Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Journey har på den korta tid det existerat satt människors känslor i brand. Årtal har ogiltigförklarats, superlativen har höjts till en ny nivå och extatiska rysningar har seglat innanför våra innandömen i takt med den korta tid vi spenderat på vår vackra och minimalistiska resa. Journey lämnar ingen oberörd.

Det går kallt att konstatera att Journey är en ruskigt vacker resa. Dess bländande och originella estetik gör att min färd blir en förtrollande upplevelse för mina ögon. That Game Company använder sig ofta av dynamiska kameravinklar för att förhöja stämningen och svepande panoreringar som fritt svävar över de finstämda miljöerna är ingen ovanlighet under större delen av resan. Inledningsvis befinner man sig i ett stekhett ökenlandskap, där en gassande sol ständigt bländar horisonten, och för varje steg jag tar förlorar jag mig själv i den förrädiskt vackra miljön. Slutdestinationen skymtar hela tiden i bakgrunden och det kittlar lite lätt i magen för varje steg som för mig närmare mitt mål.

Att avancera i spelet är inga svårigheter, och med hjälp av en magisk sjal som du har till ditt förfogande kan du med enkla medel svepa iväg på din helt egna unika resa. Har du en öppen inställning till spelet är det fritt fram för olika tolkningar, men tematiskt sett är inramningen förankrad i reinkarnation, en resa som låter sig återupprepas i all oändlighet till dess att du själv tröttnar och stänger av spelet. Du kan göra resan ensam eller med en medresenär, men vad du väljer spelar inte någon större roll för din personliga upplevelse, även om det såklart är lite roligare med sällskap.

Det vilar ett meditativt lugn över Journey, som tillsammans med sitt atmosfäriska soundtrack förmedlar en unik stämning som garanterat lämnar oefterhärmliga spår efter sig. Resan sker i en följsam symbios med omgivningen och när man glider fram med fjäderlätta steg mot nästa passage är det svårt att inte gripas med av det stundande lyckoruset som sedan följer. Tyvärr stannar Journey ofta upp under stora delar av resan. När vinterns kalla vindar hindrar min framfart blir det lite lätt tröttsamt, och även om jag i vetskap om att resans mål inte ska vara lätt att nå, blir lyckorusen utbytta mot en svag irritation, precis som sig bör när man befinner sig mitt i en själslig vandring. Men man får inte glömma bort att det är ett spel, och när den briljanta inledningsfasen byts ut mot strävsamma handflator som smiskar mig hårt i ansiktet sker det på bekostnad av spelglädjen. Resan som började så attraktivt med sitt vykortsvackra anlete har nu blivit seg som sirap och det enda jag kan göra är att traska på i mitt stillsamma tempo. När tredje akten inleds återgår resan till den mjuka och symbiosartade upplevelsen det började som, dock i en mer rälsartad och automatiserad form som slungar dig ända rakt in i mål. Efter det är det slut. Du transporteras tillbaka till sandkornen där du började och en ny resa kan påbörjas.

Det råder ingen tvekan om att Journey är en säregen upplevelse, om än en kort sådan, men om det hade varit längre hade risken funnits att den enkla grunden spelet vilar på hade kollapsat under dess egen tyngd. För mig råder det en viss ambivalens till Journey eftersom det blandar wow-känslor med ren skepsis. Jag är glad att utvecklarna bjuder på en unik och enkel vision, men samtidigt uppstår det en sorts tomhet över det faktum att under det filosofiska skalet finns det inte särskilt mycket att hämta rent spelmässigt.



Intrycket av Journey är dock mycket positivt och det är utan tvekan en resa jag är glad över att jag gjorde. Det är också uppfriskande att se en sådan klar kontrast till de spel som är så stora i skala men som förmedlar så lite, och där kammar Journey hem åtskilliga poäng.

8/10Taggar: Journey, recension