Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Ända sedan tv-spelens begynnelse har många av oss varit extremt kvicka med att döma ut de olika projekt som annonserats ut. Det är ingen hemlighet att folk älskar att gotta sig i misslyckanden och andra personers oförmåga till framgång, och i ett enda andetag kan vissa personer som tror sig veta hur saker och ting fungerar, singla ut företagens produkter som banala fiaskon innan de ens har fått visa vad de går för.

Nintendo är ett av de företag som ständigt blir brännmärkta av spelare och media, något som förföljt dem ända sedan utannonseringen av deras första hemkonsol Famicom. Den lilla 8-bitaren dömdes ut som ett misslyckande, ett påstående som inte blev bättre av att Nintendo tvingades kalla in ett stort antal enheter på grund av hårdvarufel, men som i slutändan lade grunden för hela branschen. Nintendo är också ett av de företag som ständigt knäppt sina skeptiker på näsan när de gång på gång bevisat vilka underverk de kan göra. Ändå lurar tvivlarna i varje vrå, redo att hoppa på dem bakifrån med syrliga kommentarer så fort minsta lilla visar sig vara fel.

När Nintendo fick en trög start med 3DS var folk snabba med att påpeka att den bärbara scenen är utdöende, och att Nintendo inte längre håller måttet med sina produkter. Nintendos aktie dalade och det tisslades och tasslades så till den milda grad att vissa hävdade att Nintendo skulle gå i konkurs. Alla framgångar de har haft, och fortfarande har med Wii, alla uppfinningar och revolutioner som de har bidragit med genom åren fanns inte längre med i ekvationen. Sen hände något. Nintendo visade upp sin patenterade briljans med sina sylvassa spel och vinden vände för 3DS. Skeptikerna fick återigen äta upp sina skarpa kommentarer, precis som alla de andra gångerna Nintendo fått visa upp vad de verkligen går för.

Samma typ av beteende såg vi också när Nintendo avtäckte Wii U, och där hann det inte dröja mer än ett par minuter innan förståsigpåarna dömde ut den som ett misslyckande, trots att vi knappt vet någonting om maskinen eller dess spel. Direkt är vi där och pekar med alla fingrar vi har, trots att vi borde veta bättre. Betydelsefulla personer skrev spaltmetrar om hur förvirrande presentationen var, och tack vare det alienerar Nintendo sin Wii-publik som inte förstår bättre och tror det kommer vara ett tillbehör. Nintendo kommer att gå i konkurs.

En annan oroväckande slutsats som en del folk verkar ha dragit är att Wii också är ett misslyckande, trots att den snart passerat 100 miljoner exemplar. Skarp kritik har riktats till maskinen för att den fokuserar främst på casualmarknaden men jag ser inte varför detta skulle ses som ett misslyckande, mer än att kärnpubliken gråter för att Nintendo satsar på en bredare publik. Nog för att Nintendo halkat efter med bekvämliga onlinelösningar, och diverse andra saker som möjligtvis retat upp en och annan konsument, men att se Wii som ett misslyckande är ett påstående jag inte kan se någon backa upp. N64 och Gamecube ses idag som misslyckanden och det kan jag förstå, eftersom där halkade Nintendo ner på bronsplatsen i respektive generationer, men då gick maskinerna åtminstone i mål innan de fick sin dom. Idag ser ju många till och med kuben som Nintendos bästa maskin, något som var helt befängt att hävda under tiden den levde. Kommer Wii gå samma öde till mötes när folk sedan skäller på Wii U?


Det är inte bara Nintendo som får sin del av sleven när det kommer till att bli utdömda, nej det har gått så långt att det är hela den japanska spelbranschen som kommer att gå under enligt ”experterna” som nu har fått för sig att japanerna inte kan producera spel längre. Level var en av dessa som slängde bensin på elden när de stort proklamerade ”Game Over” på framsidan av ett nummer. Idag är vi så indoktrinerade i västerländsk speldesign att vad än japanerna levererar så är det skit, och den japanska drömmen är något som endast lever kvar i det förgångna vilket stressar landet till att outsourca sina varumärken till väst, vilket i sin tur leder till en ond cirkel. Det hjälper ju inte heller av att uppföljarna till de största serierna stött på patrull tack vare att många fans lever i en paradoxal drömvärld där de börjar gråta om utvecklarna antingen ändrar för mycket, eller ändrar för lite.

Media fortsätter att elda på diskussionen och när obetydliga personer i branschen slänger med kommentarer om att japanska spel suger, följer den ovetande mobben efter och skriker samma saker utan att förmodligen ens reflektera över vad det är som sägs. Japanerna må inte har gjort samma tekniska landvinningar eller utvecklat de dramaturgiska aspekterna i sina spel på samma sätt som vi i väst, men att de skulle göra dåliga spel är ju helt befängt. De har gjort mängder med roliga och intressanta spel idag, men det verkar som att merparten av folk är så insnöade på japanernas ”förbannelse” att inget av dessa spel får något genomslag hos den stora massan. Idag är det ju också så att försäljningssiffrorna indikerar numera vad ett bra spel är, och eftersom japan har svårt att hävda sig på de västerländska kartorna blir effekten av det att många bra spel försvinner från radarn.

Jag är helt övertygad om att hela den japanska spelbranschen kommer att resa sig ur askan en vacker dag och tysta ner alla domedagsprofetior, precis som Nintendo och många andra företag gjort under alla de år som folk har försökt trycka ner dem i skorna.Taggar: domedag, Japan, Nintendo, skeptiker