om än med stora friheter, av Aldous Huxleys klassiker “Brave new world”. Det var inte längre tillräckligt att bara spränga skit i luften. Inte ens i rymden!
Även om “Machete” (”Ma-hette”), och till viss mån “Expendables”, försöker tappa blod från samma ådra så lyckas de inte återskapa samma känsla. Antagligen eftersom de gör en medveten dekonstruktion och gärna med ursäktande släng av ironi (”Jag menar, vi gör ju inte det här på allvar”). De vågar aldrig gå “Timecop” – en film där Jean-Claude Van Damme är en tidsresarsnut som bryter rum-tid-kontinuiteten mest för att sparka folk i ansiktet.
De generiska actionspelen är i sin råa dumhet det närmsta du kan komma en direkt-till-vhs-rulle idag. I “Red faction: Armageddon” är mellansekvenser och replikutbyten bara där för att brygga scener där du med magnetgevär välter byggnader över marsianska skalbaggar. Marsmiljön och rymdinsekterna är bara en backdrop för mig att – sjupp – spränga skit i luften.
Och först när jag släpper fingret från avtryckaren kommer jag att väsa “There was life on mars”.
Kommentarer
Jimmy Håkanssonq
Läste den nu. Intressant poäng. Jag gillar å andra sidan att den generiska spelactiongenren är så nära besläktade med min barndoms (skit)kultfilmer. Jag uppskattar kitschvärdet. En av mina absoluta favoritfilmgenrer är postapokalyptisk lågbudgetaction (gärna med fler cyborger och mutanter än repliker) från 80-talet.
Ser spel som Red faction: Armageddon som en rolig motvikt till de spel som vill utforska mediet.
Ser spel som Red faction: Armageddon som en rolig motvikt till de spel som vill utforska mediet.
Johan Olanderq
“
de spel som vill utforska mediet.
Hållar med. Jag fullkomligt älskar Gears of War, gärna tillsammans med en god vän och spelar det på samma sätt som jag ser Commando eller Rambo.
Jag gillade Kafkas "Förvandlingen" lika mycket som Tom Clancy's "Röd Storm".
Alla motvikter är viktiga, oavsett vad som gäller. Annars blir man en jävla douché.
Jimmy Håkanssonq
Bäst blir den generiska actionspelen när den är medveten om att den är just det - och inte utger sig för att vara något det inte är.
Joakim Kilmanq
“
Bäst blir den generiska actionspelen när den är medveten om att den är just det - och inte utger sig för att vara något det inte är.
Eller när de är helt omedvetna, ungefär som 80-talets actionfilmer, och därför blir generiska actionspel utan vidare pretentioner.
Jag roas av efterkonstruktionerna många gör att Stallone, Arnold, van Damme och alla de där hade självdistans och ironi i sina actionstänkare på 80-talet. De hade glimten i ögat, men inte en ironisk glimt. De ville underhålla på exakt de premisser som en explosion, en spark i arslet eller en taskig one-liner kan erbjuda. Inte genom att ironisera över dessa.
Och där har vi problemet med moderna försök i genren, som nämnda Expendables eller Machete. De är för medvetna, men samtidigt för omedvetna om hur man gör sådan ironisk medvetenhet bra.
Aningslös, korkad muskelaction är ibland riktigt njutbar (i både spel och film) - men då måste den få vara just aningslös. Kanske svamlar jag bara nu, men någonstans i svamlet tror jag nog att jag har en liten poäng.
Jimmy Håkanssonq
“
Eller när de är helt omedvetna, ungefär som 80-talets actionfilmer, och därför blir generiska actionspel utan vidare pretentioner.
Ja, precis!
Problemet är just det. Att "oskulden" försvinner så fort man blir medveten om den. Därför är Commando bra eftersom det handlar om en kamomålad Schwarzenegger som dödar ett litet sydamerikanskt land för att rädda sin dotter (har jag för mig), inte för att det säger något om bananrepubliker (vilket den inte gör).
spionhundenq
“
Alla motvikter är viktiga
Det säger jag ingenting om. Men jag tycker bara att nästan alla TV-spel är på den sidan, att om vi vill få fler att acceptera mediumet som mer än underhållning måste vi gå ifrån det och göra någonting annat än skjuta ned 50.000 aliens samtidigt som saker exploderar i bakgrunden (och tro det är någonting konstnärligt eller "djupt" i det).
Jag såg filmen 9 nyligen, en animerad sci-fi som kändes ganska halvtaskig (utöver det rent estetiska) men tänkte flera gånger att det hade passat bra som TV-spel, eftersom vi nöjer oss med den nivån utav handling och estetik. Men jag ser gärna att vi vågar experimentera mer med mediet, så nästa gång diskussionen ska tas kan man även lägga fram spel som motvikt istället för filmer (vilket Johan gjorde här ovan).
Jimmy Håkanssonq
Sure. Å andra sidan får den generiska actiongenren mycket skit eftersom... de är generiska actionspel. Jag Ser å andra sidan mer poäng i spel som Red faction: Armageddon, Psi ops och Kill.switch än spel som Call of duty och Gears of war. De två senare är vad jag skulle kalla Michael Bay-spel medan de tre föregående har mer gemensamt med låt säga Paul Verheovens Robocop (kanske ger dem lite mer credd än vad dem förtjänar nu, men.).
