Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

The games you own end up owning you.

Jag har det väldigt gott ställt just nu. Jag har ett fast jobb som ger en stadig inkomst, vilket lett till att jag kunnat bygga upp en stark ekonomi som idag ger mig lite mer frihet. Och när jag menar frihet så menar jag KÖPA ALLA SPEL SOM FINNS.

Det har inte alltid varit så här dock. När jag var yngre levde jag under en stram budget som då orsakades av halvengagerat studerande växlat med arbetslöshet. Jag hade en tyst överenskommelse med mig själv under den här tiden att aldrig köpa ett nytt spel förrän det spel jag nyss köpt blivit avklarat.

Det här fungerade väldigt bra och ledde till att de spelen jag köpte spelades ut grundligt och noggrant, med en känsla av att jag faktiskt UPPLEVT spelet.

Idag är det helt annorlunda. I min iver att bygga upp en respekterad samling har jag under åren utvecklat något av ett köpberoende som gjort att de flesta spelupplevelser urholkas på grund av en jobbig stresskänsla som orsakas av min enorma backlog.

Jag skyndar mig igenom spelen för att snabbt kunna påbörja ett nytt, och det känns som att de ospelade spelen blänger elakt på mig i hyllan. Jag har lämnat många spel halvfärdiga också, eftersom jag enkelt kunnat skaffa mig nya om jag tröttnat på det som jag sitter och spelar. Tiden verkar inte räcka till och hyllan bara växer och växer.

Friheten som jag har till att köpa spel ger mig ibland ångest. Inte för att jag kan spendera pengar utan för att jag köper fler spel än jag kan hantera. Istället för att gå igenom min katalog av ospelade och halvfärdiga spel så sätter jag mig på Spelbutiken, Tradera, Loading eller liknande och letar efter något annat. Jag antar att mitt köpande har slagit över till att det faktiskt är roligare att längta efter något, att beställa spelet ifråga och få det hemskickat och äga det, än att faktiskt spela. Ibland händer det att jag köper på mig rena skitspel bara för att jag kan. Spel som jag kör i någon timme och sen lämnar ståendes i hyllan åt sitt oundvikliga öde.

Jag är också rädd för att sälja av spel. Även spel som jag vet att jag aldrig mer kommer att spela. Jag antar att det här grundar sig i när jag var yngre och sålde av min fina PS-samling för en spottstyver för att ha råd med obetalda räkningar och skulder. Idag har jag nästan skaffat tillbaka alla spel, och jag vill inte känna ånger över att jag har gjort mig av med delar av min samling igen.

Men jag måste nog ta mig i kragen och börja rensa upp i samlingen. Bara skaffa de spel som betyder något, som är bra och som fyller en funktion i mitt spelande. Börja bli mer återhållsam med köpen och inte bara gapa efter mycket och mer, något som bara leder till att samlingen blir urvattnad på grund av mediokra titlar.

Jag blir inte lyckligare av att det står fler spel i hyllan, snarare tvärtom. Någonstans på vägen har jag tappat bort att spel ska vara roligt, inte ångestframkallande, och den känslan måste jag hitta tillbaka till.Taggar: spelköp, beroende, Ångest, pengar