Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Robert Larsson

Registrerad: 29 dec 2011 10:17 Senaste besök: I dag 01:45 Online: Ja

Robbanlasse

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Funderingar kring branschen och min framtid som spelare

Robert Larsson12 jan 2014 16:041961 visningarKommentera: 13 !

Jag har spelat tv-spel så länge jag kan minnas. Från det att jag hoppade på första goomban i Super Mario Bros så visste jag att det här var min grej. Intresset har naturligtvis gått i perioder genom åren, som med allt annat här i livet, men tv-spel är ändå den hobby som jag alltid har återgått till. Som alltid har funnits där vid min sida.

Det har också varit det intresset som jag har brunnit mest för, som jag varit mest engagerad i och ett där jag verkligen satt mig in i spelen och den tillhörande branschen.

Jag minns att jag alltid var nyfiken på framtiden. När nya konsoler introducerades så kändes det faktiskt spännande på allvar. Jag låg och drömde om vilka upplevelser som kunde tänkas komma, vilka genrer som kanske skulle födas och på vilka uppföljare som jag borde spela. Man fick också med tillbehör som CD-spelare, DVD-spelare och nu senast både Blu-Ray och användbara appar som Netflix och Youtube. Digital distribution har öppnat mina ögon för indiescenen där jag hittat massor av häftiga upplevelser, något som var helt otänkbart för mig för bara några år sedan.

Framtiden har nästan alltid varit ett spännande begrepp.

Fram tills nu.

För idag känns den inte lika intressant. Det känns som att spelbranschen är på väg i en riktning som jag inte känner någon större entusiasm för. De nya konsolerna är uppbyggda kring en social struktur som jag inte har den minsta lust att ta del av. Allt ska kopplas upp till Facebook, Twitter, Instagram, Linkedin och allt vad det heter, sociala medier som jag varken har eller är intresserad av att skaffa. Det ska delas upplevelser och videoklipp, streams och vänner till höger och vänster och allt det här står mig upp i halsen redan innan jag skaffat en ny konsol.

Onlinespelande är något jag ser breda ut sig i en allt större utsträckning. Flera av spelen byggs upp helt kring detta och kan inte spelas utan Internet, och blir således helt obrukbara den dagen då servarna stängs ner. Jag själv föredrar singelspelande, och onlinespelande är endast intressant om det implementeras i ett singeläventyr liknande det jag såg i Dark Souls och Demon´s Souls. Multiplayer i övrigt är totalt ointressant, som dödsmatcher eller liknande som återfinns i diverse krigsspel. Det här gör att jag bland annat väljer bort FPS-genren eftersom den oftast är präglad av online multiplayer istället för solida singelkampanjer.

Spel byggs också mer och mer upp kring DLC och mikrotransaktioner. Capcom är ett företag som är på väg in i den här framtiden och jag är övertygad om att fler utvecklare kommer ta samma väg. DLC kan vara trevligt om det tillför något nytt, som ett genomarbetat sidoäventyr som kan hjälpa till att tillfredsställa det ökade suget efter mer, men överlag känns det som att många av de här tilläggen är både onödiga och kostsamma.

Det tråkiga är att de här fenomenen får allt större utrymme i spel. Utvecklarna planerar sitt innehåll långt i förväg så att de medvetet kan släppa DLC efter det att spelet har kommit ut i butikerna. För mig som konsument känns det som att spelet är halvfärdigt, och så får jag köpa till olika sektioner, kostymer och tillbehör som förr i tiden fanns med som upplåsningsbart innehåll som belöning för att jag varit duktig i spelet.

Free-to-play och mikrotransaktioner gör också sitt intåg i en allt större skala. Begrepp som jag gärna inte vill beblanda mig med som spelare. Det är inte på dom villkoren jag vill spela.

Jag har länge försökt bredda mitt spelande i det att jag vill blicka lika mycket framåt som bakåt. Det går inte att spela allt under en hel konsolgeneration så jag försöker ofta ta igen sådant jag missat under föregående generationer. Jag har inga problem att leva mig in i spel och ett bra spel är ett bra spel oavsett årgång.

Men med den kommande utvecklingen runt hörnet känner jag mig mer benägen att utforska dåtiden mer än samtiden, och därmed hålla mig till det som jag redan har. Det finns mängder av attraktiva retrospel därute som fortfarande gör mig nyfiken, mer så än det finns attraktiva utannonserade spel till den nya generationen, och det är framförallt för att dessa spel inte är genomsyrade av den här framtida utvecklingen som just nu pågår i spelbranschen.

