Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Linus Lekander

Registrerad: 22 nov 2009 10:57 Senaste besök: I går 17:03 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Episod 3 av Life is Strange (är det nu det vänder?)

Linus Lekander26 maj 2015 22:461618 visningarKommentera: 1 !

Mina förväntningar på Life is Strange har efter de två första episoderna varit ganska lågt ställda. För så gott som varje inslag att uppskatta har där funnits ett annat som jag önskat att Dontnod hade strukit. Den lovande premissen till trots har det aldrig lyckats ta sig till de platser jag har kommit att hoppas på, varken spelmekaniskt eller tematiskt sett. Förrän nu.

För den tredje delen av detta tonårsdrama överraskar mig. Det gör avkall på flera av de där sakerna jag tidigare muttrat över och är plötsligt desto mer stringent, med en större känsla för vilken ton som lämpar sig genom nästan hela episoden.

I efterdyningarna av ett dödsfall lämnas mindre utrymme åt high school-klyschor och mer åt ett tryckande vemod. Relationen mellan Maxine och Chloe fördjupas betydligt. Inbrottet i simhallen hör till spelets finaste ögonblick, liksom klottret om Kate i omklädningsrummet hör till de med störst potential att uppröra, i ljuset av det som inträffat.

Dear Kate,
I don’t care.
/God


När Dontnod nu fortsätter att återanvända den mest minnesvärda delen av sin B-actiontitel Remember Me, tidsmanipulationen, gör de ett välbehövligt avsteg från korrigeringar av triviala händelser till sådana med potential att påverka ett liv. Episodens undertitel, Chaos Theory, talar här sitt tydliga språk. En ledtråd som säger att intrigen till stor del kommer att sammanfalla med en viss film kallad The Butterfly Effect. I det här sammanhanget är det en bra sak. Jag har önskat mig mer betydelsefulla användningsområden för tidsmanipulationen och här får jag faktiskt det. Frågorna om förmågans beskaffenhet, liksom vad den bör användas till, växer sig större.

Episodens avslutande omen (en personlig favorit av de återkommande inslagen) är det hittills mest effektfulla av sitt slag — statiskt, olycksbådande. Valet av Mogwai som musikspår i denna avslutande scen, där Maxine också ställs inför konsekvenserna av sitt handlande, är ännu en pusselbit som faller på plats. Ett beslut som tar ljudbilden längre från det ibland väl indiefilmstypiska soundtracket och närmare en mer oförtäckt allvarsam ton.

Det fina är att detsamma också kan sägas om spelet självt.

Om den fjärde och femte delen fortsätter den trenden kommer jag antagligen behöva ompröva mina tankar om det här.Taggar: Life is Strange, Dontnod

« Till bloggen

Kommentarer

Johan Lorentzon26 maj 2015q

Spelet tog verkligen fart i denna episod. Slutet var verkligen effektfullt och även lite oväntat. Jag hoppas också att vi får se fler sådana saker nu i framtida episoder.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.