Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Medan ni sitter och vänta på vad som komma skall, kanske ett pressmeddelande från en högt uppsatt chef på något teknikföretag eller på information om hur många gigabitar det kommer rymmas i nästa telefonmodell som ska råka dimpa ner så där lagom till julhandeln så tänkte jag istället att vi hittar på något annat. Vi tar ett steg längre än så och tittar i kristallkulan. Tjugo år framåt. Det här är min tolkning av hur det hade låtit om jag, i oktober 2032, fått en chans att skriva tillbaks till idag och berätta om hur framtiden kom att se ut.

Jag fick ett brev från framtiden.

Och det är en ljus framtid.

Vad har då hänt undrar säkert ni? Ja, vart ska man börja nånstans. Först och främst är det lite osäkert vilken konsolgeneration vi befinner oss i, inte för att vi skulle tappat räkningen egentligen utan för att man slutat räkna i generationscykler nånstans på vägen. Lite som när man slutade räkna konsolernas "bitar" där nån gång efter Nintendo 64 under 1990-talet. Nintendo... vad ska jag ta mig till med dom egentligen? Fast mer om det senare... konsoler i sig ser annorlunda ut idag. Minns ni Virtual Console? Där har ni en bra fingervisning om hur konsolerna ser ut idag.

Generationer av spel kategoriserade under varje formats flik. Full bakåtkompatibilitet blev tidigt en nödvändighet. Men det tog ett tag innan konsolerna flyttade in i varje PC, som i sin tur flyttade ut i vardagsrummet. En trevlig effekt av detta var att det som av vissa tredjepartsutvecklare i flera år nu skapat på egen hand nu har blivit standard. Nämligen onlinespelande över olika konsolplattformar. När jag berättar för barnen att det inte alltid varit så tittar dom bara konstigt på mig och frågar varför inte? Och ptja, vad svarar man på det egentligen? Om vår generation kallades Generation Y (Y för "why") så kallas våra barns generation, med rätta, Generation Y Not.

Nu började konsoltillverkarnas logotyper synas på alla möjliga förpackningar. "This product is Nintendo certified" osv. Egentligen betyder det bara att produkten kommer med konsolen förinstallerad och ett förbetalt guldmedlemskap. Och det gäller så väl datorer som telefoner. Det ska väl sägas att jag föredrar att använda datorn hellre än telefonen dock. Mest pga tillgängligheten i de fysiska kopiorna av spel. För visst tar man med sig spelet ut på telefonen ibland, men då streamas det alltså och körs inte från hårdvaran i sig. Något säger mig att batteriet inte alltid hade räckt jättelänge om dagens spel körts från telefonens egna hårdvara. "Molnbaserat" som ni kallade det. Häftigt uttryck, verkligen. Nästan lika coolt som uttrycket "interaktiv CD-rom" på 90-talet. Och jo, konsolcertifierade telefoner kommer faktiskt med knapptillsats som standard. Seriöst, blev ni aldrig trötta på att spela Angry Birds på telefonerna eller? Nåja, ni kommer bättra er så småningom.

På tal om knappar. Jo, handkontroller är fortfarande standard för konsolspel. Även om det finns en rätt stor mängd kontrollmetoder att välja på. Men det var väl också lite av förlagan till det här med crossover-konsolspelandet, när olika spel till samma konsol började kräva olika typ av kontrollers. Spelmässigt så ja, vi är där. Vid fotorealismen. Och tro mig när jag säger att allt innan fotorealismens intåg, allt som byggdes i polygoner, ser ut som skit idag. Fast så är det ju inte riktig retro heller. Riktig retro är pixlar. 2032 är det en virtuell motsvarighet till atomer, fast större. Allt där emellan ser ut som dockteater.

Mikrotransaktioner går i nästan alla fall att ta sig förbi genom att köpa hela spelet. Och jag säger nästan för ni fattar ju själva att det finns ett undantag. Ett japanskt undantag. Från Kyoto. Ja, precis. Dom. Någon kom väl på att Mario faktiskt samlar på mynt. Och om man köpte saker i spelet för mynten får man både ett återspelningsvärde plus kan sälja alla power ups, tillgång till banor osv i mynt. Mynt som så klart går att köpa för riktiga slantar också. Det är ett vanligt inslag, skillnaden är att alla andra i regel erbjuder folk att köpa fullspelet. Eller åtminstone lira med reklamavbrott. Men inte Nintendo.

Sen var det ju det här med fysiska spel också...

Säljs det fysiska spel idag? På den frågan får jag faktiskt svara nej. Men då är det för att du ställer fel fråga också! Det finns fysiska spel! I princip alla spel finns att tillgå i fysisk version. Låt mig förklara.

Någonstans på vägen insåg man, eller alla utom Nintendo förstås, att erbjuda fler alternativa sätt att spela och betala var framtiden. Att "optimera" upplevelsen blev närmast ett slagord. Det gäller spel lika mycket som film, serier, böcker och allt annat med. Antingen streamas det eller körs från extern hårdvara. Resultatet var att piratkopieringen i princip är utdöd annat än i undantagsfall där något gammalt inte finns utgivet på de traditionella nätverken längre. Man kan ju ändå spela utan att betala ur plånboken direkt i spelen om man så önskar. Och om inte, om man önskar att äga spelet och spela från sin egna hårdvara, som retronostalgiker likt jag själv, så återstår alltså fullköpen. Ja, de är digitala vid köpet, men inte nödvändigtvis längre än så. Tänk dig att du printar ut omslaget till spelet på papper. Tänk sedan att din printer hanterar mer än bara papper. Du printar ut plastfodralet, manualen och den optiska skivan med spelet utbränt. Och där har du det. Ditt nyköpta fysiska exemplar. 3D-printers. Allt du behövde var ju bara att fylla på med plasten och metallskivorna (som folie man har i ugnen nästan) och du kan printa det du vill ha.

Fast folk är bra uppfinningsrika ändå. Många stickor till Nintendo 64 kontrollers har man printat ut över åren. Och rymdbananen! Konceptkontrollen till PS3. Den var faktiskt skönare än den såg ut. De skulle gått med den och inte väntat så länge innan de ändrade den Playstation-designen på kontrollen.

Allt som allt har det gått rätt bra faktiskt. Den gyllene spelåldern ligger otvivelaktigt framför er. Så här avslutningsvis då, vad ska man säga? Ja, det kom ett Shenmue 3. Det var... okej. Sonic kommer snart göra sin definitiva comeback, det känner jag på mig!

Och Wii-U revolutionerade spelvärlden.

Seriöst, två stickor längst upp på kontrollen? Genialt.

Det blev standard.

Och alla Nintendofanboys talar ständigt om hur innovativt det var.