Du har rätt, det är verkligen dyrt... Nästa vecka kommer Uncharted 3 och Sonic Generations ut. 900 kr borta, bara sådär. Det är mycket pengar, men då spel betyder så mycket för mig betalar jag det. Jag tycker faktiskt det är värt det. Utvecklarna ska få betalt för sina verk. Och jag ska få mitt efterlängtade spel på release.
Men är det något mindre fantastiskt betalar jag hellre lite senare och importerar från UK. Bara det att nästan allt jag vill ha är för awesome för att vänta med....
yoshi95
Gävle yoshi95 TheMistymontain
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Priset på spel
Jag har funderat lite på en sak.
Vad är det egentligen vi betalar för när vi köper ett spel?
Är det fodralet? Skivan? Innehållet?
De flesta skulle nog svara med det sistnämda.
Men vad är då innehållet värt? Sant, utvecklarna har ofta lagt ner tid och pengar på att utveckla det. Men hur kommer det sig att en femhundramiljoners hollywoodfilm kan säljas för en femtedel av priset som ett spel som kanske kostade en hundradel av dess budget att utveckla?
Kanske för att det tar längre tid att utveckla ett spel. Kanske för att kunderna spenderar mer tid med det, och anser att det är värt det.
Men varför klagar då så många över höga tevespelspriser?
Åh, just det.
iPhone.
Apples smartphone revolutionerade uppfattningen om vad spel kan vara, eller inte vara. Den gjorde att en otroligt stor grupp av människor började konsumera spel. Men, dessa människor nöjer för det mesta sig med PaperToss och UnBlockMe.
På grund av prisläget på AppStore.
Nämnda prisläge har fått flera s.k "gamers" att sluta spela konsol. Eller PC. Eller på portabla spelmaskiner, kalla vad det kallas vill.
Några av det bästa spelen på AppStore kostar bara 7 eller 12 kronor. Samtidigt är det lätt att drunkna i skit.
Men håller dessa spel underhållningsvärdet?
Nja. För även om man kan argumentera för att det är prisvärda, så tror jag att det är just priset som kan sätta värdet.
Detta grundar sig på högst personliga upplevelser och ska inte betraktas som ett proffisionellt antagande;
Cut the Rope. Ett väldigt bra spel på AppStore, för sju kr.
På den tiden jag fortfarande spelade på min iPod på regelbunden basis, hade jag appen igång mer än fem minuter i sträck?
Nej.
DSi-konverteringen:
50 kr, en mer än femdubbling av priset.
Lägre upplösning.
Färre banor.
Otajtare kontrollschema och utebliven multitouch.
Första dagen efter nerladdning: drygt fyra timmars speltid.
Vad detta beror på kan jag inte riktigt säga.
Kanske är det för att Nintendo 3DS till skillnad från iPod Touch är en renodlad portabel spelkonsol, och har ett användarklimat som välkomnar för längre spelsessioner.
Kanske beror det på att jag hade iPoden som underhållning på rasterna under högstadiet och jag använder 3DS:en hemma.
Men jag tror på priset.
Med ett högre pris tycker man helt enkelt att spelet är värt mer. Ett bra spel är ett bra spel, och betalar man lite mer känns det mer "exlusivt".
Och så laddar man ju inte ner lika mycket när priset är lite högre. Det leder till att man inte översvämmas av spel i sin pryl, och upplevelsen blir inte lika diffus. Dessutom blir man mer selektiv och noggrann, och den generella upplevelsen blir av högre kvalité. Och så kanske man inte känner behovet av att "hinna med" allt som man har köpt, så att man i lugn och ro kan tillbringa tid med de spel man har.
Men varför gäller detta inte, som jag jämförde spelen med i början av detta inlägg, för filmen?
Varför känner man inte att filmen är värd mer om den kostar mer?
Och, som vi sa, man tillbringar mer tid med spel.
Antagligen påverkar både detta och "värdekänslan" prisläget.
Men vad tror du? Tycker vi verkligen automatiskt att spel blir mer värda av ett högre pris? Eller blir det tvärtom, att vi tycker att det inte är värt det och att det färgar upplevelsen negativ? Skriv en kommentar om din åsikt!
Vad är det egentligen vi betalar för när vi köper ett spel?
Är det fodralet? Skivan? Innehållet?
De flesta skulle nog svara med det sistnämda.
Men vad är då innehållet värt? Sant, utvecklarna har ofta lagt ner tid och pengar på att utveckla det. Men hur kommer det sig att en femhundramiljoners hollywoodfilm kan säljas för en femtedel av priset som ett spel som kanske kostade en hundradel av dess budget att utveckla?
Kanske för att det tar längre tid att utveckla ett spel. Kanske för att kunderna spenderar mer tid med det, och anser att det är värt det.
Men varför klagar då så många över höga tevespelspriser?
Åh, just det.
iPhone.
Apples smartphone revolutionerade uppfattningen om vad spel kan vara, eller inte vara. Den gjorde att en otroligt stor grupp av människor började konsumera spel. Men, dessa människor nöjer för det mesta sig med PaperToss och UnBlockMe.
På grund av prisläget på AppStore.
Nämnda prisläge har fått flera s.k "gamers" att sluta spela konsol. Eller PC. Eller på portabla spelmaskiner, kalla vad det kallas vill.
