Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

En israelisk domstol kom nyligen fram till att inget fel gjordes när den amerikanska aktivisten Rachel Corrie dödades i Gaza. Hon blev överkörd av en bulldozer. Rachel hade stått mellan bulldozern och ett hus tillhörande en palestinsk läkare som Israel planerat att demolera. Inget fel hade begåtts, det var inte ens oaktsamhet.



Den här storyn hör tyvärr inte till ovanligheterna. Rachel reste till Gaza 2003 och kom inte hem igen. Året därpå släppte Human Rights Watch en rapport som visade att över 10% av befolkningen i staden Rafah hade förlorat sina hem till följd av israeliska demoleringar. Idag är hela Gaza under israelisk blockad vilket hindrar all form av import och återuppbyggnad. I skrivande stund är Ship to Gaza skeppet Estelle halvvägs dit från att ha lämnat hamn i Umeå, lastat med nödvändigheter och ett hopp om en bruten blockad.

Ett annat exempel på sätt att belysa de problem som uppstått ur långtgående infekterade konflikter kan man finna i Jenin Street of Heros, datorspelet som utvecklats för att avbilda de händelser i palestinska staden Jenin i april 2002 när stora gatustrider utspelade sig i vad som kallades Operation Defensive Shield. Sedan dess har Jenin, med sitt flyktingläger innehållandes 70.000 människor, setts som lite av en symbol för palestinskt motstånd mot Israel. Jag antar att varje land har sin publik för de militärshooters vi spelar här dryper rätt rejält av ensidig krigspropaganda som istället utmålar krigen som inte bara nödvändiga utan likväl helt rättfärdigade.

Raid Gaza! är ett liknande projekt som släpptes endast tre dagar efter att Israel påbörjade bombningen av Gaza i Operation Cast Lead under 2008. Uppdraget är att skydda den israeliska staden Sderot mot den palestinska Qassam med militära medel. Målet är att ha ihjäl så många palestinier man kan på tre minuter. Mängden palestinska dödsoffer överstiger alltid mängden israeliska.



Medan spel som Jenin Street of Heros knappast blivit någon etablerad sysselsättning här i väst så har saker börjat ske i andra delar av världen. Detta är ett av de spel som hittat ny publik i Somaliska Mogadishu där nyöppnade LAN-center och arkadhallar börjat växa upp. Något som inte tilläts under tiden den militanta gruppen Al Shabab kontrollerade staden. Fifa och Counterstrike hör också till de mer populära titlarna. När nyhetsorganet Associated Press talade med 15-åriga Ali Abdi från staden om det i somras sade han: "Many of my friends are unlucky and have taken part in the violence in the country. Some of them have died. Others are carrying guns around. In some ways, video games have saved my life."

En annan 16-åring säger att han hoppade av skolan efter att Al Shabab började gräva skyttegravar runt den. En fader till två tonåringar uttalar sig om det och säger: "This is his daylong activity because I don't want him get bored and go to war, the busier they stay the more tired they get, and the more they ignore violence."

Visst låter det omvänt från hur diskussionen kring virtuellt spelvåld låter här? Insikten om vad som är på riktigt och vad som bara sker på låtsas på en datorskärm sträcker sig inte alltid så långt man skulle kunna önska.



Internet, World of Warcraft och Call of Duty är hemligheten bakom vad som gör en mördarmaskin som Breivik. Ni vet den där känslan av att vilja dunka huvudet i väggen tills skallflisor och hjärnsmörja dekorerar vardagsrummet? Ja, precis den känslan. Jag antar att du också bekantat dig med den. Annars är nu en passande tidpunkt. (Fast gör det inte på riktigt är du snäll.)

När James Holmes gick in på en biosalong och öppnade eld vilket dödade 12 personer i Aurora, Colorado, så var kriminalutredaren Pat Brown inte sen med att hitta orsaken till det våldsamma betéendet vilket hon gjorde tydligt i en intervju på CNN: ”He probably spent a lot of time in his apartment, playing one video game after the other - shooting, shooting, shooting - building up his courage and building up the excitement of when it’s going to be real for him. And it’s made his day.”

Samtidigt börjar det bli valtider i USA och för ett land som står så nära ekonomisk bankrutt bör frågan om Kriget Mot Terrorn iallafall i teorin stå högt i kurs. Och jag säger i teorin för i verkligheten har den närmast reducerats till en ickefråga. Detta krig, som nu börjat kallas Det Långa Kriget, är inne på sitt elfte år och kostar nog mer än det smakar. Den enda presidentkandidaten som över huvud taget talade om att avsluta kriget och lägga ner alla de militärbaser i omvärlden var republikanernas Ron Paul. Mannen som totalignorerades av media, fått sina röster ogiltigförklarade av ett republikanskt parti som i sista sekund ändrat sina regler och som förvägrats att få hålla tal på republikanernas nyligen avslutade nationella partimöte. Valet står mellan Romney och Obama och i alla relevanta frågor är de identiska.

Tänk den journalist som vågat ställa dessa herrar frågan "Vad är strategin för att vinna kriget mot terrorn?" Det kommer förstås aldrig hända, av anledningar som är mer eller mindre uppenbara. Men visst hade det varit intressant att se? För alla krig har vissa förutsättningar för att vinnas. Alla utom detta. Här finns varken en direkt fiende som kan ge upp eller ens föra dialog för vapenvila. Poängen har aldrig varit att kriget över huvud taget ska ta slut.

Händelserna inför det här kommande valet har bevakats av skitblaskan Aftonbladet på ett rejält efterblivet sätt om jag får säga det själv. Här om dan hade de en artikel om saken med rubriken Oense om allt där de varit "på plats i ett aldrig så splittrat Amerika." Sedan har de en bild på två personer som debatterar abort. Där den ena håller en bild på ett skadat barn, ett påstått aborterat foster. (Varför aborterade foster bär blöjor framgår inte av artikeln.) Men när det kommer till krigen mot terrorn, drogpolitiken, fängelsesystemet, Wall Street bankerna och alla andra närmast akuta frågor så är nog det landet mindre splittrat än någonsin.

Varför är det nu relevant då? Jo, för att det är i ett sånt klimat, där de riktigt relevanta sakfrågorna trycks undan på alla sätt och vis, som de mest korkade frågeställningarna trivs bäst. Ska vi förbjuda abort? Blir man mördare av TV-spel? Det är i det här klimatet det blir viktigare än nånsin att föra de riktiga sakfrågorna på tal.

Fotot av graffiti-meddelandet som inledde det här inlägget är taget i Gaza av aktivisten Tom Hurndall. Han dog strax efteråt. Skjuten av en israelisk sniper.