Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Avgrundsvrål

31 Registrerad: 8 maj 2010 20:05 Senaste besök: I dag 02:39 Online: Nej

Solna Timmy Terrorista - avgrundsvral.blogspot.se

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Vi måste prata om sexism

Avgrundsvrål16 okt 2014 03:481381 visningarKommentera: 6 !

Jag vill revidera en åsikt.

För drygt ett år sedan skrev jag en kommentar kring ett uttalande Anita Sarkeesian gjort där hon menade att det finns en utspridd sexism inom gamingkulturen. Jag skrev att det inte stämde med argumentet att jag inte sett det. För principer om rätt och fel har jag ju, men vad är principer egentligen värda om man inte är villig att dela någon annans problemformulering? Då är det inga principer längre, utan bara en personlig övertygelse. Sexism, att ha krav och förväntningar på någon utifrån dennes könstillhörighet, är vi skyldiga till det?

Jag ser samma sak hända idag, fast den här gången från en utomståendes perspektiv när Linus publicerar en mycket vältalig recension av Bayonetta 2 som gång på gång sågas i kommentarsfältet för att den lagt fokus på sexualiseringen. Samtidigt är det få, om ens nån, som verkar tillbakavisa de poänger han faktiskt gör i texten. Och där jag veckan tidigare fått medhåll från kommentarsfältet för att jag kritiserat Linnea för att inte ha utvecklat sitt resonemang om sexualiseringen tillräckligt angående Bayonetta så får Linus recension kritik för att hans resonemang tagit för stor plats? Trots att ingen verkar kunna bemöta den. Så vad är det då som hänt här?

Om jag tillåts spekulera tror jag flera av de män som sågar recensionerna i kommentarsfältet helt enkelt känner sig utelämnade. Med rätta.

Jag ser tillbaka på hur könsideal har förmedlats genom kultur under min uppväxt och når ett par intressanta slutsatser. Filmvärlden har vad som kallas Bechdel-testet, som förvånansvärt få filmer lever upp till. För att klara testet måste en film ha minst två namngivna kvinnliga karaktärer som någon gång har en konversation med varandra om något annat än män. Testet visar hur ofta filmer är centrerade kring manliga karaktärer som drivande subjekt medan den kvinnliga representationen är sekundär. Men vad säger det om mansidealet då?

Medan kvinnoidealet är att vara underordnad och att behaga män så är mansidealet ofta det motsatta, att vara en auktoritet, att vara drivande och att inte leva upp till de förväntningarna anses i båda fallen vara misslyckanden hos individen. Gemensamt för båda är att de är formade efter specifikt andra mäns förväntningar. Hur vill män ha kvinnor? Hur vill män ha andra män? Om du ser på kultur och hur homosexualitet framställs, har du någon gång reflekterat över hur kvinnlig homosexualitet ofta framställs som något sexigt och förföriskt medan manlig homosexualitet framställs som något komiskt och tokigt? De gamla American Pie-filmerna dyker upp i huvudet. Så hur har mansidealet genom vår kultur format oss då?


En massa starka män med vapen.

Är det värt att påpeka att det mansideal som spel ofta förmedlar är kasst?

Kan det vara så att män är offer för en våldskultur med tillhörande machokrav? Till skillnad från kvinnoidealen så ska vi inte vara de underordnade utan starka och imponerande auktoriteter. Resultatet är att könsnormerna blir destruktiva för män när de misslyckas leva upp till de kraven, medan för kvinnor blir de destruktiva när de lyckas leva upp till sitt ideal.

En bekant delade nyligen en bild från en sida på Facebook. Bilden proklamerade att fler män än kvinnor begår självmord men att fler kvinnor än män får professionell hjälp mot självmordstankar och frågade om det inte är "nånting" som inte stämmer här. Det finns ett mycket bra engelskt uttryck för det här som heter "logical fallacy", det kan översättas ungefär som falsk slutledning. För i verkligheten är det fler kvinnor än män som försöker begå självmord, men det är fler män som faktiskt lyckas fullborda det. Och någon konspiration finns förstås inte från professionella psykologer där de skulle ha någon slags kvot att uppfylla om att hjälpa fler kvinnor än män, de bara vågar inte uppsöka hjälp i lika stor utsträckning. Bilden försökte så klart hävda att mental sjukdom är vanligare bland män genom falsk slutledning. Men varför? Faktum är att det här stödjer min tes ganska bra. Det finns en våldskultur kring mansidealet (män väljer nämligen oftare att försöka begå självmord på mer våldsamma sätt än kvinnor) och samtidigt finns en skam om att verka misslyckad om man inte lever upp till det starka machokravet och alltså uppsöker hjälp.

Män är offer för ett destruktivt mansideal.

