Mushboom
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Angående designvalet i Runner 2
Jag blev ganska besviken vid första anblicken av uppföljaren till Bit.Trip Runner. Estetiken utgjorde ju en så stor del av tjusningen i det första spelet. Utan den blir det inget Bit.Trip kvar. Tänkte jag. Men Gaijin Games är trots allt medvetna om detta. De kallar faktiskt inte ens spelet för Bit.Trip Runner 2 utan "bara" för Runner 2: Future Legend of Rythm Alien.
Detta inser jag först nu när jag har hittat ett gammalt Youtube-klipp från i april där upphovsmännen förklarade sig.
Anledningen till såväl den nya grafikstilen som det faktum att spelet inte heter Bit.Trip längre är alltså att det första spelet må ha utgjort en tripp i en värld fylld av pixlar, neonfärger och regnbågar för spelaren, men att Runner 2 istället föreställer sig att när Commander Video "trippar" (eller för att vara mer exakt: blir träffad av någon magisk stråle som gör att han fastnar i en dröm) så upplever han istället den "verkliga" världen. Det som utgör en märklig illusion för CV är alltså snarare fullt (nåja) logiskt i vår värld och vice versa.
Och det är ju, trots allt, en ganska fräsch take på spelets koncept efter att ha ältat nyretro-estetiken i sex tidigare spel vid det här laget.
Lägg därtill till att Disasterpeace (upphovspersonen till FEZ-soundtracket) bidrar med åtminstone någon ljudslinga till det här spelet och Runner 2 ser plötsligt långt mer intressant ut än vad det gjorde när jag först fick en skymt av det. För även om jag inte var imponerad av utförandet i den samlingsutgåva som var Saga på 3DS vill jag hävda att Runner-konceptet i sig förtjänar all uppmärksamhet det kan få. Oavsett om man äger en PS3, 360 eller Wii U när uppföljaren väl anländer i vinter.
Detta inser jag först nu när jag har hittat ett gammalt Youtube-klipp från i april där upphovsmännen förklarade sig.
Anledningen till såväl den nya grafikstilen som det faktum att spelet inte heter Bit.Trip längre är alltså att det första spelet må ha utgjort en tripp i en värld fylld av pixlar, neonfärger och regnbågar för spelaren, men att Runner 2 istället föreställer sig att när Commander Video "trippar" (eller för att vara mer exakt: blir träffad av någon magisk stråle som gör att han fastnar i en dröm) så upplever han istället den "verkliga" världen. Det som utgör en märklig illusion för CV är alltså snarare fullt (nåja) logiskt i vår värld och vice versa.
Och det är ju, trots allt, en ganska fräsch take på spelets koncept efter att ha ältat nyretro-estetiken i sex tidigare spel vid det här laget.
Lägg därtill till att Disasterpeace (upphovspersonen till FEZ-soundtracket) bidrar med åtminstone någon ljudslinga till det här spelet och Runner 2 ser plötsligt långt mer intressant ut än vad det gjorde när jag först fick en skymt av det. För även om jag inte var imponerad av utförandet i den samlingsutgåva som var Saga på 3DS vill jag hävda att Runner-konceptet i sig förtjänar all uppmärksamhet det kan få. Oavsett om man äger en PS3, 360 eller Wii U när uppföljaren väl anländer i vinter.
Kommentarer
Tobias Söderlundq
I övrigt ser det ut att bli trevligt. Inte alls så pepp på detta som på originalet, men vet inte riktigt vad jag skall vänta mig av en såhär pass direkt uppföljare. Lite svårt att tappa hakan två gånger på raken, liksom.
Tobias Söderlundq
“
För mig brukar det räcka med att det är skillnaden mellan att kunna få en silver- eller guldmedalj.
Ja, det skulle absolut kunna vara nog av en morot för mig... men om det enbart skulle generera högre poäng (exempelvis) skulle jag inte bry mig nämnvärt (eftersom jag inte är nämnvärt av en tävlingsmänniska).
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tobias Söderlund • 21 sep 2012 0q
Så länge som det inte verkligen ger mig något relevant att hoppa över dem kommer jag att se på dem som enbart negativa.