Vidare känner jag inte för att skriva "spelutvecklare måste våga mer"-argument här, då jag gör det så ofta ändå. Jag nöjer mig med vetskapen om att just den här nischade generiska scifi/action-scenen är som bärnstensflugan i Jurassic Park.
Vidare känner jag inte för att skriva "spelutvecklare måste våga mer"-argument här, då jag gör det så ofta ändå. Jag nöjer mig med vetskapen om att just den här nischade generiska scifi/action-scenen är som bärnstensflugan i Jurassic Park.
Voxbrallanq
“
Eller när de är helt omedvetna, ungefär som 80-talets actionfilmer, och därför blir generiska actionspel utan vidare pretentioner.
Nu brände jag just mitt eftermiddag på jobbet, ösa ut ord i bloggkommentar-krut på spionhundens, men jag tänkte bara säga att det där var mitt i prick. Inte bara gällande nya, oreflekterande spel, utan även vad som låter gamla spel vara så jädra grymma än idag, oavsett hur mycket klyschor dom badar i.
Joakim Kilmanq
“
Därför är Commando bra eftersom det handlar om en kamomålad Schwarzenegger som dödar ett litet sydamerikanskt land för att rädda sin dotter (har jag för mig), inte för att det säger något om bananrepubliker (vilket den inte gör).
Exakt.. Han räddar sin dotter från ett psycho i nätbrynja och ståtlig mustasch (Bennett). Dessutom till tonern av ett kalypso-soundtrack som INTE är ironiskt menat och därför blir underbart.
Actionscenerna i Commande ser dessutom långa stunder ut ungefär som i det gamla arkadspelet Cabal (där kan vi snacka generiskt actionspel), med en Arnold som möljer ner vågor av (utländska) fiender. Han tar gärna effektivt skydd bakom rosenbuskar om det behövs, vilket det sällan gör eftersom utlänningarna han mejar ner inte skulle kunna träffa en ladugårdsvägg från en meters håll.
Johan Olanderq
“
någonting konstnärligt eller "djupt" i det
Jag föredrar faktiskt de där stortitlarna framför de lite mer konstnärliga. Det jag vill är att stortitlarna ska sno från det konstnärliga, för det är då de blir riktigt bra. Tänk ett Call of Duty som griper tag i dig, istället för att bara vara mer av samma.
Tror jag irrar ifrån ämnet.
Sen tycker jag personligen att alla Paul Verheovens filmer borde bli spel. Och nej, de har inte blivit spel innan.
Johan Olanderq
Måste ju säga att jag tycker Gears of War och Commando har mycket gemensamt. Även fast Commando har ett klarare mål.
Vi snackar ofrivilliga skämt, för stora muskler och uppenbar dialog.
Vi snackar ofrivilliga skämt, för stora muskler och uppenbar dialog.
GeckoYamoriq
Värst vad mycket 80-tals paralleller som dras på Loading nu. Det är lustigt nog något jag också tänkt på de senaste dagarna.
Jag tycker att spelindustrin grafiskt sett befinner sig på samma ställe nu som musikindustrin gjorde på 80-talet. Det kom en massa nya digitala effekter. Det skulle vara gatad reverb på allting, slänga de-essers på sångspåren, osv. Allting skulle låta jättestort och glansigt. Men det var inte speciellt smakfullt applicerat. Runt början av 90-talet började producenterna växa ur den fasen.
Det känns ungefär samma med alla grafiska gimmicks som använts den här generationen. Det började med brutalt bländande bloom/HDR. Sen överanvändning av normal maps på ett sätt som ger allting en riktigt plastig look. Och blurrig depth of field som snarare simulerar något slags synfel. Och jobbiga grain filter som tydligen ska bidra till någon slags filmlik atmosfär.
Tycker alla de här grejerna används på ett väldigt smaklöst sätt, och gör ofta att spelen ser sämre ut enligt mig.
Jag tycker att spelindustrin grafiskt sett befinner sig på samma ställe nu som musikindustrin gjorde på 80-talet. Det kom en massa nya digitala effekter. Det skulle vara gatad reverb på allting, slänga de-essers på sångspåren, osv. Allting skulle låta jättestort och glansigt. Men det var inte speciellt smakfullt applicerat. Runt början av 90-talet började producenterna växa ur den fasen.
Det känns ungefär samma med alla grafiska gimmicks som använts den här generationen. Det började med brutalt bländande bloom/HDR. Sen överanvändning av normal maps på ett sätt som ger allting en riktigt plastig look. Och blurrig depth of field som snarare simulerar något slags synfel. Och jobbiga grain filter som tydligen ska bidra till någon slags filmlik atmosfär.
Tycker alla de här grejerna används på ett väldigt smaklöst sätt, och gör ofta att spelen ser sämre ut enligt mig.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
spionhunden • 21 jun 2011 0q
Lite samma sak som jag ville säga där :)
Vi har en bit att gå...