Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Karmosin

Registrerad: 29 mar 2011 18:45 Senaste besök: 14 aug 2017 03:41 Online: Nej

Mrholytrain Holytrain

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Topp 10 Jrpg'n jag spelat. Del 2.

Karmosin30 apr 2015 16:08526 visningarKommentera: 4 !

Here we go!


4: Suikoden 2

Det är anmärkningsvärt inte bara hur väl handlingen och den centrala konflikten mellan två bästa vänner, splittrade av krig, hanteras, men även hur de lyckas ge de 108 rekryterna som man kan hitta under spelets gång var sin minnesvärd personlighet. Det är lite olika hur mycket man går in på deras historier, men man får alltid känslan av att de har sin egen, personliga anledning för att vara där. Pixelgrafiken i detta spelet är också helt fantastisk, det är otroligt hur mycket känslor man kan se på deras små pixilerade ansikten ibland, speciellt en scen kommer till tanke, men tänker inte spoila någonting.
Att Konami släppte Suikoden 2 på psn i år är en riktig kulturgärning, äntligen kan man spela ett utav ps1'ans bästa spel utan att punga ut tusentals med kronor för det.


3: Legend of heroes: Trails in the sky

Snacka om ett spel som inte gör något annorlunda, men allting rätt. Det är väldigt lätt att vifta bort detta spelet som ännu ett generiskt, oinspirerat jrpg på psp, jag gjorde det första gången jag körde det. Spela lite längre dock, se hur du långsamt blir förälskad i de småknäppa karaktärerna som t'ex den alkoholiserade sadisten, Scherazard, den åh så fabulösa Olivier eller spelets huvudperson, den kaxiga, dumdristiga, men ack så charmiga, Estelle.
Som jag sa innan så tycker jag verkligen att de gör allting rätt. Stridssystemet är ett srpg-liknande system, men tack och lov så blir det inte för svårt för idioter som jag själv att förstå, handlingen börjar med lokala händelser som inträffar på de nya platserna man besöker, t'ex bandit-attacker eller korrupta politiker, till att nystas samman till en mycket större härva. Sidokaraktärer kommer och går och det är alltid roligt att se bekanta ansikten dyka upp då och då, även om man aldrig vet vad de kanske döljer på för hemligheter under handlingens gång. Dialogerna är välskrivna och oftast väldigt roliga, sidouppdragen går väl ihop med resten av spelet tack vare konceptet att man är slags all-around legosoldater som hjälper folket med olika sorters saker, allt från att hitta bortsprugna katter till att döda monster.

Allt som allt ett jrpg med hinkvis med charm som utan tvekan är värt att spela för alla med intresse för genren.


2: Shin megami tensei: Nocturne.

Så... Här är vi. Inte direkt en stor överraskning här.

Jag har de två-tre senaste åren spenderat en hel del av min speltid att rota igenom den här spelserien. Det är löjligt hur mycket dem här spelen tilltalar mig. Allt från demonillustratören Kazuma Kanekos verk till det oförlåtande men fria spelupplägget där man skapar sin egna trupp med demoner, där man kan föra över förmågor via fusion för att göra det hela ännu djupare. Historierna tar upp striden mellan Lucifer och Gud, kaos mot ordning, och även om jag skulle säga att spelen överlag är mer gameplay än handling, samt att historierna alltid slutar med spelarens val av kaos, order eller neutralitet så lyckas dem alltid intressera mig med nya coola omgivningar och koncept för hur stridsfältet mellan änglarna och demonerna ska se ut och fungera.

Det är här Shin megami tensei: Nocturne kommer in. Ett spel som spelar vidare på ideologierna från tidigare delar i serien, men ger en mer val och gör det hela mindre uppenbart. Frågan i detta är mer: Världen ligger öppen för pånyttfödelse, hur skulle du vilja att den skulle se ut? Skulle du kanske välja att inte ta tillfället i akt bara för att det ligger öppet för dig? Skulle du välja att gå emot hela idén av omskapelse? Nocturne är inte storytungt, det är mer avskalat och slösar inte sin tid med bombastiska mellansekvenser men i de som finns så berättar dem allt man behöver veta, inget mer, inget mindre. Det hindrar inte mellansekvenserna från att vara otroligt vackra och indragande, allt utan cgi eller röstskådespel. Regin och estetiken är trollbindande nog.

Press-turn stridssystemet är förmodligen min favorit i hela genren. Det är så simpelt, men så flexibelt. Att hitta fiendens svagheter och täcka sina egna är livsviktigt och buffar är även dem otroligt viktiga. Det finns en massa jäkla bossar också, både igenom handlingen och de som är alternativa, samt en annorlunda slutboss för ett av sluten som är den absolut svåraste i spelet. Allt detta medan det hårdaste spelsoundtracket någonsin ylar i bakgrunden.

Fan vad jag älskar detta spelet.


1: Final fantasy: Mystic quest.

Jag älskar att bli behandlad nedlåtande och att få mina spelupplevelser så fördummade som de kan bli. Helst ska mina historier vara generiska med kartongstunna karaktärer och strider som jag inte kan förlora. Vill ju inte se dum ut! [smile]

Wow, det tog ett tag, skönt att det är över. ^^

.

.

.

.

.

.

.

.

