Karmosin
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Vackra spel #3 Fragile dreams: Farewell ruins of the moon.
Det finns en del att säga om detta spelet. Både positivt och negativt.
Som vanligt i den här bloggen så vill jag dock koncentrera mig på det yttre ett litet tag.
För det första: Omslaget.
Det var det som fångade mig första gången jag såg spelet för 99 kr i en litet butik i Varberg.
Det finns så mycket som tilltalar mig med det här omslaget.
Karaktärerna som håller varandras händer, vilande i en damm av kristallklart vatten som reflekterar månens bleka form.
Grönskan som skymtar i hörnet och stopplyktan som skvallrar om en ensam förfallen värld.
Till och med titeln ser förunderlig och nästan lite mardrömslik ut.
Jag tror att det är ett av mina favoritomslag någonsin.
Rent tekniskt så är Fragile dreams lågupplöst och inte särskilt imponerande, det är ju ett wii-spel trots allt, ändå lyckas det trollbinda mig gång på gång.
Världen i Fragile dreams är förfallen, men det är av den sorten som jag lärt mig att älska, den övergivna sorten.
Övergiven utan att ha blivit bombad åt helvete.
Tyvärr finns det många tillfällen då man finner sig själv vandrandes genom mörka korridorer och tunnelbanestationer, som faktiskt ibland har lite av sin egna charm, men då och då bryts detta upp för en rodnande horisont, ett tivoli i månskenet eller ett gammalt hotell där grönskan slått tag i vittrande betong.
Seto bär en himmelsblå rock som ibland känns som en slags påminnelse av utvecklarna att bortom de grådaskiga korridorerna kommer det finnas något unikt att beskåda.
Fragile dreams är tyvärr inte ett genomgående vackert spel dock. Som sagt har det vissa partier som känns gråa, men även dessa skiner upp i vissa tillfällen av de små detaljerna mänskligheten lämnat efter sig. Här vill jag även tillägga att jag älskar ficklampor i spel, det känns verkligen som att man själv utforskar när man får styra ljuskäglan omkring mot väggar och vrår, det gör mycket för atmosfären.
Tyvärr är Fragile dreams ett spel som inte riktigt nådde fram i mina ögon.
Jag önskar att spelet varit mer än vad det blev, men det som jag fick var ändå riktigt jäkla vackert.
Som vanligt i den här bloggen så vill jag dock koncentrera mig på det yttre ett litet tag.
För det första: Omslaget.
Det var det som fångade mig första gången jag såg spelet för 99 kr i en litet butik i Varberg.
Det finns så mycket som tilltalar mig med det här omslaget.
Karaktärerna som håller varandras händer, vilande i en damm av kristallklart vatten som reflekterar månens bleka form.
Grönskan som skymtar i hörnet och stopplyktan som skvallrar om en ensam förfallen värld.
Till och med titeln ser förunderlig och nästan lite mardrömslik ut.
Jag tror att det är ett av mina favoritomslag någonsin.
Rent tekniskt så är Fragile dreams lågupplöst och inte särskilt imponerande, det är ju ett wii-spel trots allt, ändå lyckas det trollbinda mig gång på gång.
Världen i Fragile dreams är förfallen, men det är av den sorten som jag lärt mig att älska, den övergivna sorten.
Övergiven utan att ha blivit bombad åt helvete.
Tyvärr finns det många tillfällen då man finner sig själv vandrandes genom mörka korridorer och tunnelbanestationer, som faktiskt ibland har lite av sin egna charm, men då och då bryts detta upp för en rodnande horisont, ett tivoli i månskenet eller ett gammalt hotell där grönskan slått tag i vittrande betong.
Seto bär en himmelsblå rock som ibland känns som en slags påminnelse av utvecklarna att bortom de grådaskiga korridorerna kommer det finnas något unikt att beskåda.
Fragile dreams är tyvärr inte ett genomgående vackert spel dock. Som sagt har det vissa partier som känns gråa, men även dessa skiner upp i vissa tillfällen av de små detaljerna mänskligheten lämnat efter sig. Här vill jag även tillägga att jag älskar ficklampor i spel, det känns verkligen som att man själv utforskar när man får styra ljuskäglan omkring mot väggar och vrår, det gör mycket för atmosfären.
Tyvärr är Fragile dreams ett spel som inte riktigt nådde fram i mina ögon.
Jag önskar att spelet varit mer än vad det blev, men det som jag fick var ändå riktigt jäkla vackert.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.