Maria Myhr
Falun www.mariamyhr.se
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Mer story, mindre strid tack
Jag är kär. Och fast. Igen.
Det händer emellanåt. När det dyker upp nya patchar med nya questkedjor i World of Warcraft. När jag hittar en schysst tv-serie, nu senast Spartacus: Gods of the Arena. Eller när jag börjar spela ett nytt rpg.
Jag spelade Mass Effect 2 i fjol. Samma sak hände då. World of Warcraft försvann ut i periferin, det var inte längre viktigt att kolla saker som mail och twitter, att blogga var det inte tal om. Helt uppslukad.
Strax efter jul var det dags igen. Star Wars: The Old Republic. Massvis med dialog och moraliska val och karaktärsutveckling att frossa i.
En parantes i sammanhanget var Deus Ex. Det började med rösten, en sorts blandning av Clint Eastwood med krupp och det där flodhästslymot som raggar på flodhästtjejen i Madagaskar. När jag insåg att det var tänkt att jag skulle känna någon sorts empati för den där bruden som dök upp i en cut scene och som tydligen var med i början av spelet, då gav jag upp. Adam Jensen var, för mig, inte intressant för fem öre.
Häromveckan föll jag igen, den här gången för Hawke i Dragon Age II och hans berättelse. Male Hawk har inte riktigt samma smältarröst som BroShep, och det ansikte jag gav honom är kanske lite för ungt och finlemmat, men den funkar.
Jag fullkomligt älskar storyupplägget i de här BioWare-spelen. Så många val, så många nyanser, och så många relationsmöjligheter. I DA2 spelar roligt nog kön ingen roll för romanserna man inleder. Magikern Anders är dessutom öppet homosexuell.
Det förvånade mig faktiskt, inte minst efter att ha sett ordet "homosexual" förvandlas till #%@@##% i chatten i WoW när mature language filter var påslaget.
Men nu har förälskelsen övergått i frustration. Nu har jag två quest ogjorda och jag får fanken inte till det. Det är så störande så jag håller på att slå sönder musen i frustration. Det var precis likadant i ME2. Man lallar på, flirtar till höger och förolämpar till vänster och så kasmack! sitter man där och stirrar på orden "Your saga ends here..." med fradga rinnande längs hakan.
Tänk om man kunde fokusera mer på storyn än på ändlösa strider mot mesiga mobs som bara är till för att ge lite lagomt motstånd, mer på klurigheter än på omöjliga bosstrider som kräver en kvällskurs i militärstrategi för att lyckas med.
Äsch. Så himla svårt är det väl inte om man bara anstränger sig. Problemet är att jag inte är intresserad. Så det blir väl till att skrika på honom jag är gift med och be honom agera lots i de här striderna också.
Så att man äntligen kan få komma nånvart.
Det händer emellanåt. När det dyker upp nya patchar med nya questkedjor i World of Warcraft. När jag hittar en schysst tv-serie, nu senast Spartacus: Gods of the Arena. Eller när jag börjar spela ett nytt rpg.
Jag spelade Mass Effect 2 i fjol. Samma sak hände då. World of Warcraft försvann ut i periferin, det var inte längre viktigt att kolla saker som mail och twitter, att blogga var det inte tal om. Helt uppslukad.
Strax efter jul var det dags igen. Star Wars: The Old Republic. Massvis med dialog och moraliska val och karaktärsutveckling att frossa i.
En parantes i sammanhanget var Deus Ex. Det började med rösten, en sorts blandning av Clint Eastwood med krupp och det där flodhästslymot som raggar på flodhästtjejen i Madagaskar. När jag insåg att det var tänkt att jag skulle känna någon sorts empati för den där bruden som dök upp i en cut scene och som tydligen var med i början av spelet, då gav jag upp. Adam Jensen var, för mig, inte intressant för fem öre.
Häromveckan föll jag igen, den här gången för Hawke i Dragon Age II och hans berättelse. Male Hawk har inte riktigt samma smältarröst som BroShep, och det ansikte jag gav honom är kanske lite för ungt och finlemmat, men den funkar.
Jag fullkomligt älskar storyupplägget i de här BioWare-spelen. Så många val, så många nyanser, och så många relationsmöjligheter. I DA2 spelar roligt nog kön ingen roll för romanserna man inleder. Magikern Anders är dessutom öppet homosexuell.
Det förvånade mig faktiskt, inte minst efter att ha sett ordet "homosexual" förvandlas till #%@@##% i chatten i WoW när mature language filter var påslaget.
Men nu har förälskelsen övergått i frustration. Nu har jag två quest ogjorda och jag får fanken inte till det. Det är så störande så jag håller på att slå sönder musen i frustration. Det var precis likadant i ME2. Man lallar på, flirtar till höger och förolämpar till vänster och så kasmack! sitter man där och stirrar på orden "Your saga ends here..." med fradga rinnande längs hakan.
Tänk om man kunde fokusera mer på storyn än på ändlösa strider mot mesiga mobs som bara är till för att ge lite lagomt motstånd, mer på klurigheter än på omöjliga bosstrider som kräver en kvällskurs i militärstrategi för att lyckas med.
