Robert Larsson
Vetlanda
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Evig singel
Under alla mina år som jag spelat tv-spel så har jag alltid föredragit att spela ensam. De flesta av spelen jag äger är renodlade singeläventyr, enbart anpassade för mig som söker ensamhetens rusfyllda kickar.
Ju fler desto roligare säger någon. Visst, ibland kan det vara väldigt kul att spela med en kompis, det sticker jag inte under stol med, och då kan ett fungerande flerspelarläge verkligen gräva guld. Att få uppleva ett spel med någon kan i många fall skapa en helt ny nivå av underhållning, och under åren som gått har det kommit många fina spel som erbjudit den här typen av upplevelse.
Men i nio fall av tio känner jag att dessa typer av spel inte är något för mig. Där fler betyder roligare för många, betyder det oftast för mig en sämre soppa. Jag vill skapa min egen upplevelse, helt oberoende av någon annan. Det är därför jag väljer äventyr som är anpassade för detta.
Jag har inga problem med multiplayer när det existerar i spel som är skapade för just denna typ av funktion, då den exempelvis gör sig bättre i många FPS än själva singelkampanjen.
Det är när flerspelaralternativet inkräktar på singelaspekten som jag blir lite smått irriterad.
Den kommersiella sprängkraften som stavas multiplayer styr branschen så hårt idag att jag förmodar att varenda spelserie värd namnet snart kommer att infiltreras med detta läge.
Resident Evil 5 designades specifikt för att spelas med en vän. Ett väldigt konstigt val då serien varit en utpräglad singelserie sedan dag ett, men här valde Capcom att stympa ensamheten till förmån för dubbel och delad glädje. Som ensam fick jag dras med en trög AI-kontrollerad karaktär som släpade sig slött bakom mina fotknölar och sprayade upp alla helande örter.
Resident Evil 6 fortsätter på samma spår, och nu har alla tre valbara huvudkaraktärer en varsin partner att tillgå. Dead Space 3 verkar inrikta sig på ett liknande scenario. I Uncharted har singel – och flerspelarläget åtminstone separerats utan att äventyret har fått lida. Det tycker jag är en acceptabel kompromiss om man nu nödvändigtvis känner sig tvingad att inkludera multiplayer i spel som är designade för den ensamme spelaren.
Däremot tycker jag det är tråkigt att den ensamhet som jag tycker är så skön när jag spelar automatiskt få ta stryk utan att jag har någon som helst chans att påverka det.
Ju fler desto roligare säger någon. Visst, ibland kan det vara väldigt kul att spela med en kompis, det sticker jag inte under stol med, och då kan ett fungerande flerspelarläge verkligen gräva guld. Att få uppleva ett spel med någon kan i många fall skapa en helt ny nivå av underhållning, och under åren som gått har det kommit många fina spel som erbjudit den här typen av upplevelse.
Men i nio fall av tio känner jag att dessa typer av spel inte är något för mig. Där fler betyder roligare för många, betyder det oftast för mig en sämre soppa. Jag vill skapa min egen upplevelse, helt oberoende av någon annan. Det är därför jag väljer äventyr som är anpassade för detta.
Jag har inga problem med multiplayer när det existerar i spel som är skapade för just denna typ av funktion, då den exempelvis gör sig bättre i många FPS än själva singelkampanjen.
Det är när flerspelaralternativet inkräktar på singelaspekten som jag blir lite smått irriterad.
Den kommersiella sprängkraften som stavas multiplayer styr branschen så hårt idag att jag förmodar att varenda spelserie värd namnet snart kommer att infiltreras med detta läge.
Resident Evil 5 designades specifikt för att spelas med en vän. Ett väldigt konstigt val då serien varit en utpräglad singelserie sedan dag ett, men här valde Capcom att stympa ensamheten till förmån för dubbel och delad glädje. Som ensam fick jag dras med en trög AI-kontrollerad karaktär som släpade sig slött bakom mina fotknölar och sprayade upp alla helande örter.
Resident Evil 6 fortsätter på samma spår, och nu har alla tre valbara huvudkaraktärer en varsin partner att tillgå. Dead Space 3 verkar inrikta sig på ett liknande scenario. I Uncharted har singel – och flerspelarläget åtminstone separerats utan att äventyret har fått lida. Det tycker jag är en acceptabel kompromiss om man nu nödvändigtvis känner sig tvingad att inkludera multiplayer i spel som är designade för den ensamme spelaren.
Däremot tycker jag det är tråkigt att den ensamhet som jag tycker är så skön när jag spelar automatiskt få ta stryk utan att jag har någon som helst chans att påverka det.
Kommentarer
Culture Vultureq
Jag spelar själv bara för att jag har så få tv-spelande kompisar. Det beror lite på spelet dock, ett rollspel exempelvis avnjuter jag helst själv då det blir så personligt.
Thomas_87q
Co-Op är nice, men jag håller med om att det inte bör inkräkta på spelets single-playerläge. Resident Evil 5 är t.ex helt värdelöst att spela ensam, men grymt kul att spela med en vän. Men förstår inte varför de inte kunde haft ett single-player läge och ett co-op läge.
Det bästa exemplet tycker jag är Resistance. Det går att spela kampanjen både ensam och i co-op utan att någon del av upplevelsen förstörs vad du än väljer.
Det bästa exemplet tycker jag är Resistance. Det går att spela kampanjen både ensam och i co-op utan att någon del av upplevelsen förstörs vad du än väljer.
Robert Larssonq
“
När du kör Single-player, ja då är det också ensamt, som sig bör.
Det var ju skönt att höra. Trodde det var en påtvingad feature.
“
Jag spelar själv bara för att jag har så få tv-spelande kompisar.
Mina kompisar vill bara spela COD eller Battlefield, och sådana spel tycker jag är så himla tråkiga. Så ja, det är väl också en bidragande orsak till att jag spelar mycket själv. Och det faktum att jag älskar rollspel :)
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Freddedron • 1 sep 2012 0q
Något som fler utvecklare borde ta efter.
I övrigt håller jag helt med. Tycker de borde gjort något liknande i RE5 och 6, möjligheten att spela co-op istället för att tvingas spela med AI. Något som för alltid kommer vara en AI (förhoppningsvis iaf) och därmed också begränsad (förhoppningsvis).