Jag hade sett fram emot en ensam höst, utan något sällskap som stör den härligt ödsliga och hotfulla stämningen, som hjälper och vill bli hjälpt när jag vill ta eget ansvar som allra mest. Men det visade sig att spelutvecklarna inte delade min vision, utan föredrog tryggare upplevelser, trots att spelen till stor del handlar om överlevnad. Det värsta är dock att det här bli något man får vänja sig vid, för även i vår verkar det som att survival-spelen kommer överbefolkas med människor jag hellre skulle se någon annanstans.

Det dröjde drygt en kvart innan jag blev räddad ur nöden och fick en hel armé med öbor på min sida. Far cry 3 hade knappt hunnit börja och överlevandet fanns det inte några ord om, men min upplevelse – eller åtminstone den upplevelse jag hade föredragit - var redan förstörd. Jag trodde att jag skulle rädda vännerna, inte tvärtom?

Far cry 3 visar tydligt att det någonstans har funnits goda överlevnadstankar med olika jägar- och samlarsystem. Även marknadsföringen pekar på det, med ”survival guides” och videos om den stackars Christopher Mintz-Plasse som (utan några öbor med sig) blir jagad av skurken Vaas i mockumentären ”The Far Cry 3 Experience”.

Men det verkar som att utvecklarna någonstans kände att spelaren behöver hjälp på traven. Kanske för att det är för ”svårt” eller ”jobbigt” att klara sig på egen hand, eller för att det är lättare att bygga upp en ordentlig struktur när det hela tiden finns vänner som ger en uppdrag.


Lämna mig ifred, jag vill inte ha er hjälp!

Det överflödiga sällskapet påverkar inte bara Far cry 3, utan även en annan survival-serie som fick ett nytt tillskott i höstas. Överlevandet i serien hade visserligen tonat bort för länge sedan, men just umgänget står som en av anledningarna till varför.

Resident evil 6 behöver så mycket mer än färre ”partners” för att bli ett komplett survival-spel, men att alltid ha någon efter sig, datorstyrd eller ej, tar verkligen från både överlevnadsaspekten och skräcken som gjorde serien stor. Visserligen tvivlar jag på om de ens försökte göra något annat än action med lite dyster atmosfär, men om Capcom är ute efter någon form av överlevande så är co-op inget jag rekommenderar.


De varnade mig...

Men partners måste inte vara ett problem. Visst går det att överleva tillsammans och skapa en riktigt ödslig atmosfär kring det ändå? Kommande The last of us verkar av det man fått se hantera detta riktigt bra. Första trailern gav mig en hel del I am legend-vibbar och att ha ett spel i den stilen vore verkligen spännande! Men The Last of us verkar inte vilja vara ett I am legend i spelform, utan något lite trevligare. Ska man överleva så ska man ju göra det tillsammans, med inte bara en, utan en massa andra vänner runt om i världen! Jag ska inte döma spelet i förväg, men den senaste story-trailern gjorde mig lite bekymrad... lite. Hoppas de lämnar oss ensam för det mesta.



Som tur är hänger inte hela vårens samling survival-spel på The last of us. Vi har ju också ett annat spel som liksom Far cry 3 handlar om att fastna på en ö fylld av faror, för att sedan försöka göra det bästa av situationen. Men även Tomb raider håller jag mig skeptisk till, och det av precis samma anledning. I det senaste demot som visar spelets början dröjer det knappt 15 minuter innan Lara Croft träffar sina vänner. Lyckligtvis blir hon inte räddad av dem, men det får mig verkligen att hålla mig på min vakt.

Jag misstänker att allt detta sällskap kan - utöver att ge spelet mer struktur och trygghet - bero på att utvecklarna inte nöjer sig med ett par bra karaktärer, att det blir för lite drama och en helt enkelt tråkig story. Men saken är den att det räcker med ett par karaktärer, det behövs inte fler, åtminstone inte i de spelen jag nämnt. Ta inspiration av I am legend säger jag.

Flera vänner behöver å andra inte förstöra för ett survival-spel. Resident evil 1 är det bästa jag någonsin spelat (spelade bara remaken dock), och det har då inga som helst problem att skapa en känsla av ensamhet och överlevnad, även om det finns flera vänner i huset. Det handlar bara om att göra det på rätt sätt. Och det finns säkert många nya spel som också gör det, men när det gäller de större survival-spelen jag fått upp ögonen för så är det inget jag märker av just nu i alla fall.