Det här ger dig däremot ingen rätt att förringa de problem som finns kring det destruktiva kvinnoidealet! Jag märkte en sak en gång när jag scannade sidor ur serietidningar till satirtråden Loading blir serie, nämligen att ur samtliga serietidningar jag hade så var det väldigt sällan några kvinnliga karaktärer hade speciellt stora eller många pratbubblor. Oavsett vad det var för typ av serie så var de kvinnliga rollerna mest där för att reagera på något manliga karaktärer gjorde eller sade.


Redfoxe gör satir av Loadingrecensionernas kommentarsfält.

Film, spel och serier. För att inte nämna musikindustrin. Könsrollerna cementeras genom vår kultur och vi som konsumenter av kultur har då ett ansvar att belysa problematiken i de ideal som förmedlas. Om jag skulle ställa dig en fråga, hur vill en kvinna att en man ska vara? Hur hade du svarat då? Våga visa känslor, omtänksam, rolig, trevlig... egentligen rätt långt från macho-idealet. Det är helt enkelt inte kvinnors krav som utformar mansidealet, utan andra mäns krav. Precis som för kvinnoidealet. Men när ett spel försöker fånga min uppmärksamhet genom nakna brudar som inte tillfört spelupplevelsen något så känner jag mig förminskad. Är det vad jag vill ha? Är det det här jag förväntas vilja ha?

En sak många killar inte verkar ha tänkt på är att även en komplimang kan vara ett krav. Att som kille exempelvis ge en kvinna en komplimang för hennes bröst kan uppfattas negativt. För i komplimangen har du också ställt ett krav om hur hennes bröst bör vara. Eller ett krav om hur hon ska klä sig. Antingen för lite eller för mycket. Och om du gjort ett sånt misstag och kommit till den insikten så är ett råd att inte be om förlåtelse om personen blivit sårad, utan be om förlåtelse för att du sårade den personen. Ibland kan formuleringar göra stor skillnad även om det legat välmening bakom. Vad vi däremot absolut inte får göra är att vifta undan kritik mot det destruktiva kvinnoidealet som nonsens endast eftersom vi själva inte upplevt det.

När vi förnekar kvinnoidealets problematik friar vi oss själva från skuld av att ställa krav. Men när vi erkänner kvinnoidealets problematik kan vi också upphöra med att ställa krav. Och då kan vi också ställa motkrav. Inte först då blir det legitimt för oss som män att kunna kräva att inte bli behandlade efter vår egna könsrolls förväntningar.

Här finns också nyckeln till ett trevligt debattklimat.

Och i förlängningen ett bättre samhälle också. Jag fick höra att jag inte förväntas känna till vilka destruktiva effekter kvinnoidealet har, eftersom jag har ju ingen kvinnokropp. Mitt problem låg i att jag litade på mig själv när jag viftade bort det med motiveringen att jag inte sett till det. Men om det inte varit tydligt hittills så har den senaste tidens attacker på kvinnliga svenska spelskribenter i jakt på avklädda bilder bevisat att problemen existerar i allra högsta grad. Då har vi också ett ansvar att ta kritiken mot könsnormerna på allvar. För ibland kan problemen sträcka sig även utanför vår egna sfär.

Och jag vet att det är lite klyschigt att använda hashtags och sånt, och den beskyllningen accepterar jag. Men jag känner ändå att jag vill avsluta det här inlägget med en sån.

#AllaSpelar

« Till bloggen

Kommentarer

Simon Liljedahl16 okt 2014q

På tal om komplimanger. Det är skumma saker. Genom åren där jag jobbar nu i en mack så har jag lärt mig vissa saker.

Att säga till en karl att han ser stilig ut, om man inte känner varandra väl, brukar resultera i en osäker blick och ett oidentifierbart strupljud mot mitt håll.

Att kalla honom för "uppsnofsad" funkar däremot skitbra.

Att kalla en kvinnlig bekant för stilig funkar skitbra. Säger jag att hon ser uppsnofsad ut brukar resultera i en osäker blick eller spydig kommentar. Om jag inte känner henne väl.

Avgrundsvrål16 okt 2014q

Hah, intressant konstaterande! :D

Thomas_8717 okt 2014q

Det här är så jävla bra!

Hoppas att du har länkat till denna i alla spelar-tråden också, annars kommer jag att göra det.

Spot on!

Avgrundsvrål17 okt 2014q

Tackar! Jag har länkat till den från BSL en gång, tycker det passade bättre. Känns lite som att där kan ämnena skifta lite mer liksom.

Thomas_8717 okt 2014q

Ja, det är väl för mycket begärt att något av trollen ska ta sig tiden att läsa den. Även om det är de som skulle behöva det mest.

Anonym17 okt 2014q

Jättebra!!! Du är så BRA!

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.