Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Fiske kan många gånger vara en lugn och skön företeelse att njuta av. Känslan av att traska ut i en okänd sumpmark i bara träskor för att meta efter en tusen år gammal gädda kan ha en avslappnande effekt som gnider av sig som balsam för själen.

Men när det kommer till fiske i spel är känslan något helt annat. Där är det lustfyllda engagemanget inte lika närvarande, inte lika intakt som livets stilla jakt efter en inbillad gös du nyss fått upp i en känslosam takt, där du kan le åt din bragd och sjunga en stilla hymn för din partner som hatar din fisk mer än ditt skrytsamma snack.

Digitalt fiske må vara en god tanke. Men genom de exempel jag har tagit del av har det bara varit en bromskloss. En instoppad ingrediens som enbart känns designad i syfte att förlänga spelets livslängd, snarare än att skänka ren spelglädje. Jag pratar om två av mina favoritspel: Twilight Princess och Nier.



Som väntat är fisket i dessa spel en långtråkig affär. Något jag tvingar mig igenom för att få ta del av spelets i övrigt underbara delar. I Twilight Princess förvandlas fisket till en regelrätt gimmick. I Nier domineras det av otacksamma sidouppdrag, som till exempel att du måste fånga en fisk av varje sort. En sådan utmaning känns bara utdragen och tillgjord, och tillför ingenting till spelets övriga charm. Det får mig att undra om det här bara är något skevt skämt från utvecklarnas sida, för att ta ut hämnd på folk som faktiskt älskar fiske mer än sin bäste vän? Eller är det bara jag som har fel tänk och stressar alltjämt till något som inte borde få mig så fruktansvärt spänd?

Jag har oftast riktigt tråkigt med alla minispel som då och då vill stångas med min uppmärksamhet, och faktum är att jag har inte stött på många spel som siktar på att förändra något av det här. De är dryga, onödiga och tar upp tid. Ett störande moment som utvecklare ständigt envisas med att inkludera, enbart för att kunna påvisa att det finns en viss variation i spelet. Jag skulle dock inte störa mig så mycket om minispelen visade sig vara frivilliga, snarare än påtvingade, men när dessa vedervärdiga styggelser till ”variation” vävs in i spelet så att man tvingas till att ta del av dem, då är det inte roligt längre.

Nedan följer ett axplock av tråkiga minispel som jag har fått uthärda den senaste tiden.

I Mass Effect 2 var jag tvungen att skicka ut sonder till olika planeter för att utvinna mineraler och andra värdefulla tillgångar, ett moment som måste göras väldigt ofta eftersom mineralerna används som valuta i spelet. Irriterande och tidskrävande.



I Alice: Madness Returns förvandlas spelet till ett simpelt shmup vid några tillfällen, där jag måste bomba fiskar (suck) och annat otyg för att ta mig fram till banans slut. Inte bara känns det här momentet väldigt malplacerat, det är inte heller särskilt genomarbetat, spännande eller givande. Så vad ligger då poängen med att ha med den här sektionen?

GTA-spelen går inte ens att nämna utan att dra upp minispel. Hur ofta har man inte somnat till bowlingen, pilkastningen, styrketräningen och dejtandet?

Och så fisket då. Det mest avskyvärda av allt. För mig känns det som en programmerares första jobb som gjorde alla på jobbet utan honom lack. Typ som neråttjack, som en slitztidning där fotomodellen poserade med tre silikontuttar som sprack. Helt off med andra ord, så snälla, ge mig inget mer fiske tack.Taggar: Fiske, minispel, Zelda, nier, tråkigt