Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Alexander Rehnman

20 Registrerad: 18 dec 2011 15:26 Senaste besök: I dag 21:54 Online: Nej

Linköping AphariusRehn

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Att komma tillbaka

Alexander Rehnman23 jun 2017 00:25807 visningarKommentera: 0 !

Det är nästan ett år sedan jag tog mitt livs troligen största steg och flyttade från Västerås till Linköping för att plugga datateknik på universitetet. Det har varit en händelserik tid, för att säga det minsta.

Jag har haft med- och motgångar med såväl studier som det personliga livet. Det har varit både stressigt och roligt, svårt och lätt och överlag väldigt trevligt. Det finns ett par saker som jag ångrar. Större saker så som att jag inte pluggade ordentligt till vissa tentor (vilket jag insåg för sent) och så mindre saker som att ha tokhyllat Final Fantasy XV, som förvisso är ett bra spel, men kanske inte ett av världens bästa, som jag tyckte då, men ändrade mig om efter att ha tänkt efter lite och reflekterat över vissa saker.

Så är väl livet i allmänhet. Det finns saker som man tycker är en bra idé där och då, men som man i efterhand tycker var lite sämre. Vad gäller FFXV-recensionen står jag fast vid att spelet gett mig en av mitt livs bästa RPG-upplevelser av olika skäl, men att det kanske var dumt att tokhylla det på det sättet. När kärleken svalnat lite såg jag ju spelet på ett annat sätt. Lite samma var det med ett förhållande jag nästan hamnade i i gymnasiet, innan mina föräldrar insåg att det var skadligt för mig och fick mig att fundera om.

Då tyckte jag att det var dumt att de lade sig i, men i efterhand så inser jag att det förhållandet sög all energi ur mig utan att jag fick något tillbaka. Men, nu ska jag inte lägga allt för mycket tid på att beklaga mig över gamla misstag och recensioner som jag kanske skrivit annorlunda om jag gjort dem idag.

Man utvecklas ju på många sätt som person. Jag anser att den Alexander Rehnman som åkte till Linköping och den som kom tillbaka är två nästan helt olika personer. Att komma till något nytt får en att inse saker om sig själv. Se nya sidor. Göra saker man tidigare inte gjort. Växa som en person.

För ett par dagar sedan kom jag tillbaka till Västerås. Det är inte första gången sedan flytten jag är tillbaka. Trots att mycket är sig likt är allting samtidigt väldigt annorlunda. När man träffar sina vänner blir det uppenbart. En del saker har blivit bättre, en del sämre. Relationer som försämrats, nya vänskaper som knutits, projekt som startats, karriärer som ändrats.

Och samtidigt är allt PRECIS som förr, på ett sätt. Man sitter på samma ställen, samma samtalsämnen, samma framtidsdrömmar. De som ibland blir något och ibland inte. Den där underbara känslan av att hela världen tillhör en och ens vänner och att ingen kan ta den ifrån en. Att veta att man tillsammans kommer uträtta storverk. Förhoppningsvis, iallafall.

Jag brukar ibland titta lite hur det gått för mina vänner från Västerås. Någon har flyttat utomlands och reser världen runt, många flyttar för att plugga, vissa kämpar vidare en dag i taget och vissa lever vidare som vanligt. För det mesta är jag glad för deras skull och så även för min. De har utvecklats och blivit de personer de drömt om att bli. Så även jag. För det mesta.

Att vara tillbaka medför dock en av livets hemskaste känslor. Känslan av farväl. Jag hatar farväl. Det finns inget ögonblick som är tommare i livet än det precis efter att man kramat sina vänner och sagt adjö, i vetskapen att det kan dröja månader (eller i vissa fall, år) innan man ses igen. För mig går det ibland så långt att jag är på gränsen till att gråta över fiktiva farväl. Ni vet, typ sluten av FFXV, Persona 5 och Terminator 2. När man till sist tvingas säga adjö till de karaktärer man knutit band med. Trots att ensamhet ofta är skönt är perioden mellan gemenskap och ensamhet enormt jobbig. Tills man accepterar det. Går vidare. Tar nästa steg i livet.

Jag brukar skoja om uttrycket "bättre förr" på forumet rätt ofta. Det var egentligen inte bättre förr. En del specifika saker var det, men långt från allt. Mycket är bättre nu. Ibland tänker jag på förlorade möjligheter och alternativa val från förr. De som hade lett till helt andra liv. Men, ärligt talat, jag tror inte jag någonsin valt något annat. Kanske bara kring småsaker. Varje glatt minne är något att komma ihåg för resten av livet och varje dåligt minne är en påminnelse om att inte göra om samma misstag igen. Vilket man lätt gör. Gör man inte fel lär man sig inte göra rätt.

Oavsett om det blir bättre eller sämre är det en sak som står kvar för evigt, på gott och ont.

Det kommer aldrig bli som förr.Taggar: personligt

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.