Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Linus Lekander

Registrerad: 22 nov 2009 10:57 Senaste besök: I dag 06:38 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Ordspel – Deirdra Kiai och mansdominansen

Linus Lekander28 mar 2015 13:531262 visningarKommentera: 0 !

Imposter Syndrome från 2013 placerar spelaren i rollen av en färgad kvinna som just ska hålla ett föredrag under en teknikkonferens. Åhörarna är till största delen vita män och huvudkaraktären misstänker att hon till viss del befinner sig på scenen för att jämna ut den kvoten. Men det är en tanke som hon snabbt behöver slå ur hågen ifall hon hoppas på att komma vidare med sitt anförande. Presentationen pågår i detta nu, och nervositeten ökar i takt med att spelaren tillåter sig fler sådana utsvävningar – erfarenheter av att vara Den Andre, bedragaren, i en mansdominerad miljö.

”You don't belong up here” är orden som inleder spelet. En påminnelse om vad föredraget i själva verket gäller, snarare än det obskyra programmeringsspråket som Georgiana har valt att prata om. En känsla av att det inte är orden som kommer ur hennes mun som spelar roll för dem som lyssnar, utan hennes fysiska uppenbarelse, det faktum att hon pratar.

Att hon tar plats.

En känsla som snart övergår i faktiska bevis på att det är vad några i publiken verkligen tycker.

Redan 2011 publicerade Deirdra Kiai ett annat spel som behandlar den här tematiken – att på en scen, en redan utsatt situation, bli gradvis påmind om ens egen roll som ulv i fårakläder. Denna föregångare till Imposter Syndrome heter The Play och bygger på premissen om en kvinnlig regissör som i sista stund har tvingats byta ut en skådespelare i rollistan. Under genrepet ställs hon inför nya prövningar vad gäller allt ifrån personkemi till bristfälliga kostymer och rekvisita, och det är spelarens uppgift att fatta de rätta besluten för att ro det hela i land.

Sista-minuten-inhopparen uttrycker sitt missnöje över passiviteten som hennes kvinnliga karaktär uppvisar (hon är trots allt bara en talande staty) och föreslår vissa justeringar i manus. Samtidigt ligger det en osämja och pyr mellan den manlige stjärnskådespelaren och regissören själv – en osämja som bottnar i att den sistnämnda en gång har tagit parti för en kvinnlig aktris som anklagat en annan manlig kollega för sexuella trakasserier.

Dramat som utspelar sig uppe på scenen blir alltmer ett uttryck för det som pågår nedanför.

Ett drama om premierade män och försumbara kvinnor.

I sin ansats att belysa dessa strukturer är Imposter Syndrome och The Play två titlar som är lika viktiga som de är spelvärda. The Play är det mer påkostade av dem, med en scenisk grafisk utsmyckning och till och med rollspelsliknande statusuppdateringar för pjäsens deltagare. Imposter Syndrome är barskrapat ner till de minsta nödvändiga beståndsdelarna, text i svart på vitt, men är också det mest direkta och drabbande av de båda.

Ord som bara har behövt komma ut, formulerade av någon som känner sig lika marginaliserad i spelbranschen som i de sammanhang hon har valt att placera sina spelkaraktärer i.

Det minsta vi kan göra är att lyssna.

Både Imposter Syndrome och The Play är gratis och går att spela direkt i webbläsaren här och här.Taggar: Ordpsel, Deirdra Kiai, Imposter Syndrome, The Play

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.