Äsch. Så himla svårt är det väl inte om man bara anstränger sig. Problemet är att jag inte är intresserad. Så det blir väl till att skrika på honom jag är gift med och be honom agera lots i de här striderna också.
Så att man äntligen kan få komma nånvart.
Kommentarer
Maria Myhrq
Tack för tipset. Jag gillade ju Final Fantasy X också fastän det är ett väldigt linjärt spel.
Christoffer Holmbäckq
Jag förstår vad du menar och håller med, även om jag inte upplevde några större problem i just Mass Effect och Dragon Age (båda stod för en balanserad upplevelse som var lagom svåra).
Jag skrev om något liknande i höstas, att jag hade en önskan om att få uppleva spel - inte kämpa emot dem.
Jag har inga problem med utmanade spel men ibland vill jag bara utforska en värld eller en berättelse.
Jag skrev om något liknande i höstas, att jag hade en önskan om att få uppleva spel - inte kämpa emot dem.
Jag har inga problem med utmanade spel men ibland vill jag bara utforska en värld eller en berättelse.
Kindoq
Jag kan faktiskt tolerera spel som till stor del bygger på strid (efter strid, efter strid), men det är de gånger man drabbas av så tydliga utfyllnadsstrider som jag börjar bli frustrerad på riktigt. De där striderna som man vet att de är där av den enkla anledningen att bryta upp handlingen (eller 'knyta ihop' den) genom att ge spelarna lite button-mashing eller på annat sätt 'awesome' våld. Jag tänker på vissa ställen i spel som Fallout 3, eller Dragon Age/Dragon Age 2, där man är mitt i ett intressant uppdrag med konversationer, mysterier som måste lösas, eller något annat som gör att man gillar spelet av helt andra anledningar än att man får hugga/skjuta huvudet av någon generisk fiende. Det känns så onödigt, då många av dessa uppdrag faktiskt kan vara rena pacifistuppdrag, där inga stridigheter över huvud taget bryter ut. Då striderna inte fyller någon väsentlig funktion, i dessa fall, blir det inte något annat än ren och skär utfyllnad, och jag hatar utfyllnad. (Eller tror de kanske att den medelmåttige spelaren kommer tappa tålamodet eller intresset, om de måste gå fem minuter utan att döda någon?)
Hjältesexuell, egentligen, då han liksom de andra följeslagarna, byter sexualitet beroende på vilket kön spelaren har. Hur som helst är det så klart skönt och uppfriskande att just sexualitet är så pass öppet och ogenerat i DA2; en av de få riktigt bra aspekterna i spelet.
“
Bisexuell. Anders, alltså.
Hjältesexuell, egentligen, då han liksom de andra följeslagarna, byter sexualitet beroende på vilket kön spelaren har. Hur som helst är det så klart skönt och uppfriskande att just sexualitet är så pass öppet och ogenerat i DA2; en av de få riktigt bra aspekterna i spelet.
Maria Myhrq
>>Godzillasaurus och Kindo>> Aha, vilken tur, då kan jag flirta med honom om jag kör med en tjej nästa gång också ^^
Godzillasaurusq
“
Hjältesexuell, egentligen, då han liksom de andra byter sexualitet beroende på vilket kön spelaren har.
Det är ju inte riktigt sant. Utan att spoila så är det minst en person som helt klart och bevisligen är intresserad av både män och kvinnor oavsett vilket kön det är på hjälten.
Kindoq
“
Jag föredrar ju Merrill, jag.
Mjo, hon är härlig (Eve Myles!) men hon känns mer som en skön lillasyster man vill ta hand om, än någon man vill bli tillsammans med.
“
Det är ju inte riktigt sant. Utan att spoila så är det minst en person som helt klart och bevisligen är intresserad av både män och kvinnor oavsett vilket kön det är på hjälten.
Ja, det stämmer, så klart.
Kindoq
Det roliga (tragikomiska) med just sexualitet och DA2, är ju att det är ofantligt många spelare som blev helt från vettet om någon manlig karaktär i spelet visade intresse för deras egen manliga Hawke; det blotta faktumet att det finns en man i spelvärlden som är bög, gjorde att många till och med ville ha pengarna tillbaka. Nåväl, vi upplysta människor vet att homofobi endast är ett tecken på förnekad homosexualitet. Det gör det lite lättare, då; vi kan skratta åt dem, även om det fortfarande är ganska tragiskt.
Godzillasaurusq
“
Mjo, hon är härlig (Eve Myles!) men hon känns mer som en skön lillasyster man vill ta hand om, än någon man vill bli tillsammans med.
Inte som någon lillasyster jag haft, åtminstone. ;) Ta hand om? Absolut, men mycket mer än så.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Mattias Frost • 11 feb 2012 0q
Det är ju inte något rollspel och valen man gör är aldrig av typen att de utvecklar personen i någon större utsträckning. Men ändå. Väldigt trevlig story och atmosfär, och allt jag behövde göra för att ta del av den var att ta mig från punkt A till punkt B och ägna mig åt lite busenkel kuta-skjuta.