Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Välkommen in.

Du vet, ibland kan spelen kännas ytliga där de försiktigt dansar runt alla former av åsiktsyttringar som konflikträdda konståkare på nyfrusen is. Men ibland slinter det till i fingrarna och en sådan yttring slipper förbi. Ibland medvetet, andra gånger helt oavsiktligt. Men de finns där, jag lovar! Då och då stannar man till som om man just bevittnat något mycket sällsynt, kanske ett stjärnfall, eller ett politiskt ställningstagande i ett spel. Det här är första delen av två i den topp 10 lista av politiska statements i spel (avsiktliga eller inte).

Mycket nöje!


10. DEAD RISING - Konsumtionskritikern

När George A Romero iscensatte temat med zombies i köpcentret på vita duken så var det en iallafall då subtil kommentar om konsumtionshetsen. De odöda förde sig sakta men säkert mot byggnaden från alla håll. De var zombier, de hade tappat all sin mänsklighet. Allt de hade kvar var den basala instinkten att äta. Och att shoppa. Som en instinkt permanent ingraverat i bakre hjärnhalvan sökte de sig till den enda platsen som gett deras existens ett syfte, till köpcentret. Och för det otränade ögat såg den nalkande invasionen ut som vilken dag som helst i konsumtionens Mekka.

Dead Rising var lika mycket en hyllning till klassisk zombiefiktion som det var en ursäkt att få leka runt i en gigantisk sandlåda av odöda. Att leva ut alla de lättsamma sidorna med en fiktiv zombieattack. Allt gick till synes att plocka upp och använda som vapen. Men det var när man lyfter en kassa-apparat och slungar den i skallen på en zombie och pengarna flyger åt alla håll man för en kort stund kan skymta ett ögonblick av allvar. De banktryckta sedlar och små plattor av nickel flyger all världens väg och de duger ingenting till längre. Ett ögonblick av revansch, att få betala tillbaka de hjärndöda med sin egen medicin är vad som tar Dead Rising till listans tionde plats.


9. MIRRORS EDGE - Pacifisten

Över stadens hustak färdas information där det ännu inte är förbjudet. Det betyder inte att de inte försöker etablera ett system av censur även där, de statliga vapnen är ständigt på jakt efter potentiella informationsläckage att täppa. Du ger dig ut bland hustaken och färdas genom staden endast beväpnad med dina principer. Men exakt med vilka principer är upp till dig.

Du saknar inte förmågan att försvara dig, du får tidigt lära dig konsten att avväpna en konstapel. Tar du den svåra vägen fram som total vapenvägrare och aldrig avfyrar en enda kula så belönas du också med en av spelvärldens mest ärofyllda Achievments - Test of Faith, bär den med stolthet!


8. SONIC COLOURS - Patentmotståndaren

Det kom lika snabbt som oväntat. I en kvick ordväxling med Dr Ivo Robotnik, som hotar Sonics framfart med både det ena och det andra, vänder sig vår tuppkamsbeklädde blå vän mot kameran och proklamerar kaxigt att ingen upphovsrättslag i universum kan stoppa honom! Att Sonic hade en miljömedveten ådra visste vi sedan tidigare men det här var en ny sida. Han har tydligen gjort sitt val i frågan om immateriell äganderätt!

Visste du för övrigt att Robotniks utséende är skapat som en karikatyr av den amerikanska presidenten Theodore Roosevelt? Och att Robotnik är namnet på en polsk socialistisk nyhetstidning som fanns under hans presidentperiod? True story!


7. BIOSHOCK - Socialisten

Samhällsexperimentet tillika staden Rapture ligger djupt begraven under havsytan. Stadens skapare går vid namn Andrew Ryan. En karaktär som, precis som amerikanska senatorn Rand Paul, är döpt efter nyliberalismens tankesättare Ayn Rand. Bland det första din karaktär gör vid sitt besök till Rapture är att hitta och sätta en fet kanyl i armen och injicera vad än den innehåller. Även det en kommentar till fru Ayn Rand som var tjackpundare.

Rapture har förvandlats från "den etiska egoismens" utopi till mörk dystopi. Den underliggande meningen är att när samhällseliten tar sitt pick och pack och skapar sitt egna samhälle utan tillgång till den gamla världens krävande massor, likt i Ayns bok Atlas Shrugged, så står elitens självvalda förfall aldrig långt bort. Producenten Ken Levine gör ett välförtjänt statement när han vänder på bokens egna poäng, att när samhällets elit är borta är det istället de massorna som inte klarar sig själva.


6. OUTRUN 2 - Kvinnorollen

Racing hör nog inte till den mest åsiktsstarka genren av alla utan brukar väl vara ungefär så åsiktsneutral den över huvud taget kan bli. Att cruisa runt på stekhet asfalt, solen i nacken och palmer som viner förbi på var sida medan man bredsladdar mot horisonten i sin röda Ferrari, det låter bra. Det är bra också. Så när som på detaljen att resesällskapet besitter den brutalt äckligaste bimborollen världen skådat.

I ett visst läge ska du visa vad dina körkunskaper går för. Du bredsladdar genom kurvor och kör förbi koner, alltid till ständiga hjärndöda utrop från den kvinnliga medpassageraren. För varje moment och varje passage fnittrar hon ständigt ut nya komplimanger och ju bättre du kör ju mer imponerar du på henne. Detta avbildas genom att hjärtan ständigt skjuter ut ur henne och far runt på skärmen.

Klarar du det så är du hjälten som får bruden, den mest hjärndöda karaktären i ett racingspel någonsin. Och ja, jag har faktiskt kört på ett antal zombies i mina dar. Det är pinsamt lågt. Så lågt att jag hellre haft en onykter Ayn Rand i passagerarsätet som oavbrutet babblat på om hur den fysiska verkligheten verkligen existerar rent objektivt utanför våra sinnen. I Outrun 2 är kvinnan en trofé man vinner.

Det var politiska statement nummer 6.

De fem starkaste ställningstagandena kommer i nästa inlägg.