Ja, jag har kortat ner titeln till min sista del om mitt missbruk av piratkopierade spel. I del två blev den alldeles för lång och såg förskräcklig ut. Det skrämde iväg en del läsare tror jag. Medan mina kollegor klämmer ut små, smarriga spritsade maränger till titlar kommer jag med en uppsats som är lika säckig och tung som en undergräddat rulltårta.
Nu har jag lärt mig, nu behöver man bara pluta med läpparna och flåsa lite.
- Fmf tjhs... fjuu...
... OK, kanske inte så enkel ändå. Nåväl, slut på ursäkterna och tillbaka till ämnet, ni alla måste undra vad jag menar med SNES med diskettstation, här är historien.

Jag minns mycket väl när SNES kom, jag var på finlandsbåten eller liknande och fick provspela Super Mario World för första gången och blev helt frälst! Äntligen kom Nintendo med 16 bitar! Dubbelt så mycket kraft som föregångaren!
Då visste visserligen varken jag, brorsan eller mina kompisar vad 16 bitar betydde, förutom att grafiken var snyggare. Och dessutom kunde den hålla jämna steg med Segas sexiga monstermaskin Mega Drive som man hade blängt med både förtjusning och avund på. Det var något som retade alla som gillade Nintendo, för dom kunde säga hur Nintendo var mycket bättre än Sega på allt, förutom just grafiken. Man fick bara stå där och hålla käften medan de glänste med Sonic som rusade fram i TV-rutan med sitt självbelåtna leende.

Jävla Sonic, jag hatade honom så mycket ett tag att jag började gilla honom. Är det vad man kallar hatkärlek?
Nej, nu hamnade jag på sidospår, igen. Jag ska ju berätta om min SNES med diskettstation ju. Jo, vår familj fick inte en SNES förrän långt, långt efter alla andra. Vi fick i princip tjata sönder våra föräldrar igen, för att skaffa en SNES.
Katalysatorn till tjatet denna gång var att vi har fått prova en kusins SNES med ett underligt tillägg som spelades med disketter. Japp, disketter, aka 3,5 tum floppy disk. Det var en tid då disketter fortfarande användes relativ flitigt. CD-skivor fanns då, men eftersom CD-läsare fortfarande var dyra så höll disketterna ett tag till i kampen.

Diskettstationen till SNES kallades för Game Doctor SF, och lagrade spelen i ett speciellt rom format så man kunde få plats med de flesta spelen i en eller flera disketter beroende på hur stora spelen var. Dom tidigare spelen som Super Mario World kunde lätt få plats i en diskett, medan Killer Instinct gick på fyra disketter.
Game Doctor SF marknadsförde sig själva som ett back up system till SNES och uppmanade folk att inte piratkopiera spel osv. Men Nintendo blev självklart rosenrasande och köpte inte argumentet. Jag vet dock inte om de lyckades stoppa diskettstationen eller ej till slut.
Jag minns en gång när vi skulle skaffa nya spel i Hongkong så gick vi bara till en vanlig TV-spelaffär, bläddrade i en Game Doctor-spelkatalog och bara skrev ner vilka spel vi ville ha så laddade expediten ner spelen till disketter för några fjuttiga kronor. Hur smidigt och olagligt som helst!

Men det stoppade inte oss, plötsligt kunde vi få vilket SNES spel som helst, möjligheterna var oändliga! Vi blev så uppslukade av vår girighet att vi nästan skippade hela femte generationens TV-spel. Jag minns att jag inte alls var imponerad av 3D grafiken från den tiden, då var det fortfarande i experimentstadiet och ingen kunde riktigt lyckats få grafiken att se lika charmig ut som SNES kunde åstadkomma.
Jag och min bror upptäckte en massa bra spel med hjälp av diskettstationen. Allt från Street Fighter 2, Puyo Puyo, Tiny Toon Wacky Sports, NBA Jam och Donkey Kong Country till mindre minnesvärda spel så som Mario's Time Machine, Mario's Missing och en drös bisarra japanska spel som man aldrig hört talas om tidigare. Det var tider det.


Det enda stora nackdelen med en diskettstation är att med tiden börjar disketterna bli sämre, och då kan man inte längre spela spelen. Jag blev så frustrerad en gång när ett spel inte gick att ladda upp att jag knäppte on/off knappen upp och ner så mycket att SNES:en till slut gav upp. Plong, död. Jag blev så förkrossad, det måste vara karma eller nåt.
Förlåt mig fadern, ty jag har syndat. Snälla, ge mig min älskade SNES tillbaka.
Taggar: Keigo, serier, Spel, Nörd, Humor, teckna, tidning, gay, Bög, homo, höst, SNES, Nintendo, Retro, pirat, piratkopiering, Game Doctor SF, diskett, Street Fighter 2, Puyo Puyo, Tiny Toons Wacky Sports, NBA Jam, donkey kong country, Mario's Time Machine
Tobias Söderlund • 18 okt 2011 0q
Köper själv ibland 25-30 år gamla disketter innehållandes originalspel och så länge de hanterats hyfsat varsamt brukar de fungera finemang. Värre är det med disketter jag använt till att backa upp egna filer med... speciellt om de är skrivna på datorer som använt sig av dåliga filsystem och operativsystem som inte gör sitt bästa för att hantera datan varsamt.
Där tycker jag inte det är så nämnvärt stor skillnad på cd som lagringsmedium, eller dvd för den delen (fast de har ju den stora fördelen att dataöverföringen är betydligt mycket snabbare än vad gäller disketter).