Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Vilken spännande och hektisk vecka det har varit. Nu pratar jag inte om E3, eftersom alla har redan sagt och tyckt mycket om det. Så jag skippar det. Jag vill hellre prata om Dreamhack som hölls precis innan E3. Jag måste säga att jag blev överraskad hur stor Dreamhack är. Hade jag varit yngre så hade jag kanske hängt där hela veckan.


Foto: Dreamhack

Om ni har läst mina tidigare inlägg så skulle jag dit för att intervjua Yaya Han, en av världens mest kända cosplayare. I skrivandets stund håller jag på med att bearbeta materialet, så en serieintervju kommer inom kort här på Loading. Jag ska spara detaljerna till intervjun, men jag kan säga att det var både kul och skrämmande att träffa henne. Hon var väldig professionell, målmedvetet, seriös och försiktig med sina ord.
Det enda jag ångrade mig var att jag inte kunde ställa frågor om cosplaytävlingen efteråt m.m. Anledningen till det var för att intervjun blev oväntad framflyttat två dagar tidigare än planerad. Som tur skulle jag dit tidigare ändå med en kompis. Men det blev lite stressigt att springa från tågstationen till Dreamhack, med min kostym och rustning i ett stort bagage.


Foto: Gabriel Kulig

Yaya Han besökte Dreamhack för att hon skulle vara gästjury till den stora cosplaytävlingen, så jag slog två flugor i en smäll och deltog för att pröva min lycka. Det var skoj, men också riktig nervöst. Jag har aldrig tävlat på riktigt tidigare, med en akt med förinspelad musik och dialog också! Jag minns inte när jag var så nervös sen sist, jag var tvungen att gå på toa innan ombytet och förlorade minst två kilo.


Foto: Gabriel Kulig

Jag försökte spela cool under ombytet, eftersom Yaya Han gick runt och minglade med alla deltagare, samtidigt som hon inspekterade och ställde frågor om våra dräkter. Lite som en förbedömning för att se hur utförligt vi har skapat våra dräkter. Och det värsta som inte fick hända hände, en av magneterna i min dräkt lossnade och jag var tvungen att limma fast det igen. I vanligt fall tar det en timme för att limmet ska hålla 100%, men jag hade bara 20 minuter kvar på mig att bli färdig. Jag höll tummarna att inget skulle gå sönder på scenen.


Foto: Liz Seth Frost

Som grädde på moset behövde min kompis också hjälp att ta på sig sin dräkt, och limma fast hans bälte på honom eftersom vi hade inte tid och material att fixa det. Jag har lärt mig att en limpistol är cosplayarens bästa vän. Hela situationen påminde om reality-serien Heroes of Cosplay, jobba och fixa till dräkten till allra sista sekunden. Som tur hade jag fått ut allting i min kropp innan och hade inte druckit på flera timmar, så jag behövde, eller snarare kunde inte gå på toa igen.


Foto: Liz Seth Frost

Mitt i all stress skulle vi få lite information om tågandet till den stora scenen. Men det var väldigt kaosigt och informationen var otydligt, ingen av oss hade en susning vad som hände eller skulle göras. Efter det sprang jag och min kompis ut igen för att fixa det sista. Som tur hann vi med i tåget, i allra sista sekunden.


Foto: Gabriel Kulig

Efter det kommer jag inte ihåg detaljerna så bra, allt gick så fort. Plötsligt var det min tur att stå på scenen, och vi fick sista minuten hjälp med att få upp våra rekvisitor på scenen. Så allting löste sig ändå, någorlunda. Min högra höftskydd lossnade tydligen under min akt, men som tur (kanske) så märkte jag inget, så jag bara fortsatte och stannade inte förrän det var slut.


Foto: Gabriel Kulig

Jag blev lite förskräckt och besviken när klev av scenen och insåg min tabbe. Jag hade gjort bort mig totalt på min första tävling. Min kompis tröstade mig att det är sånt händer, sömmarna gick allafall inte upp så att hela hela kostymen föll ihop. Vilket var sant, det är inte hela världen. Det var ju kul att stå på scenen, och nu vet jag vad jag ska tänka på till nästa gång.


Foto: Frederike Schmitt

Det tog ca. en timme för juryn att bestämma vem som vann, under tiden fick vi alla en välförtjänt paus. Vi blev informerad att komma tillbaka lite innan prisutdelningen, så dom som vann skulle inte missa sitt pris. Först ropade de ut tre hedersomnämnande, min kompis var en av dem. Sen var det specialpriset, och till min förvåning ropade Yaya Han upp mig! Jag vann för bästa attityd. Det var så överraskande, jag trodde aldrig i mitt liv att min först tävling med en liten tabbe kammade hem ett pris.


Foto: Gabriel Kulig & Frederike Schmitt

Men oavsett om jag vann ett pris eller inte så måste jag ändå säga att jag var sjuk nöjd och hade jättekul. Det bästa priset var ändå att träffa alla andra cosplayare, vi fann varandra ganska snabbt och njöt av varandras sällskap under och efter tävlingen. Jag tror jag har aldrig varit med om en tävling där alla var så genuint vänliga mot varandra. Som Rupaul säger, ta ditt arbete seriöst, men ta inte dig själv för seriös. En bättre filosofi för cosplay (eller livet i generellt) finns nog inte.

//Keigo



PS. Efter tävlingen startade jag upp en facebook-sida för min cosplay, jag vet inte exakt vad den ska leda till, men jag kanske kan använda den som en del av mitt cosplay-bok projekt. Jag håller för närvarande på att förhandla med ett stort svensk bokförlag att ge ut en sån bok. Så gilla, dela eller skriv gärna nåt i den. Ju mer support jag får, ju mer jag kan påskynda och säkra deras beslut. DS.


Foto: Gabriel KuligTaggar: Keigo, serier, Spel, Nörd, Humor, teckna, gay, homo, 2015, cosplay, Kill la Kill, gamagori ira, shackle regalia, persona unleashed, SDCC, sdcc2015, キルラキル, 蟇郡苛, drag, dragshow, dragrace, rupaul, DHS2015, DH, dreamhack, Yaya Han