Inget mer att se här.
.

.

.

.

.

.

Vad gör du?

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Vänd tillbaka.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Kom igen...

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Du får glass om du slutar?

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

............

.

.

.

.

.

.
True ending!



1: Persona 4.

Wow, vilken överraskning!

Jag lirade aldrig så mycket Jrpg'n när jag var yngre. Det närmsta jag kom genren var Harry potter till gameboy och pokémon. Var aldrig något som intresserade mig antar jag. Ca 3 år sedan så blev Persona 4 min dörringång in till genren och jag har ännu inte spelat något som påverkat mig på samma plan. 3 år och det går nästan inte en dag utan att något från persona 4 poppar upp i mitt huvud då och då. Jag antar att man kan säga att det blivit min mest älskade besatthet bortom katter och att tänka fram karaktärer och figurer att rita.

Ärligt talat så har jag inget nytt att säga om det här spelet så här kommer min professionella sammanfattning:

Persona 4 är ett spel där du löser ett mordfall genom att gå in i tv-apparater och spöa skugg-monster med dina mentala demon-monster, deductive reasoning like woah, son! Mellan dina tv-eskapader så vandrar du runt i en by och försöker bli vän med folk så att du kan absorbera deras vänskaps-krafter och använda dem för att skapa ännu starkare demon-monster med hjälp av lång-näsa och blondie. Alla karaktärer är rövar på sina egna sätt, men de är älskvärda rövar, och en av dem kan sparka stridsvagnar bortom horisonten. Presentationen praktiskt taget bländar en med senapsgult och regnbågar, det hela är väldigt gay. Musiken säger också något om att de homosexuella männen bryter sig loss eller något, det är inte helt klart, jag tror att sångerskan kanske är utländsk.

En hel del saker händer, mycket hijinx följer, du crossdressar vid ett tillfälle och blir bästa vän med en räv.

Efter allt är sagt och gjort så lämnas ett stort mörkt hål öppet inom dig som aldrig kommer kunna fyllas, du spelar föregångarna, fightingspelen, det där spelet där alla är från Lucky star och förbokar Dancing Fanservice: The game, men hålet är fortfarande där och, åh gud, det slutar aldrig!!

Och därför är Persona 4 mitt mest älskade japanska rollspel.Taggar: Shin Megami Tensei: Nocturne, Suikoden 2, Legend of heroes: trails in the sky, Final fantasy: Mystic quest, Karmosin, Persona 4

« Till bloggen

Kommentarer

ZidaneIX 1 maj 2015q

Haha, höll på att bli lurad där ett tag ;) Persona 4 är självklart helt fantastiskt, ska bli spännande att se om Persona 5 kan leva upp till förväntningarna.

Får ta att ladda ned Suikoden II snart (har fortfarande ettan i min backlog).

Blev ganska nyligen färdig med Legend of heroes: Trails in the sky. Oväntat slut måste jag säga, man blir minst sagt sugen på second chapter som vad jag har förstått kommer i engelsk version ganska snart.

Min egen lista enligt samma kriterier skulle se ut så här.
10. Atelier Meruru: The Apprentice of Arland
9. Pokémon Black/White
8. Lunar: Silver Star Story
7. Rogue Galaxy
6. Eternal Sonata
5. Suikoden V
4. Final Fantasy IX
3. Persona 4
2. Sakura Wars 3
1. Skies of Arcadia

Karmosin 1 maj 2015q

ZidaneIX:

Haha, höll på att bli lurad där ett tag ;) Persona 4 är självklart helt fantastiskt, ska bli spännande att se om Persona 5 kan leva upp till förväntningarna.


Femman ser inte ut som jag hoppades, men det ser ändå minst lika bra ut som det, if that makes any sense. :P

Ser väldigt mycket fram emot det, är intresserad av vilka förändringar de kommer göra och så.

ZidaneIX:

Blev ganska nyligen färdig med Legend of heroes: Trails in the sky. Oväntat slut måste jag säga, man blir minst sagt sugen på second chapter som vad jag har förstått kommer i engelsk version ganska snart.


Har en Estelle-nendoroid på skrivbordet som påminner mig då och då att kolla Xseed-forumet för uppdateringar kring arbetet med lokaliseringen av Second chapter. ^^
Förmodligen mitt mest efterlängtade spel efter Persona 5.

Av de spelen på din lista så har jag bara spelat tre... Är väl fortfarande lite noobig när det kommer till genren, men planerar att lösa det. Har spelat Atelier totori men fastnade inte för det, undrar om jag ska ge något av de andra spelen en chans. Var ju typ samma visa med Tales of symphonia som jag inte tyckte så mycket om...

Benny Holmström 2 maj 2015q

Jag blev lite orolig där ett tag, men det slutade korrekt ändå. [cool]

ZidaneIX 2 maj 2015q

Karmosin:

Har en Estelle-nendoroid på skrivbordet


Kul! Visste inte att det fanns en nendoroid med Estelle. Har själv samlat ihop fyra figurer.

Karmosin:

Har spelat Atelier totori men fastnade inte för det, undrar om jag ska ge något av de andra spelen en chans.


Det är nog en hel del som har lite svårt för serien. Escha & Logy samt Shallie är de mest nybörjarvänliga då man inte har tidspress.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.