Några av det bästa spelen på AppStore kostar bara 7 eller 12 kronor. Samtidigt är det lätt att drunkna i skit.
Men håller dessa spel underhållningsvärdet?
Nja. För även om man kan argumentera för att det är prisvärda, så tror jag att det är just priset som kan sätta värdet.
Detta grundar sig på högst personliga upplevelser och ska inte betraktas som ett proffisionellt antagande;
Cut the Rope. Ett väldigt bra spel på AppStore, för sju kr.
På den tiden jag fortfarande spelade på min iPod på regelbunden basis, hade jag appen igång mer än fem minuter i sträck?
Nej.
DSi-konverteringen:
50 kr, en mer än femdubbling av priset.
Lägre upplösning.
Färre banor.
Otajtare kontrollschema och utebliven multitouch.
Första dagen efter nerladdning: drygt fyra timmars speltid.
Vad detta beror på kan jag inte riktigt säga.
Kanske är det för att Nintendo 3DS till skillnad från iPod Touch är en renodlad portabel spelkonsol, och har ett användarklimat som välkomnar för längre spelsessioner.
Kanske beror det på att jag hade iPoden som underhållning på rasterna under högstadiet och jag använder 3DS:en hemma.
Men jag tror på priset.
Med ett högre pris tycker man helt enkelt att spelet är värt mer. Ett bra spel är ett bra spel, och betalar man lite mer känns det mer "exlusivt".
Och så laddar man ju inte ner lika mycket när priset är lite högre. Det leder till att man inte översvämmas av spel i sin pryl, och upplevelsen blir inte lika diffus. Dessutom blir man mer selektiv och noggrann, och den generella upplevelsen blir av högre kvalité. Och så kanske man inte känner behovet av att "hinna med" allt som man har köpt, så att man i lugn och ro kan tillbringa tid med de spel man har.
Men varför gäller detta inte, som jag jämförde spelen med i början av detta inlägg, för filmen?
Varför känner man inte att filmen är värd mer om den kostar mer?
Och, som vi sa, man tillbringar mer tid med spel.
Antagligen påverkar både detta och "värdekänslan" prisläget.
Men vad tror du? Tycker vi verkligen automatiskt att spel blir mer värda av ett högre pris? Eller blir det tvärtom, att vi tycker att det inte är värt det och att det färgar upplevelsen negativ? Skriv en kommentar om din åsikt!
Kommentarer
Stefan Norlanderq
“
Men hur kommer det sig att en femhundramiljoners hollywoodfilm kan säljas för en femtedel av priset som ett spel som kanske kostade en hundradel av dess budget att utveckla?
Jag tror att det är för att en film har fler distributionskanaler än ett spel. Man kan köpa filmer, hyra filmer, se filmer på tv samt gå på bio. Det drar helt enkelt in mer pengar än vad spel gör. Dessutom är film mer utbredd hos den stora massan än vad spel är. Det är fler som någon gång i sitt liv har sett en film än vad det är som har spelat ett spel.
yoshi95q
“
Jag tror att det är för att en film har fler distributionskanaler än ett spel.
Det ligger någonting i det där, att filmföretagen har råd att satsa mer, eftersom de ändå får in pengar. Om inte genom försäljning av DVD och BlueRay så åtminstonde genom något av de sätt du skrev om. Men visst kan det också vara så att man inte vill betala lika mycket för film för att man bara är åskådare, och att det är en "engångsupplevelse"?
En film är ju likadan varje gång man ser om den, ett spel är interaktivt och föränderligt, det bygger upp små världar.
Stefan Norlanderq
“
Men visst kan det också vara så att man inte vill betala lika mycket för film för att man bara är åskådare, och att det är en "engångsupplevelse"?
Ja, absolut. Det spelar nog in på priset. Fast det finns ju spel som inte varar mycket längre än en långfilm trots att de kostar fullpris.
Dadelq
Svårt att veta hur många fler ex som skulle säljas av en prissänkning av fullpristitlarna. Det finns ju olika typer av gamers. Jag tillhör den typ som fastnar för ett fåtal favoritspel och har kul med dom väldigt länge, och sen har vi typen som vill pröva allt. Vore intressant ifall nån orkade gräva upp forskning om hur många procent av gamers som tillhör de olika grupperna.
Jag gissar dock att prissänkningen inte skulle ge en direkt korrelation i fler sålda ex, det bästa för utgivarna kanske dock skulle bli att fler spel såldes på release och färre på begagnathandeln.
Jag gissar dock att prissänkningen inte skulle ge en direkt korrelation i fler sålda ex, det bästa för utgivarna kanske dock skulle bli att fler spel såldes på release och färre på begagnathandeln.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Melorra • 24 okt 2011 0q
Jag kommer att tänka på när man var liten och hade tre-fyra spel till mitt PS1. Den var dyr nog och spel var hårdvaluta. Man fick hushålla med dem mer. Jag gav dem en mycket större chans eftersom jag bara hade Crash Bandicoot och Tekken 2. För att inte tala om PC-gamerdemon, spelade dem tills skivan repades, haha.
Hade jag stött på Crash idag hade jag inte orkat mig förbi hälften, jag har så förbaskat mycket annat att spela.