Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

2004 köpte jag mig ett Gamecube. Anledningen till detta stavades Resident Evil 4, ett spel som jag bara var tvungen att ha. Även den omgjorda versionen av originalet var anledning nog för att äga Nintendos nya maskin, men fyran slog högre på alla punkter för mig.

När Gamecube utannonserades var jag tveksam till köp. Nintendo 64 hade inte tilltalat mig alls vilket hade gjort att jag tappat lite i intresse för Nintendo och deras maskiner. Det hjälpte inte heller att Nintendo valde att släppa Gamecuben med en i mina ögon väldigt svag lineup.

Jag valde att avvakta och fortsätta med PS och PS2, det var där de mest intressanta titlarna fanns och vid den tidpunkten var jag också rätt insnöad på Sonys prylar rent allmänt.

När Capcom sen utannonserade att Resident Evil skulle bli exklusivt för Gamecube så fick jag vackert ändra inställning och ställa in siktet på ett köp. Resident Evil var fram till dess en av mina största favoritserier och fyran var något jag hade sett fram emot väldigt länge med tanke på dess ökända produktionshistorik, och det faktum att Capcom desperat kämpade med att försöka dra serien i en ny riktning.

Det första spelet jag inhandlade till Gamecube var Metroid Prime. Det var det första Metroid jag spelat sen originalet och det blåste av mig fullständigt från stolen. Efter det tog jag mig an Wind Waker, som var en uppryckning från Ocarina of Time som jag aldrig riktigt fastnade för. Och sedan dök Resident Evil 4 upp, och som utlovat så tog det serien (och min kärlek för den) till en helt ny nivå.

Jag spelade tre genredefinierande spel inom loppet av ett år och därefter växte min kärlek till Gamecube och dess potential.

Men maskinen föll snabbt i glömska, både hos fansen och utgivarna. Försäljningen gick knackigt, spelbiblioteket krympte och Nintendo började snabbt fila på en arvtagare. Trots att jag spelade en hel del på kuben så märkte jag att intresset började dala och sakta återgick jag till PS2, och sedermera PS3.

Under många år var min Gamecube inaktiv. Jag tänkte inte ens på den. Jag spelade på PS3 och hade fullt upp med att plöja igenom alla de otaliga spel som lanserades i tid och otid, samtidigt som jag försökte beta av min allt mer skenande PS1-samling.

Min Gamecube var stendöd. Ett tag slängde jag in stackaren i garderoben och ersatte den med ett Wii. Jag kunde höra hur han grät därinne, men jag brydde mig inte. Jag hade nya vänner nu. Gamecube var bortglömd.

Men sedan hände det något.

Det började med att jag gav bort mitt Wii till min systerson. Jag fastnade nämligen aldrig för själva konceptet med Wii, och jag tyckte att det var bättre att ge bort det i födelsedagspresent till någon som hade bättre användning för det än jag. I samma veva kom jag över Eternal Darkness och Metroid Prime 2: Echoes och beslutade mig för att koppla in kuben igen.

Dessa spel fick mig att inse hur mycket jag saknat konsolen, och hur mycket jag gillade handkontrollen som jag än idag tycker är Nintendos bästa kontrollmetod. Jag gillar även den minimala designen på maskinen, den är liten och tar ingen plats alls under tv-bänken. Man tänker knappt på att den finns där (kanske därför jag glömde bort den).

Jag fortsatte engagera mig i Gamecuben. Jag hade ospelade spel i hyllan sen förr, och bestämde mig för att beta av dem. Tungviktarna gick självklart före och jag drog igenom Twilight Princess, Star Fox Adventures, Tales of Symphonia och F-Zero GX. Efter det fortsatte jag med Viewtiful Joe, Battalion Wars, Skies of Arcadia Legends, Resident Evil, Resident Evil Zero och Super Mario Sunshine som alla tillsammans definierade vad konsolen var kapabel till. Lägg därtill att jag fortfarande har kvar Baten Kaitos, Geist, Pikmin 2 och Paper Mario: The Thousand Year Door, bland många andra.

Gamecube har ett väldigt smalt och nischat spelbibliotek, men av det lilla som finns så är det ändå breddat, varierat och fullt av kvalité. De flesta titlarna prioriterar spelbarhet framför någonting annat och underhållningsnivån är konstant hög bland de exklusiva spel som finns där.

Jag är glad att jag hittade tillbaka till min Gamecube igen för det finns massor av härliga spelupplevelser där som annars hade riskerat att gå till spillo.Taggar: GameCube, Nintendo, Metroid, mario