Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Intressant inlägg som blev än mer intressantare i kommentarsfältet. Nyheter blir ju per automatik PR för ett spel.

Speljournalistiken har växtverk och internet vill gärna läsa in gömda agendor där de inte finns och sväljer annat med hull och hår.

En simpel tanke, som knappast är utan tyngd, är att spelmedia kan komma undan med något dylikt för att nischen inte ses på som speciellt seriös. Det är ren och skär underhållning, och inte bara i form av utgivarnas färlängda pr-arm utan underhållning för folk som gillar den typ av underhållning nischen ifråga skriver om.

Det läggs på tok för lite press på spelmedia överlag.

Det läggs på tok för lite press på media överhuvudtaget, överlag.

Dessutom ger faktiskt läsarna ett intryck av att mer ofta än sällan vara rätt oinsatta i problematiken, eller rentav obrydda, för skulle det nu vara så att organ x eller y går in och börjar klippa och reglera och justera... ja, då skadas ju den typ av underhållning som fokuserar sig på den underhållning just dessa läsare kommit att gilla.

Är ju liksom inte ovanligt att se folk yttra saker i stil med 'åh, vem fan orkar bry sig, jag fattar inte varför folk blir så upprörda'.

Nej.

Det är klart.

Har man inte förstått hur otroligt mycket media faktiskt påverkar vår tillvaro, våra åsikter och riktar vår fokus mot något visst... då är det kanske dags att börja fundera över det.

Inse att det faktiskt finns lägen då man bör höja på ögonbrynen.


Det finns faktiskt ytterligare en nivå av problem i sammanhanget.

Och det är när skribenter (klart mer sällan journalister) blir brickor i ett spel utan att vara medvetna om det. Och det är ju naturligtvis inte exklusivt spelmedia på något sätt och vis... men de kommersiella krafter som finns inblandade i sammanhanget är knappast ointresserade av att kunna styra in skriverierna på sådant som är till dessa krafters fördel... och ju mer oinsatta de som jobbar inom spelmedia är, ju mindre förstår de konsekvenserna av det de gör.

Sedan finns det ju även en ytterligare nivå av 'det här är ingenting vi någonsin kommer att få ett svar på'.

Om nu tidning x eller y blir fällda för textreklam eller någonting annat av liknande karaktär... hur många av dessa tidningar kommer att erkänna att de faktiskt var medvetna om vad de sysslade med (om de nu var det)? Har vi någonsin sett en publikation i ett liknande sammanhang bli fälld och faktiskt erkänna sitt misstag... istället för att försöka släta över det för att få det att framstå som att de är hedersknyfflarna nummer ett (som absolut inte förstod vad som gick snett längs vägen)?

Jag säger inte att någon specifik tidning lider några specifika problem, för övrigt, och jag har inte läst Roots.

Vad jag menar är att det känns som att kritiken måste få finnas och att den är relevant... för det finns problem, och inte alltid helt små sådana... och att vi med 100% säkerhet kan utgå från att vissa samarbeten är allt annat än hälsosamma för trovärdigheten.

Sedan vad man väljer att ta till sig eller ej, uppskatta eller ej, är i slutändan naturligtvis upp till var och en.

Vilket spelföretagen givetvis är medvetna om och utnyttjar för att få gratis reklam i lagom doser vid strategiska tillfällen. Det blir då lite så att:


Det krävs en medvetenhet från både media och konsumenter. Jag lägger dock största vikt på media, eftersom de är (eller ska vara) professionella inom sin genre. Medelsvensson har ibland inte tillräckligt med kunskap i specifika ämnen (det vore ju konstigt om någon kunde precis allt i alla ämnen), och man ska inte underskatta folks lathet och dumhet.

Däremot tycker jag man kan begära lite normalt sunt kritiskt tänkande.

Intressant och viktigt att ställa fram i ljuset!

Men jag tycker det största problemet med, framförallt svensk, spel-"journalistik" är att den är så förbannat egocentrerad.
Myckiet handlar om "MIG" och "MINA KÄNSLOR NÄR JAG UPPLEVER NÅGONTING". Det är aldrig tal om någon granskning, det är nästan aldrig tal om att berätta en historia utifrån något annat perspektiv än sitt eget, det är sällan tal om att beskriva någonting - just i Sverige är fokuset ofta på skribenten själv. Varför det blivit så är väldigt svårt att säga, gissningsvis sattes den tonen av Super PLAY. på 90-talet.

Dylika diskussioner förekommer allt oftare nuförtiden. Förhoppningsvis så också utomlands.

Det ska bli spännande att se om de leder till någon förändring. Om vi får en speljournalistik som i stor utsträckning vågar ställa de tuffa, viktiga frågorna. Veteranerna i sammanhanget är ju redan där, i varierande utsträckning.. Wiborgh och alla de andra. Men om man kollar bortom den sfären så känns speljournalistiken ofta "omgomgomg jag sitter i samma rum som Shigeru Miyamoto!!! xD"

Level 64.

Paneldebatt, s. 14-15

Perspektiv: Super Mario Galaxy 2, s. 21

Krönikor, s. 23-24

Miman, s 25-26

Krönika, s. 29

Receionser, s. 58-66

Hm.

Jag tycker du överdriver. Om utgångspunkten skall vara senaste Level.

Förstår precis vad du menar, men jag tycker du överdriver. Jag-perspektivet i historieberättandet tycker jag är mycket mindre närvarande än du vill ge sken av.

Såvida man inte vänder sig till krönikor, bloggar eller recensioner (där jag åtminstone i sistnämnda fall gärna ser att recensenten kliver in i texten, annars känns det ofta som högtravande försök att presentera åsikter som om de vore fakta).

Det finns mycket att ifrågasätta med svensk speljournalistik. Men diskussionerna blir sällan särskilt konstruktiva eller meningsfulla.

Läser inte Level längre, men det är ju möjligt jag har fel.
Kanske är det bara något jag föreställer mig, men det perspektivet finns inte riktigt på samma sätt än i just svensk spelmedia (nu har jag iofs bara engelsk och amerikansk att jämföra med).