
ViRrOorR
Stockholm
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Varför grät jag till slutet av FEZ ?

Kanske var det för att jag åter igen insåg någonting om mig själv och världen runt omkring mig.
Att vi människor precis som Gomez är uppbyggda av samma saker, samma organismer, kuber eller vad man nu vill se det som. Och att allting egentligen är en mindre version av någonting väldigt mycket större.
Som att zooma in i en levande dator eller någon typ av artificiell intelligens, och se små tetris kuber.
Jag tycker att det är genialiskt, jag ser livet som någonting underbart och jag blev rörd.
Under tiden jag spelade som Gomez så fattade jag faktiskt ett tycke för honom, och att sen få inse att syftet med hans äventyr är lika mystiskt som livet självt. A jag får rysningar bara jag tänker på det.
Jag tyckte bara att det var så otroligt vackert, ett sånt lugn spred sig i mitt sinne och jag kunde bara känna oändligheten och djupet av universum.
Nu pratar jag ändå om det första slutet, inte det andra utan det första.
Det andra slutet sade ungefär samma sak fast tydligare.
Det här spelet är lätt ett av de bästa spel jag har spelat. =)
http://disasterpeace.com/album/fez
Detta album kommer finnas i mitt hjärta för alltid.
Ingen musik kan ge mig ett sånt lugn som denna musik.
För er som är nyfikna på slutet (börjar vid 2:40)
Att vi människor precis som Gomez är uppbyggda av samma saker, samma organismer, kuber eller vad man nu vill se det som. Och att allting egentligen är en mindre version av någonting väldigt mycket större.
Som att zooma in i en levande dator eller någon typ av artificiell intelligens, och se små tetris kuber.
Jag tycker att det är genialiskt, jag ser livet som någonting underbart och jag blev rörd.
Under tiden jag spelade som Gomez så fattade jag faktiskt ett tycke för honom, och att sen få inse att syftet med hans äventyr är lika mystiskt som livet självt. A jag får rysningar bara jag tänker på det.
Jag tyckte bara att det var så otroligt vackert, ett sånt lugn spred sig i mitt sinne och jag kunde bara känna oändligheten och djupet av universum.
Nu pratar jag ändå om det första slutet, inte det andra utan det första.
Det andra slutet sade ungefär samma sak fast tydligare.
Det här spelet är lätt ett av de bästa spel jag har spelat. =)
http://disasterpeace.com/album/fez
Detta album kommer finnas i mitt hjärta för alltid.
Ingen musik kan ge mig ett sånt lugn som denna musik.
För er som är nyfikna på slutet (börjar vid 2:40)
Kommentarer
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

Fröken Keke • 28 apr 2012 0q