Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Detta är mitt första blogginlägg, so please be kind.

Jag är en person som tar beslut... för mig är det faktiskt stora beslut. Jag har gjort det förut och är på väg att göra det igen.

Jag var 12 år första gången. Hade haft min PS2 i 3 år. Ville uppdatera mig och gå in i nya generationen. Wii lockade mig med sina kontroller och sitt billiga pris. Att köpa en Wii var kanske inget allt för märkvärdigt. Många har gjort det. Men det jag gjorde för att få den var att sälja min PS2. Min kompis fick den för 800 kr och jag sålde spelen lite vilt omkring mig. Ångrar det inte.

Nu står jag här igen, 3 år äldre. Jag har stått här med samma beslut att fatta förut, men lyckats hålla mig ändå. Men jag har alltid vetat att det skulle ske förr eller senare. Och nu är det dags.
Denna gång har jag en PS3. Ännu en gång vill jag uppdatera mig. Nej, jag ska inte sälja PS3:n. Det är den bästa spelkonsolen någonsin! Och det är just det som gör att jag vill ta ännu ett steg i livet, eller mera utveckla det otroliga steget jag tog när jag köpte konsolen.
Just nu spelar jag mina spel på en gammal tjockisTV i vardagsrummet. Mår illa av att titta på den... Jag måste köpa en TV till ett rum. Och nej, jag är inte så bortskämd av mina föräldrar att jag bara kan be de betala för den, och särskilt inte när det är en 3DTV jag vill ha. Ja, jag vill inte bara kunna spela mina spel i mitt eget rum i hög upplösning, jag vill kunna uppleva de i deras ultimata form, den form jag tycker om så otroligt mycket. Tycker det är värt några 1000 extra faktiskt.
Men ska jag betala en 3DTV helt själv? Lille jag? Man får en 3DTV LCD för runt minst 10 000 kr nu för tiden. Nu har jag bara kommit halvvägs och jag måste ha den innan Killzone 3 släpps i februari.
Vem ska då betala pengarna? Visst får jag pengar från mina föräldrar efter en del slit hemma, men det räcker inte.
Jag tänkte precis likadant för 3 år sedan. Jag tittar på min älskade Wii. Har haft underbara minnen med den. Men hela tiden har jag vetat att den inte skulle kunna hålla för evigt. Den har ingen framtid. När det finns 1 spel till som jag vill ha till Wii:et och det finns 18-26 jag vill ha till PS3:an. Särskilt när jag aldrig rör Wiin längre. Då tycks beslutet vara lätt. Jag kan om jag har tur kanske sälja allting för 4000 kr. TVn är då lätt inom räckhåll.
Men.. då har vi det här med känslor. Senaste månaderna har jag funderat och funderat. Vad ska jag göra? Svaret är lätt men ändå så svårt. Jag har känslor kvar för Wiin. Gamla favoriter... resident evil, Brawl, Muramasa... underbara spel. Men medan jag funderat har känslorna börjat försvinna. PS3s sug blir bara starkare och starkare. Och igår när Muramasa blev bekräftat i HD till PS3 försvann känslorna för Wiin nästan helt. Så nu skriver jag det här. Tänkte vänta tills Wiin var ute ur leken, men när jag har en färdig blocketannons vid sidan om den här sidan och som bara väntar på att bli utlagd... då känner jag att jag vill säga något, här.

Vet egentligen inte vad det var jag ville komma till längre. Var någon särskild poäng jag hade har jag för mig. Men nu minns jag den inte längre. Så jag tror jag avslutar här.