Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

För 3 år sedan handlade Sonic om vår jord och dess olika kulturer, betydelsen av vänskap och om balansen mellan ljus och mörker. Sonic var trots sina många olika sidor både fokuserat, djupt, och alldeles underbart. Det spelar ingen roll om du hatade det. Utvecklarna hade ambitioner och ansträngde sig verkligen.
Men idag... idag är det bara en enda röra.

Sonic Generations släpptes för ett par månader sedan. Jag gillade det. Men det var något som kändes fel.
Spelet var bra, men jag kunde bara inte känna för det som jag känt för tidigare Sonic-spel. Lite lustigt då farten som jag alltid älskat fanns där som den skulle. Så vad var det då som var fel? För att hitta ett svar plockade jag igår upp en gammal favorit igen: Sonic Unleashed!

Sonic Unleashed är precis som jag minns det. Det är mäktigt. Det är spelet som alla hatar, men som jag älskar.
Om dagen springer jag genom vackra landskap i 450 km/h med en perfekt fartkänsla. Hoppa, ducka, boosta, inget kan stoppa mig!
Om nätterna super jag in den atmosfäriska natten samtidigt som jag varvar plattformande med att slåss mot mörka varelser. Frustrerande från och till, men kan också vara härligt varierande och stämningsfullt.
Världen bjuder på så mycket. Den låter mig utforska städer, träffa nya människor och uppleva en story med humor, relationer och spänning. Det är nästan som att spela en animerad film. Fast ändå inte riktigt. Det är så mycket mer.

Allt detta är borta i Sonic Generations.

Sonic Generations hade 20 år av historia att bara ge av, men det enda som gavs var en samling banor och en del spår av fan service här och var. Det enda djup som existerar i det här spelet är det man får när man sätter på sig sina 3D-glasögon.

Visst, gameplayet var ju ändå bra.
Men faktum är att det var bättre i Sonic Unleashed! I alla fall om man tittar på dagbanorna. De flyter i SU på likt drömmar. Fysiken är perfekt och det är en fröjd att rusa igenom alla olika världar. Därför förstår jag inte varför Sonic Team i var tvungna att i Generations bombardera dessa banor med hinder efter hinder. Det finns saker som saktar ner igelkotten överallt, och även om det finns gott om spurter så känns barnorna i helhet inte alls lika igenomtänkta och fartfokuserade som de i Sonic Unleashed. Remaken på Spagonia är helt förstörd av onödiga och opassande hinder. Vissa kanske gillar att sakta ner och hoppa runt mer som i forna dagar, men nej det gör då inte jag!

Jag gillar inte heller att fysiken känns stelare, att musiken känns lika slafsigt ihopsatt som hur resten av spelet är komponerat och inte minst att jag inte ens kan styra kameran längre av någon dum anledning!
Nej, jag gillar spelet, men jag vet att Sonic Team kan mycket mer än såhär. Det visade de för tre år sedan.

Sonic Unleashed är långt ifrån felfritt, det förstår till och med jag. Finns verkligen ingen brist på frustration och konstigt balanserade banor. Många saker kunde gjorts bättre. Men det finns ändå så mycket jag älskar med det som verkar ha glömts bort på senare dagar.

Du tycker säkert annorlunda, men jag tycker Sonic helt enkelt bara var bättre förr, för 3 år sedan.

God jul! Taggar: Sonic var bättre för 3 år sedan