De senare Resident evil-spelen borde lära av Dead space 3 som ger två versioner av spelet, med och utan co-op. Far cry 3 borde ha introducerat ”Rakyat”-stammen mycket senare eller skrotat den helt. Och jag hoppas verkligen att The Last of us och Tomb raider ger sina bikaraktärer sparsamt med uppmärksamhet. För ska jag överleva, då gör jag det helst i ensamhet.Taggar: Far Cry 3, Resident Evil 6, Tomb Raider, The Last of Us, repli

Någon som vet varför J.R.R. Tolkiens signatur är med på alla brev i Assassin's Creed III: Liberation?

Brev i Liberation:


Tolkiens signatur:


Tolkien föddes inte fören år 1892 och Liberation utspelas mellan 1765 och 1780. Och han kunde väl knappast resa i tiden?

Är väl utvecklarna som lagt in det som ett skämt, eller så tyckte de bara att den var fin... Men jag undrar om de verkligen får använda den på det här viset?

Folk måste ju ha noterat detta, men hittade ingen som tagit upp det. :/Taggar: J.R.R. Tolkien Assassin's Creed III Liberation repli

Idag fick jag smaka på ett nytt sorts utanförskap.
Det smakade inte bra.

Jag är vanligtvis helt okej med att inte kunna koppla upp mig utan wi-fi. Det är inget som är gratis och det är mitt egna problem att betala för det eller få tag i det på annat sätt.

Men när jag äger en konsol som stödjer möjligheten att koppla upp sig till en annan konsol i samma rum, utan wi-fi, så ser jag ingen anledning till varför jag inte skulle få utnyttja den möjligheten? Det finns inget vett i att inte få göra det, när det ändå redan är möjligt att spela flera stycken över wi-fi. Det blir väl knappast mer problematiskt att få ad hoc, som det kallas, att fungera när det flyter på så strålande i vilka andra spel som helst.

Ad hoc är ingen direkt revolutionerande uppkopplingsmetod och det borde inte vara något problem att implementera funktionen i Vitans hittils (minsta) största spel.

Men av någon anledning har Tarsier Studios i Malmö och Double Eleven i Middlesbrough fattat det ofattbara beslutet att inte tillåta mig att spela LittleBigPlanet PS Vita med min vän, i samma rum, utan wi-fi (som i vårat fall lider av förskräcklig lagg när vi väl får tillgång till det).

Bryr de sig inte om oss som vill spela över ad-hoc, eller har de bara glömt bort att lägga in den så grundläggande funktionen?

Double eleven ber mig på sin hemsida: "Help us create something amazing". Men jag kan inte svara med något annat än "Only if you help us do it", och med "us" menar jag både min vän, jag själv och alla andra som fått sina drömmar förstörda av ett spel där drömmarna och möjligheterna påstås vara oändliga.


En patch skulle sitta finfint.Taggar: uppkopplingsdiskriminering repli Tarsier studios Double eleven ad hoc LittleBigPlanet PS vita

Nintendoguy12 är en av Loadings mest intressanta bloggare, men under den senaste månaden har han haft vissa svårigheter. Jag har fått i uppdrag att göra något åt det.

Några gånger i veckan har Nintendoguy fått leva med att läsa plågsamma fraser som "Jag funderar fortfarande :/" och "Jobbar på det xP". Det har inte varit lätt, för hur många löften han än fått så har de alltid brutits. Han sa idag att "repli sviker aldrig någon.", men mitt "That's right! ;)" var kanske inte det mest rätta svaret, för när jag lovade att klämma in lite bloggande mellan skolarbetet förra veckan, slutade det med att jag reste bort dagen därpå, istället för att skriva (skäms lite).

Så det här är för dig Nintendoguy!

Min vän ville visst höra lite om min tankar kring Vita och E3, så det ska jag dela med mig av. ...Och det skulle jag kanske redan ha gjort för en månad sedan om jag fått veta vad det var Nintendoguy önskade att läsa om...

E3 närmar sig... kanske inte riktigt. Men tiden går fortare än man tror! Min förväntningar är ärligt talat ganska låga... Känns som det bara visas sådant man redan känner till. Och det känns särskilt tråkigt att PS4 och Xbox 360 2 inte kommer att visas upp.

