Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

"Faktumet folk inte vill nämna men som de gärna dansar runt är att detta är priset för frihet" och "Om det får folk att känna sig obekväma så är det kanske precis det som är poängen också." Så kommenterar och rättfärdigar David Footman användandet av tortyr inom amerikanska armén i kriget mot terrorn. För en man som kallar sina kritiker "oinformerade" så är det jävligt stora ord. Vad sägs om att ta en titt på faktan i den här frågan istället?

Footman är regissör för kommande Splinter Cell: Blacklist och kommentarerna fällde han efter kritiken som riktats mot tortyrscenen i första trailern där huvudkaraktären Sam Fisher kör in en kniv i en annan människa och upprepat vrider om som förhörsmetod, för att utvinna information. Vad Footman kallar priset för frihet skulle jag vilja kalla priset för dumhet, och låt mig förklara varför.

Så här säger ett läckt memo från politiska rådgivare till amerikanska republikanernas presidentkandidat Mitt Romney: "Vi bör antingen omedelbart riva upp president Obamas verkställande befallning [att inte använda tortyr som förhörsmetod] eller tillsätta en övergripande utredning som ska komma till slutsatsen att den befallningen ska rivas upp." Meddelandet är klart, ta tillbaka användandet av tortyr helt enkelt. Memot fortsätter sedan med att säga: "Det är svårt att säga om tortyr som förhörsmetod faktiskt fungerar." Och "Det är svårt att säga om förhörsmetoden faktiskt genererat mer information, vi vet helt enkelt inte vad vi inte vet." Ironin i att de rakt ut erkänner att det inte finns några som helst belägg för att det faktiskt fungerar är total. Då är det ändå en förhörsmetod som användes under hela Bushs presidentskap, och ändå vet de inte om det fungerar? Låt mig då svara på frågan - det gör det inte.

Under tortyr kan du nämligen få vem som helst att säga vad som helst. Är du terrorist? Var det du som sköt? Har du kopplingar till Al Qaida? Tortyren upphör när du säger ja. Mängden information folk hittar på för att undkomma tortyren är enorm. Informationen du utvinner genom tortyr är helt enkelt opålitlig. Det vet vi med säkerhet. Men vet den så välinformerade Footman det? Tydligen inte.

Här uppstår förstås frågan; om tortyr inte är en fungerande förhörsmetod, och om Romneys rådgivare till och med känner till det, varför vill de då använda det? Mycket bra fråga. Två anledningar! Det första, simplaste svaret, är att med extra skrämselpropaganda går det säkert att hitta en opinion för tortyr så länge folk inbillar sig att det gör dom säkrare. Att det är priset för frihet och då kan det vinklas som att Obama inte är villig att betala det priset för friheten. Det andra svaret är mer komplicerat och definitivt mer kontroversiellt.

De vill helt enkelt inte ha sanningen från de som förhörs.

De vill ha ett specifikt svar, vare sig det är sant eller inte. De är mindre intresserade av att utreda om en fånge är skyldig eller inte. De är mer intresserade av att ha alla platser fyllda i speciella fängelser som Guantamo Bay. Varför tror du de misstänkta hamnar där och får sitta i år efter år utan tillgång till advokat, utan utredning och utan rättegång?

För att med så många interner i fånglägren kan man upprätthålla illusionen om att det finns en hotbild. Med tortyren får man erkännanden. Och det är vad man vill producera här, erkännanden.

För faktumet är att kriget mot terrorn inte är menat att ta slut. Det finns ingen strategi för att vinna kriget mot terrorn. På det viset skiljer det sig från alla andra krig. När Bush iscensatte det sade han att kriget inte är över förrän alla terrorister är borta och tillintetgjorda. Och så länge man kan producera erkännanden kan det ju inte ta slut, eller hur?

"Var drar du gränsen? Vad skulle du göra för att rädda ditt land om allt det tog var att tortera någon även om det är fel? Det är ett intressant dilemma."

Nej, Footman. Det är inte ett intressant dilemma.

Det är ett korkat påstående.

Footman fortsätter med att ta själva scenen i försvar med att säga spelaren har möjlighet att låta fiendepersonen leva eller att döda honom efter tortyrförhöret. Och visst lämnas man lite med känslan att Footman faktiskt inte fattat vad kritiken handlar om? Det är inte det att tänk om den fiktiva personen på TV-skärmen dör. För det gör folk på TV hela tiden. Utan det är porträtterandet av tortyr som legitim (och över huvud taget fungerande) förhörsmetod som är problemet.

Jag har nyss tagit mig genom boken Confessions of an Economic Hitman. Där berättar bokens författare, John Perkins, om sin historia som så kallad "economic hitman". Jag rekommenderar den starkt. Utan att ha någon direkt utbildning som ekonom anställdes Perkins som så kallad ekonometrist av ett privat företag som arbetade i andrahand för världsbanken, och i förlängning amerikanska staten. Perkins jobb var att lägga fram så överdrivna tillväxtkalkyler för u-länder som möjligt. Och visst mötte han motstånd från andra, riktiga ekonomer. Men inte från cheferna som anställde honom. För hela poängen var ju att producera de siffror man ville ha, inte att få sanningen.

När de överdrivna siffrorna kring tillväxten för ett land producerats var Perkins jobb att övertala landets ledare om att acceptera stora lån från världsbanken som de inte kunde betala tillbaka. Det innebar att exempelvis erbjuda dem stora mutor för att ta emot lånen. Men pengarna gick (som vanligt vad gäller världsbankens stöd för u-länder) aldrig till landet i sig, utan kravet var alltid att pengarna ska gå till amerikanska företag som får utföra uppgifterna i landet. Bygga stora projekt, kommunikation, dammar, vägar osv. I verkligheten åkte pengarna direkt från sedelpressarna i Washington till företagens huvudkontor i New York medan u-ländernas statsskuld steg och dess invånare fick bära bördan. Medan ländernas ekonomi steg så ökade samtidigt fattigdomen markant. Panama, Chile, Ecuador, Bolivia, Irak... exemplen var flera. Och när ett lands ledare vägrade att korrumperas, att ta emot lånen, slutade det oftast med de dog under mystiska omständigheter, deras plan eller helikopter kraschade, deras bilar sprängdes. Och nya ledare (ofta diktatorer) tillsattes som accepterade kraven, tog emot lånen, sålde oljan och stöttade USA:s utrikespolitiska beslut med sin röst i FN.

Det mest effektiva imperiebygget världen någonsin skådat beskriver Perkins det system som han varit med att skapa.

Så finns det utrymme för intressanta dilemman här?

Ja, självklart. Det är som ett öppet mål, bara att välja och vraka bland tveksamma militära metoder att uppmärksamma! Men gör Splinter Cell: Blacklist det? Kommer David Footman bjuda på dessa? Tror du det? Tror någon alls på det? För själv är jag tveksam.