Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Alexander Rehnman

19 Registrerad: 18 dec 2011 15:26 Senaste besök: I dag 19:28 Online: Ja

Linköping alexanderrehnman.wordpress.com AphariusRehn

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Mass Effect och dess betydelse för mitt liv

Alexander Rehnman11 mar 2017 05:37260 visningarKommentera: 1 !

Det här blogginlägget skrevs för ett år sedan på en privat blogg, baserat på ett inlägg jag skrev här på forumet. Hittade det idag igen och tänkte att det kanske gör sig bäst på Loadingbloggen. Snart kommer ju Andromeda också!

Man kan säga att jag var sen på att hoppa på Mass Effect-tåget. Jag blev så att säga stående på perrongen tills det hade kommit till sin ändstation. Som tur är så fanns det ju fler möjligheter och även fast det sista spelet släppts redan så fick jag ändå privilegiet att uppleva serien från början.

Ungefär samtidigt som jag satte igång med Mass Effect 1 våren 2012 så hade en kompis till mig blivit vän med en del annat folk. Eller, egentligen hade det varit så tag, men nu var det allvar och våra vänskapskretsar slogs ihop. Min sociala karta ritades om på ett ögonblick. Helt plötsligt så var jag inte bara en av ”nördarna”. Mina nya vänner hade kanske inte alltid samma nördiga intressen som jag, men jag kände ändå att jag passade in.

Mitt liv förändrades. För det mesta till det bättre. Jag blev trevligare, hade det roligare. Samtidigt så spelade jag Mass Effect för fullt. Biobesök och klassresa varvades med Citadel och Normandy. Mina vänner i verkliga livet blandades med Garrus, Liara, Tali, Wrex och alla andra som följde med på Shepards resa. Mitt liv som Shepard och mitt liv som Alex flöt båda på fint. För det mesta.

Sedan satte jag igång med Mass Effect 2, ett av mina favoritspel någonsin. Jag vet inte riktigt om det var katastrofal ironi eller bara en väldigt olycklig slump att både Shepards och mitt liv gick utför. Shepard fick sitt skepp sprängt och blev tvungen att börja om på ny kula. Utanför spelet ledde mitt dåliga agerande och brist på social kompetens till enorma spänningar och konflikter i kompisgänget och att min relation till dem var förstörd för alltid. Nåja, det var var jag trodde iallafall.

På grund av detta gick jag in i väggen och jag har aldrig mått så dåligt psykiskt som de veckorna. Hade jag förstört allting som jag och kompisarna byggt upp under flera månaders tid? Var jag dömd till att gå tillbaka till mitt gamla och sämre liv? Skulle jag gå in i en depression på riktigt och behöva vård? Frågorna i mitt huvud var många och jag mådde inte bra. Rent ut sagt mådde jag skit. Det var dock mitt eget fel, så jag klandrar ingen. Något som kunde muntra upp lite var Mass Effect 2.

Trots att det är ett ganska mörkt spel så värmde ME2 mig väldigt mycket och fick mig till och från att glömma hur uselt jag mådde. Relationerna till karaktärerna, uppdragen, världarna… alltihopa satt som handen i handsken och gav mig oförglömliga känslor. Jag grät nästan en skvätt när jag råkade förlora två teammates på grund av förbannat slarv.

Sedan hände något fantastiskt. Efter att jag var klar med Mass Effect 2, men innan jag skulle sätta igång med trean så var det som att allt hemskt de senaste veckorna aldrig hänt. Bara över en natt var alla konflikter som bortblåsta och alla var vänner igen. Jag saknar faktiskt den här perioden ganska mycket, även fast jag har det riktigt bra nu också. Allt kändes bra, nästan hela tiden. Det var som att livslusten återvänt och depression var ett minne blott.

Under den kommande tiden spelade jag Mass Effect 3, som även här påminde lite om hur mitt liv då var. Det började hemskt med depression och grejer, ungefär som ME3 börjar med katastrof. Men både jag och Shepard kämpade, jag med min psykiska hälsa och kompisrelationer och Shepard med galaktisk politik och krigsföring. Ju längre vi höll på, desto bättre blev det för oss båda och det kändes som att det fanns en chans. Vi fick våra lyckliga slut till sist. Kort efter att jag spelat färdigt Mass Effect 3 (nära till tårarna för att det var över) så började det jag då skulle kalla den lyckligaste perioden i mitt liv. Allt gick bra och var fantastiskt roligt, även fast det kunde vara motgångar ibland.

Jag tror faktiskt att Mass Effect hjälpte mig. Iallafall delvis. Jag förknippar den här perioden väldigt mycket med den spelserien och för mig är Mass Effect inte bara tre spel. Det är en fantastisk och personlig upplevelse som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Sedan dess har mitt liv för det mesta varit till det bättre, även fast jag då och då haft problem med depressioner. Nu för tiden dock är jag för det mesta lyckligare än jag någonsin varit. Om ett par månader tar jag studenten och påbörjar nästa kapitel av mitt liv. Mitt vuxna liv. Någon gång i framtiden så släpps Mass Effect: Andromeda. Vem vet, kanske det kan ha lika stor inverkan på mitt liv och vara lika viktigt för mig i framtiden? Ibland är underhållning inte bara underhållning. Ibland är det något viktigare. Något som formar oss som personer och gör oss till de vi är. Alla historier måste få ett avslut, men kan en historias avslut kanske vara början på en ny och bättre historia? Det tror jag.Taggar: Mass Effect

« Till bloggen

Kommentarer

Kemapp11 mar 2017q

Modigt skrivet och fint.

Mass Effect ligger mig också mycket varmt. Spelade respektive del när de släpptes och har spelat om samtliga 3-5 gånger vardera eller mer i olika omgångar, både på Xbox och PC. Även om serien inte haft samma direkta inverkan på mig på ett personligt plan som i ditt fall så har spelen för alltid förankrat sig i mitt arma sci fi-hjärta, hårt och passionerat.

Det starkaste minnet för mig i hela serien är scenen som utspelas när den här låten spelas:

http://youtu.be/bQ6BUZEfdZE

Den scenen var så omvälvande på så många sätt och summerar Shepards resa på ett perfekt sätt enligt mig. Lyssnar fortfarande på den låten ibland när jag vill ha lite vemod.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.