Även Hösten närmar sig... och jag måste medge att den på Vita-fronten känns ganska fattig i nuläget. Därför tror jag nog att det kan komma att utannonseras ganska många titlar till konsolen på E3, eller i alla fall att de visar upp det man hört talas om men knappt sett något av, som bl.a. Killzone, CoD och Assassins Creed. Vitan kommer nog behöva åtminstone ett av de spelen i höst.
Den som känner mig väl kan nog gissa att Killzone är det jag ser fram emot mest. Ska bli väldigt spännande att se vilken riktning de går med det. Hoppas det blir rätt riktning...

Hoppas också att LittleBigPlanet Vita släpps innan E3 och sommaren... skulle ju komma nu i vår, men det finns fortfarande inget releasedatum. Det är väl inte... uppskjutet?
Fast, i så fall är det nog lika bra. Då kanske de kan se till att det tillkommer stöd för voice acting. Utan det är spelet förstört. Lite, i alla fall.
Var så att mikrofonen inte stod med som en av de Vita-funktioner som används i spelet, i en broschyr om konsolen och dess spel. Gjorde mig oerhört orolig... särskilt då man inte kommer kunna ha mer aktivitet mellan LBP2 och LBPV än att utbyta kostymer.

Men å andra sidan kommer det massor med PS3-spel i höst... kanske är lika bra att hålla Vita borta, för plånbokens skull.

Jag har levt med ordet "Blogg?" efter mig i drygt en månad, så vi får se om det försvinner nu på ett tag. Och då förhoppningsvis av den anledningen att jag blir lite aktivare med att uppdatera bloggen.
Men nu ska jag fortsätta spela på mitt nya liv och längta efter LBP och Killzone. Vilka spel längtar du efter? Någonting du vill se på E3... eller något som du kanske helst vill ska släppas innan dess?Taggar: "Blogg?" repli Nintendoguy12

Spelar du spel? Då har du med väldigt hög sannolikhet dissociativ identitetsstörning.

Du tror mig inte? Låt mig förklara.

Dissociativ identitetsstörning blandas ofta ihop med schizofreni, då det av någon anledning ofta kallas för det i populärkultur.
Symtomet är helt enkelt att man har en kluven personlighet. Det är som om det finns flera personer i en och samma kropp. Man är inte ensam.

Du har med hög sannolikhet den sjukdomen, och jag tror faktiskt, även om du inte håller med mig än, att du har märkt av det förut, bara att du inte insett att det är just dissociativ identitetsstörning.

Hur många gånger, när du har satt dig ner för att spela ett spel och tagit dig an rollen som en spelkaraktär har du inte helt plötsligt gjort något helt annat än vad du tänkt göra eller sagt saker som du aldrig någonsin skulle säga i spelet?
Det ganska typiska exemplet Uncharted är ett spel där du aldrig är ensam. Inte ens när du är mitt ute i öknen utan några andra människor i sikte. Ni är alltid två stycken. Du och Drake delar på en kropp. Han säger saker, du tänker saker, du styr vart han ska gå, men han styr resten av kroppen och vänder om ifall du i hans mening går "fel".
Ni har alltså en dissociativ identitetsstörning, utan tvekan.

Men det är förstås inte såhär i alla spel. Jag spelar Bioshock just nu och har kommit ungefär halvvägs. Karaktären jag spelar som säger aldrig ifrån, aldrig. Jag har haft full kontroll från första början. Det är bara jag som är honom och det finns ingen annan där. Jag är alltså helt frisk!
Kommande Bishock Infinite går däremot i en helt annan riktning. Här pratar huvudkaraktären, här är vi två.

Fortfarande inte övertygad? Då vet jag inte vad mer jag kan säga. Men jag är ändå rätt säker på att du någon gång upplevt symtomen.

Men vad är bäst? Dissociativ identitetsstörning eller inte dissociativ identitetsstörning? Ska man spela själv eller två, eller kanske tre till och med? Vad tycker du?

Själv tycker jag att det vore intressant med ett spel där man utnyttjar grejen och låter en vara den andra delen av en huvudkaraktär med dissociativ identitetsstörning, och att den då pratar direkt till spelaren. Kanske redan finns... men ändå.
Taggar: nej, du behöver inte äta medicin