PS4 känns också väldigt ointressant som konsol. Förutom upphottad grafik och ett smidigare OS så finns det mesta av utbudet redan till PS3. Jag har alla mediafunktioner där som jag behöver för att stilla mitt underhållningsbehov och merparten av spelen som utannonserats har inte tilltalat mig. Jag måste också betala för att spela online, något som tidigare varit gratis, och för mig som inte utnyttjar detta så mycket känns det som bortkastade pengar.

Två spel har hittills fångat mitt intresse och det är The Witcher 3 och Final Fantasy 15, men utöver det finns det inget som jag inte kan finna på mitt PS3. Givetvis är jag medveten om att det kommer att släppas grymma spel som jag inte har en aning om just nu, som kommer att få mig att ramla av stolen, men ändå har förväntningarna för en ny generation aldrig varit så låga som de är nu.

Och jag tycker det är tråkigt att jag känner så här. Jag vill bli peppad inför de kommande spelen, den suveräna grafiken och allt däremellan som Sony och tredjepart kommer att erbjuda, precis som jag har peppat på föregående konsoler. Jag vill inte vara en bakåtsträvare som lever i det förgångna. Jag vill ta del av framtiden precis som jag vill utforska dåtiden.

Men som branschen håller på att utformas just nu så känner jag att det inte riktigt finns någon plats för mig. Den visionen som konsoltillverkarna och spelutvecklarna har är ingen som inkluderar mig. Och det gör att jag mer och mer känner engagemang för det som varit, än det som komma skall.Taggar: spelbransch, nutid, dåtid, PS4, robert larsson, pessimist

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym12 jan 2014q

Du lyckades verkligen sätta ord på de känslor jag har kring spelindustrin idag, mycket bra skrivet!

Redfoxe12 jan 2014q

Känner som du Robert :(

Ska dock säga att jag inte känner någon pepp inför FF15.
Inte min typ av FF längre, men jag hoppas det blir bra för andras skull :D

Yosuke12 jan 2014q

Går också i sådana tankar =(

Mattias Leisky12 jan 2014q

Tycker mycket av de problem du listar kan undvikas. Vad gäller single-player-spel har du ju redan lösningen genom digital distribution där vi har en hel uppsjö av spännande spel. Gone Home, Brothers, Walking Dead, kommande Gone Rapture mm. visar på att såväl äventyrs- som explorationgenren är mer välmående än någonsin. Plattformsspelen har även den en mycket stark tid just nu och där brukar multiplayer vara mer en extra krydda än något nödvändigt.

FPS-spel visst... Det går förvisso att hitta bra exempel även på den fronten som går att köra enskilt. Men det är en väldigt multiplayerfokuserad genre och av förklarliga skäl. För de som gillar den biten lägger några väl utformade kartor/vapen till flera hundra, kanske tusen timmar till spelvärdet. Fast som sagt, exempel går att finna på spel med välutvecklad single-player och det finns även sådana på gång. Så jag har faktiskt väldigt lite förståelse för dina argument här.

Vad jag däremot kan köpa är bristen på chockeffekt av den nya generationen. Där håller jag helt med. Vi kommer dock aldrig mer bli sådär begeistrade som vi en gång blev av spel eftersom 3D nu har nått den nivå 2D gjorde på MD/SNES-tiden. Den står numera på en perfekt grund och kan såväl förfinas som förstöras av mer effekter - dock aldrig ta något sådant där enormt kliv som man kanske skulle önska. Däremot kan, åtminstone för mig personligen, Oculus Rift och dylikt blowa me away en kanske sista gång grafiskt sett. Men det återstår att se.

Cappuccino13 jan 2014q

Det började med att folk spelade shooters på konsol. Sen kom achievements. Efter det dlc och mikrotransaktioner. Slutligen kom min bitterhet.

Jag känner igen mig i det du säger men kommer nog skaffa en stackars PS4:a snart ändå och en PC och Wii U har jag redan.
Xbox One är jag däremot inte helt säker på... Jag stödjer ogärna fascism, fina exklusiviteter till trots.

Robert Larsson13 jan 2014q

Danielkm:

mycket bra skrivet!


Tack.

Redfoxe:

jag inte känner någon pepp inför FF15.


Jag har inte känt sådan pepp inför ett FF-spel sedan sjuan. Det ser sjukt bra ut. Så det vore ju förkrossande tråkigt om det skulle visa sig vara dåligt.

Samba de Amigo:

Tycker mycket av de problem du listar kan undvikas.


Visst kan dom undvikas, men problemen som jag tar upp finns fortfarande kvar och det är en fortfarande en riktning som jag inte tycker om och som inte inkluderar mig på det stora hela. Visst kommer det släppas bra singleplayerlir men redan nu ser jag hur multiplayer slängs in i renodlade singleplayerspel, just för att det är så populärt och många av dom har varit några av mina favoritspel. Och det suger. RE till exempel, som var en av mina favoritserier, har gått från att helt spela själv till att bli helt fokus kring co-op. Den är den typen av problematik jag vill få fram.

