Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Gillet hade kallat till heroic guild run. Vi var förvånansvärt nog fyra från gillet som var på plats, plus en kompis till en av oss. Jag skulle tanka. Jag som inte tankat sen innan jul.
Det började med att jag insåg att min SteelSeries-mus i WoW-utförande inte funkade. Eller, basfunktionerna, höger och vänster musknapp samt scrollhjul, funkade, men inte alla extraknappar. Jag som sköter hälften av min actionbar med musknapparna.

Efter en stunds letande, trixande och allmänt hatande drogs slutsatsen att musj*v*ln inte funkar med Windows 7. Bara att byta till gammeldatorn, alltså.

Väl inne på gammeldatorn måste jag ställa om UI-inställningarna eftersom gammeldatorn nu har skärm med normalförhållanden. Innan jag var klar med att förminska ikoner var vi inne i vår dungeon, Hour of Twilight, och någon hade redan snackat med Thrall.
Hoppsan hejsan, tänkte jag, prickade in rätt storlek på UI:t och stängde menyn samtidigt som jag skickade iväg en Avenger's Shield mot första mobben och försökte lista ut vad som var upp och ner på min actionbar.

Underligt vad man glömmer bort mycket på en och en halv månad. Underligt hur fort det mesta av det kommer tillbaka.
Resten av instansen var ett gytter av siffror, ett måfå-artat knapptryckande och en smärre visstsåvardet-upplevelse när jag uppfattade ett med caps lock skrivet "MOVE HER OUT!!" på bossen Asira Dawnslayer.

På sista bossen, Archbishop Benedictus (heter han samma som påven av en slump...?), kom nästa jajustja-upplevelse i form av hans superduperondskefulla våg av smärta. Jag förberedde mig på det värsta. Första gången jag spelade den här instansen blev det bara en våt fläck kvar av mig. Sedan lärde jag mig att flytta på arslet.

Så var vågen över. En örfil, knappt. Jag blinkade en smula förvånat och fortsatte mitt planlösa knappspammande.

Enkla justice och valor points nuförtiden. Det värmer i hjärtat på en susig tank med halvdant självförtroende.Taggar: world of warcraft, dungeon, tank, paladin, protection, hour of twilight