Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

2006 avslöjades Final Fantasy Versus XIII, ett nytt kapitel i den berömda sagoboken som då var tänkt att motsvara den svarta kristallen i Square Enix ambitiösa samling ”Fabula Nova Crystallis”. Tetsuya Nomura hade gett sig in på sitt livs äventyr, och i en sällan skådad kreativ roll agerade han både regissör, designer och manusförfattare. Vi som satt i publiken jublade av glädje, för nu skulle vi helt plötsligt få tre nya Final Fantasy-spel, formade av en målmedveten framåtanda som skulle ta företagets största och viktigaste serie in i det nya årtiondet.

Produktionen av spelet har nu gått in på sitt sjätte år. Detaljerna kring äventyret är sparsmakade, där en enstaka trailer och några konceptbilder är allt vårt utsvultna rollspelsbegär har fått smaka på. Vägen tycks ha kantats av problem, och den långa utvecklingstiden skär sig ögonen på både fans och journalister som ivrigt väntar på att få testa spelet. Domedagsprofetiorna kring projektet växer sig allt större i sina uttryck, där svidande kommentarer bland industrivetarna har gjort sig gällande att spelet aldrig kommer att se dagens ljus, och att det befinner sig i en olustig limbo där Square varken vågar släppa eller skrota det.

För Versus del har förklaringarna varit av olikartad natur, men av alla de svepskäl som susat förbi oss genom åren så är det två stycken som framstår som de största bovarna. Det första är att Square Enix andra Final Fantasy-projekt har tagit upp mycket av teamets tid, de har varit tvungna att hjälpa till med olika delar av utvecklingen, och Nomura själv har fått bidra med design och idéer inför både del tretton och dess uppföljare. Kikar man sedan lite längre in i backspegeln kan man enkelt konstatera att Versus tidiga utannonsering var ett misstag. När spelet avtäcktes under E3-mässan för sex år sedan existerade spelet endast i konceptstadiet, och en full produktion av spelet inleddes inte förrän tre år senare.

För sex år sedan var vi alla begeistrade över Final Fantasy Versus XIII, denna mörkaste av mörka sagor som just nu regisseras av självaste Tetsuya Nomura, en man som försöker sikta så högt det bara går med vår mest älskade sagoserie, en serie han själv varit med att utveckla under mer än tio års tid. Analyserar man trailern noggrant ser man spår av höga ambitioner, där ett stridssystem har vuxit fram genom kärleken till Kingdom Hearts, där grafiskt imponerande mellansekvenser sömlöst sys ihop med banbrytande action av aldrig tidigare skådat slag. Ett potpurri av genrer inspirerat från de bästa inslagen i de bästa spelen Square Enix har släppt.

När vi nu sex år senare vänder våra blickar mot Nomuras skapelse är det med helt andra ögon. Versus verkar försvinna längre och längre bort från horisonten, och Final Fantasy som varumärke har förändrats i en negativ bemärkelse för många på grund av del tretton och dess uppföljare. Våra förväntningar har förvandlats från glädje och lycka, till oro och nervositet. Versus framstår allt mer och mer som seriens, och hela genrens messias, som ska omdefiniera både Final Fantasy som vi känner det, och hela JRPG-scenen som skakats om rejält i skorna under denna generation.



Produktionen av The Last Guardian har sedan utannonseringen varit präglad av problem, och vad som just nu pågår hos Team Ico vet bara de anställda. Utanför deras fönster håller världen andan inför vad som kan bli spelscenens viktigaste verk. Antingen det, eller den största floppen som spelbranschen får möjlighet att beskåda i modern tid. Vad som varit den största komplikationen kring utvecklingen av The Last Guardian låter jag vara osagt, men jag gissar på att det är Fumito Uedas historia som varit den största nageln i ögat för denne begåvade artist. Han har skapat två av de mest berömda och omtalade spelen någonsin, som fått de mest skeptiska av skeptiker att ifrågasätta sig själva ifall spel verkligen kan vara konst. Att gå till jobbet med den bakgrunden är knappast något som hjälper honom, och att försöka visualisera en avslutande del till hans beryktade beskyddartrilogi med en sådan börda på axlarna, är nog något som kan sätta sig på tvären.

Ueda har sagt upp sig från Team Ico, som håller på att gå under på grund av de svåra svallvågor som uppstått från produktionen, och Sony har panikringt in Santa Monica för att säkerställa projektets överlevnad. Någonstans på vägen brann kreativiteten upp, och många är vi som längtar efter Uedas kommentarer kring sitt avhopp. The Last Guardian är långt ifrån en verklighet, och stressen ökar för varje dag som går, både för Ueda som måste vara kvar och slutföra sitt evighetsprojekt i en miljö som kanske inte passar honom, och för Sony som blöder pengar och måste finansiera ett spel som dragit ut alldeles för länge på tiden. Förväntningarna är enorma. Hela världen väntar på en ny trailer, ett nytt livstecken, en ny kommentar, ett nytt datum.



Den japanska spelbranschen har haft några tunga år bakom sig, där dödförklarandet har gått hand i hand med smärtsamma floppar och outnyttjad potential. Behöver deras bransch verkligen två stora fiaskon till, från två så renommerade utvecklare? Speljournalisterna sparkar redan på en död häst så vad kan en sådan här förlust innebära i det stora hela? Långa och problematiska utvecklingstider kan på sikt skada varumärken mer än det hjälper, fråga bara Duke Nukem. Lång produktionstid är något jag anser bara vara av ondo. Dels odlar vi förväntningar så höga att de orimligt kan infrias, dels så skvallrar en lång utvecklingstid om problem.

Kommer Final Fantasy att ses på genom ett ännu mer negativt filter ifall Versus inte går hem hos publiken? Kommer Ico och Shadow of the Colossus rykte att svärtas ner ifall The Last Guardian inte håller måttet? En fråga jag också tror vi kommer att ställa oss är ifall dessa spel var värt väntan, där ett anrikt spelhus kraschade och ett Kingdom Hearts 3 sköts upp till nästa generation till följd av en alltför problematisk utveckling.

Jag hoppas innerligt att Final Fantasy Versus XIII och The Last Guardian får hela branschen att stanna upp, att de är så pass innovativa och nyskapande att de skriver om reglerna för respektive genre och får marken att vibrera i flera år efteråt. Tetsuya Nomura och Fumito Ueda spelar sannerligen ett högt spel, och jag får ofta känslan av att dessa två spel kan vara avgörande för deras, och hela den japanska spelindustrins framtid.Taggar: final fantasy versus 13, The Last Guardian, Fumito Ueda, Tetsuya Nomura, högt spel