Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Våra drömmar är något av det mest personliga vi har och vi tolkar ständigt det vi drömmer i hopp om att få ett klarspråk i vad dem betyder, och om dessa definierar oss som de människor vi är. Få spel vågar utmana vårt undermedvetna men Alundra är ett tappert försök att förstå de krafter och motivationer som ligger bakom mänskliga beteenden som drömmar och fantasier.

Alundra är en hjälte av det mer ovanligare slaget. Han kommer från en sällsynt klan som kallar sig drömvandrare, och de besitter den säregna förmågan att träda in i folks drömmar. Alundras äventyr utspelar sig i byn Inoa där lokalinvånarna har drabbats av fasansfulla mardrömmar som paralyserar hela samhället. Alundra får då i uppgift att besöka sina vänners drömmar för att kunna rädda deras liv, deras by och deras framtid.



Bakom den Zelda-doftande exteriören döljer sig ett långt djupare äventyr än vad Nintendo någonsin lyckats koka ihop till sin berömda fantasyserie. Alundra försöker spegla vårt undermedvetna och många av banorna utspelar sig inuti karaktärernas mardrömmar. Tonen är överlag väldigt mörk där några av de tunga ämnen som behandlas är död, sorg och saknad. På ett berättarmässigt plan ligger Alundra ljusår bort från många av sina gelikar och vid ett tillfälle får Alundra möjligheten att träda in i en annan drömvandrares inre för att försöka förstå hennes personliga demoner och just den sekvensen är oerhört välberättad och stark. Hennes otrygga förflutna skildrar utanförskap, oförståelse och religiös fanatism vilket väcker ruggiga känslor till liv.

Spelmekaniskt ligger Alundra dock närmare Zelda och fågelperspektivet gör att jämförelsen mellan de båda snabbt kan dras. Det följer även samma mall i form av tempelutforskande, vapenhantering, monsterslakt och pussellösning, även om det senare är långt mer sofistikerat och svårt. Just svårighetsgraden är säkert något som avskräcker många, det finns vissa pusselsektioner som verkligen sätter igång hjärnaktiviteten men klurar man bara länge och väl så dyker lösningen tillslut upp. Den tidlösa 2D-grafiken är estetiskt tilltalande och är, tillsammans med den stämningsfulla musiken, en bidragande faktor till att spelet fortfarande känns så välgjort.



Den karaktärsdrivna stilen är det som tilltalar mig mest med Alundra då spelet är kryddat med intressanta personligheter som får än starkare drag när deras drömmar utforskas. De bisarra mardrömmarna är förankrade i invånarnas utmärkande egenskaper och är dessutom kryddade med distinkta pussel som tack vare drömmarnas ologiska inramning kan vara utformade hur som helst. Gradvis blir det knäppare och knäppare, men Alundras vandring genom folks innersta väsen går aldrig vilse, utan förblir en skrämmande och intressant färd där alla birollsinnehavarnas psyke sätts på prov.Taggar: Alundra, ps1, Zelda, Pussel, RPG, Drömmar