Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Avgrundsvrål

31 Registrerad: 8 maj 2010 20:05 Senaste besök: I dag 01:31 Online: Nej

Solna Timmy Terrorista - avgrundsvral.blogspot.se

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

En bisarr historia om en dödsplats

Avgrundsvrål18 sep 2013 06:491217 visningarKommentera: 0 !

När någon dött hoppas man det inte var nån man kände.

Ljusen är ännu tända där skogsstigen leder ut mot gångvägen. Precis utanför porten till mitt hus leder stigen upp från vänster. Jag genar förbi på den ibland, men aldrig om nätterna. Det är nämligen becksvart där om nätterna. Det var några dar sen en ny syn hade uppenbarat sig där stigen leder ut mot gångvägen, bara femtio meter från huset. Där låg tända ljus, blombuketter och en skylt med texten "Du är saknad, hur kan någon vara så hjärtlös?"

Det var en rätt bisarr känsla som du kan förstå. Just här har någon legat döende och slocknat av för sista gången. Här går jag flera gånger i veckan. Vid slutet av stigen som leder ner från min port. Ofrånkomligen tänker man ju på vad som hänt om man kommit gående där vid fel tillfälle? Eller hade det varit rätt tillfälle då? Hade man kunnat förhindra det? Vem var det som dog?

Vi spolar tillbaka drygt två veckor i tiden nu.

Sommaren är på väg mot sitt slut och årets festivaler med den. En endagsfestival hade anordnats i Stockholm där reggae- och skaband uppträdde. Här träffade jag på en kille som tyckte sig känna igen mig hävdade han. Det visade sig vara en bekantas bekant. Inte bara från Solna utan från samma område jag bor i. Han hade plankat in på festivalen. Vid ett tillfälle sitter vi och väntar in att sista bandet ska gå på och han berättar om något jag först tyckte lät osannolikt. Han berättade om en person med ovanlig bisyssla, en femtonårig grabb som gjort en grej av att söka upp sexköpare på nätet, låtsas vara prostituerad och stämmer träff med dem och blåser dem på pengar. Det låter ju lite som en film. Eller rent av som någon slags superhjältehistoria där någon maskerad hämnare bestämmer sig att slå till mot folk som försöker köpa sex av minderåriga. Jag var lite tveksam till sanningshalten i historien men han insisterade på att den var sann. Att den här grabben till och med tjänar rätt bra på det. Men visst, coolt svarade jag. Inget man skulle vågat på att göra själv direkt och även om man kan ifrågasätta moralen bakom det, för att inte nämna säkerheten, så ändå, coolt svarade jag kort utan att faktiskt köpa verklighetsförankringen i det.

Sista bandet går på och röjer loss. När allt till slut är över bär det sakta av hemåt via pendeln. På vägen från stationen frågar han om jag vill ha en nyckel? En vadå, tänker jag men hajar att svaret förmodligen är nej. Så nej, säger jag. Han undrar om jag är säker? Jo, jag är säker. Okej, inget sånt alltså säger han och plockar upp en liten påse med pulver och stoppar ner en nyckel i för att gräva upp en del som han drar in genom näsan. Nå väl, tänkte jag. Jag är inte den med fördomar. Vi tar adjö till sist efter vad vi samtycker varit en grym övergång till hösten.

Så spolar vi tillbaka framåt igen. Det var några dagar sen jag märkte att blombuketterna och ljusen hade uppenbarat sig längs skogsstigen. Någon hade blivit mördad där samma vecka. Enligt Aftonbladet var det en 32-årig man som dött där efter att han försökt köpa sex av två minderåriga flickor, då hade ett par killar dykt upp för att råna mannen. Det hela hade tydligen från början varit ett försök att blåsa mannen på pengarna. Han hade gjort motstånd och det hela slutade med att han blivit liggandes kvar döende.

När jag läste detta började min hjärna så smått koppla saker och ting. Och det var nu i helgen jag fick höra att han, samma person jag träffat tidigare, tydligen blivit arresterad av polisen och att hans lägenhet blivit avspärrad i trappuppgången. Och ja, det var relaterat till mordet.

Jag vet inte riktigt varför jag berättar det här. Jag vet inte heller om det finns någon slags sensmoral att utröna av den här berättelsen. Men den där bisarra känslan från när jag första gången såg ljusen och blommorna ligga där hänger kvar, bara än mer bisarr än förut.

Vila i frid, vem du än var.

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.