Det finns också kommande spel som ser hur bra ut som helst som jag inte kommer få för mig att spela just för multiplayer-aspekten, som exempelvis The Division. Sen har vi ju fortfarande problemet med att spelet blir helt värdelöst när servarna stängs ner. Alla spel som har renodlad online multiplayer inbakat är färskvara och efter några år när du är sugen på att spela det igen så fungerar det inte. Snacka om att spel blir historielöst med den här nya utvecklingen.

Heavenlaid14 jan 2014q

Allt du skriver är exakt så som jag känner och tänker. Mycket bra skrivet.

Mattias Leisky15 jan 2014q

Robert:

Det jag känner är att ser man till spelindustrin i stort så har vi en väldigt stark tid för just single-player-äventyr och dylikt. Det är därför jag reagerar. En sällan skådad kreativitet kan upplevas så fort man tittar bort från AAA-segmentet, men även inom AAA känns det som vi på kort tid haft en hel del spel av hög klass där du helt kan skita att koppla in världen om du så vill.

Sedan skall jag förstås inte förneka att socialiseringen är något som är påtagligt i flera spel. Men det är ju väldigt sällan som man faktiskt måste socialisera (jag är själv inte så förtjust i att tjafsa nämligen...). Need for Speed: Rivals är ju ett exempel där man fört in multiplayer i single-player. Men icke desto mindre kan man helt strunta i de mänskliga spelare som kör omkring och helt fokusera på datormotståndet om så önskas. Och som jag var inne på behöver man ingenstans yttra ett ord till dem.

Din känsla är förstås din känsla. Men efter ett år med AAA-titlar som fokuserat på story & single player (tänker främst Bioshock Infinite och The Last of Us - tycka vad man vill om dem men de försökte), samt en hel drös med mindre spel och indietitlar av klass där enspelarläget är helt i fokus - så har jag rätt svårt att leva mig in i det du känner.

Anonym19 jan 2014q

Håller med dig om mycket Robert, från ditt inlägg.

Dåtiden är väldigt intressant i mina ögon, lika många spel kvar att spela där, som i nutidens spelsläpp.

Kanske är min begränsning (och andras?) att det finns en gräns för hur många spel man kan gilla, sen blir det svårt att hinna omspela alla sina gillade spel =) för det vill jag gärna göra om igen.

Dvs. hur länge kan man lägga till nya spel till sin mest gillade lista innan tanken på att gilla ännu fler nyare spel framstår som lite stressande.

lonian19 jan 2014q

Tråkigt att det känns så för dig.
Själv är jag pepp på fler spel och önskar lite att det var 2015 idag.

Robert Larsson19 jan 2014q

lonian:

önskar lite att det var 2015 idag.


Vad är det som släpps då som du peppar på?

lonian19 jan 2014q

Robert Larsson:

Vad är det som släpps då


Hade det vart 2015 idag och jag just köpt en ps4 så hade jag haft fler spel att välja mellan, samt att jag kunnat leka med ps now. Kanske nästa Zelda på WiiU släppts och en mer klar bild av var nintendo kommer stå framöver.

Nicke Å23 jan 2014q

Jag håller med dej Robert. Spel är inte en enskild isolerad upplevelse längre som man kan vårda och ta till sej. Det är endast ett mycket vinstdrivande tidsfördriv och en social plattform mer än något annat.
Jag växta upp med spel för att jag har aldrig vart specielt pepp på människor. Nu tvingas jag hantera andra människor nästan dagligen i spelandet och en av mina främsta verklighetsflykter har underminerats.

Givetvis kan man argumentera att "det finns ju det du söker också och du kan väl bara ignorera det du inte gillar"
Nej! Jag vill inte behöva ignorera saker, jag vill inte behöva stå ut med en massa trams och DLC och registreringar och arga datanördar online. Det finns där och förpestar ett medium som jag burit med mej större delen av livet.

Min DS är numera den konsol där jag spenderar mest tid och streetpass är faktiskt den enda sociala funktion i spel som jag gillar.

Jag ser en framtid som bara är cynisk och kretsar kring pengar samt en indiescen som mer liknar dagens konstklimat med egocentreringar och snobberi än den fria kreativa plattform det en gång var. Det kommer finnas ljusglimtar men de kommer vara för få för att orka med konstgjord andning.

Kalla mej bitter. Du har fel. Jag är en dinosaurie och det är inget jag skäms över. Jag gillar inte det jag ser. Utveckling är inte gud.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.