Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Karmosin

Registrerad: 29 mar 2011 18:45 Senaste besök: 23 jun 2017 13:46 Online: Nej

Mrholytrain Holytrain

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Emma vandrar på nyklippta ängar.

Karmosin30 sep 2015 23:32786 visningarKommentera: 3 !



Vilket var erat första möte med döden? Jag menar på nära håll, inom familj eller vänskapskretsar. Jag har förmodligen haft en otrolig tur, 21 år har jag levt och blivit besparad en när och kärs bortgång. När det nu händer så är det våran familjs äldsta katt, Emma.

Det är underligt hur otroligt fäst man kan bli vid ett djur, även så djuret i fråga kanske inte besvarade känslorna med samma entusiasm. I 16 år har Emma varit en del i mitt liv varenda gång jag sätter foten hemma. Hon var aldrig någon som drog ut på äventyr, likt vissa andra av våra katter. Hennes valda plats var alltid hemma vid huset, inomhus eller runt om på tomten.
På sommaren gillade hon speciellt att ligga ute på gruset. Ojämnt och obekvämt tycker jag. Tydligen var det paradiset för henne. Så fanns också gräsmattan, som nyklippt också var ett frestande alternativ.

Jag har nog aldrig stött på ett djur med samma nivå av attityd som Emma. Hon pratade nästan hela siden, via jamanden och små läten från halsen. När man var i köket kom hon springandes.
"Har ni mat redo? Hallå? Mat! Hör ni inte? Är ni dumma?"
Men nu projicerar jag.

Saker skulle dock alltid passa henne, annars blev det jam, morr och elände.

Men jag älskade henne. 16 år är en lång tid. Hon var med mig sedan jag var 5 år, herregud. Att hon inte är där längre, det är det som slår mig hårdast. Hon är inte där och kommer aldrig någonsin vara där igen.

Jag tror att hon älskade oss också på något vis. Eller iallafall kände en viss trygghet kring oss. Emma var en katt som alltid ville vara nära någon. Vare sig det handlade om närvaro eller lukt så satt hon ofta i samma rum eller låg på ens kläder. Ibland när man lade sig ner på mattan och vilade lite så kom hon gåendes och pressade in nyllet mot ens eget.

Jag tror nog att det mest slående minnet jag har av henne var då man var mindre och grät. Då kunde man helt plötsligt känna något mjukt stryka mot ens ben och titta ner för att se två klotrunda ögon kolla upp mot en.

Det är vid sådana här tillfällen som man nästan blir som religiös. Man vill bara tänka att hon är på något annat ställe, ett vackert sådant, med god mat, varm sol och gröna slätter med doften av nyklippt gräs. Sånt som man intalar sig själv, förmodligen för att man själv ska känna sig bättre. Vad det än är så känns det inte så dumt, inte så dumt alls.Taggar: emma, katt, Karmosin, ängar, döden, Finast, I, världen.

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym 3 okt 2015q

Jag tror inte på Gud, då det känns som att det leder till så mycket konflikter här i världen. Men jag håller med dig! En himmel efter döden vore något. Och jag är rätt säker på att Emma har det bra där hon är just nu.

Jättefint minne utav henne. (Bilden) Kram på dig!

Terzom 3 okt 2015q

Älskar verkligen bilden!

Mina föräldrar har haft djur ständigt under min uppväxt, en hund och en katt. När jag var ungefär 10år skaffade vi en Collie valp som var så söt så söt. Som jag växte upp med under min skolgång och som alltid fanns där när man kom hem efter skolan, hoppandes och skällandes.

Tiden gick och jag flyttade hemifrån, men hon fanns alltid där när man kom hem till föräldrarna och var alltid glad. Men åren går som bekant och hon började få ont i tassarna och blev äldre. Sen kommer samtalet att hon inte längre fanns.

I första anblick så kanske jag försökte hålla tillbaka tårarna eller att jag inte kände att jag hade några eftersom jag hade bott hemifrån så länge.
Men efter en stund senare så hittade jag ett fotografi jag hade på henne, där jag (som tonåring) hade satte på henne min tröja, men hon brydde sig inte så mycket utan såg glad ut med min tröja.
Då bröt det.

Djur betyder verkligen otroligt mycket! [love]

Karmosin 3 okt 2015q

Samanthtale:

Och jag är rätt säker på att Emma har det bra där hon är just nu.


Jag hoppas också det. ^^

Terzom:

Djur betyder verkligen otroligt mycket!


Verkligen.
Hon hade varit dålig ett tag nu och det kom inte till en jättestor överraskning att hon gått bort, men när jag började prata med Mamma om det över telefon, bor inte hemma just nu, och vi började prata om minnen så gick det verkligen inte att hålla tillbaka tårarna. Det var bara att gråta ut en stund, det kändes bittert men nödvändigt.

Samanthtale:

Jättefint minne utav henne. (Bilden) Kram på dig!


Terzom:

Älskar verkligen bilden!


Tack, ni är båda så fina! <3

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.